uada, arbeta derför fosterlondets räddare med öfverdrifven ifver. I en af Molieres komedier gifver en apotekare med entusiasm sin doktor det vittnesbördet, att han heldre låter alla sina patienter krepera, än han tillåter en enda af dem att komma sig emot konstens reglor. I politiken har Frankrike ännu stort öfverflöd på sådana doktorer, som drifva afguderi med sina recepter, och deras antal tyckes ständigt växa. Vi. ha ofvan nämnt partierna, dessas recepter äro tidningarne. Efter den stora revolutionen har i Frankrike utvecklat sig en rik litteratur at politiska och sociala röfvarekistorier eller romaner, hvilka segla under en falsk vetenskaps flagga och ända till de yttersta detaljer redogöra för, huru allt skall vara inrättadt i det tusenåriga riket, och flera generationer ha slukat allt detta i den tanken, att häri fanns den högsta sanningen, den renaste visheten. Det tjenar till intet, att händelserna kullkasta dessa systemer och visa deras tomhet; de politiska doktorerna börja på nytt och påstå med den största djerfhet, att man skall åter använda deras universalmedel. Thiers skall emellertid hafva förklarat, att han ämnar uppträda med orubblig fasthet mot alla de partier, hvilka vilja utsätta landet för nya omhvälfningar. Då redaktören af Pays hade i anledning af bladets undertryckande audiens hos honom, sade han honom, att det ännu skulle åtgå en rundlig tid, innan belägringstillståndet i Paris upphäfdes, och han skall ha för afsigt att skrida energiskt in mot de radikala tidnivgarne, om de fortfarande upphetsa arbetarne i anledning af processerna mot de kommunistiska fångarne. Det skall bli en het kamp, då nationalförsamlingen åter sammanträder och skall sysselsätta sig med författningen, samt särskilt med vallagen. Diskussionen härom har redan pågått någon tid i pressen, och man har häraf sett, med hvilken halsstarrighet alla radikala och demokratiska fraktioner fasthålla vid sina teorier, oaktadt de gjorda. erfarenhetsrönen. Den stora s. k. arbetareföreningen ÄInternationale synes nu skola skrida till sin ideala organisation, hvarigenom den onekligen kan bli en genom hemlighetsfullheten och enheten i dess ledning både fruktansvärd och farlig makt, såframt arbetarne låta sig nöja med att föras i ledband och icke sjelfva, hvar i sin ort, handhafva sina angelägenheter. Generalrådet i London har nemligen utfärdat ett manifest, dateradt 256, High Holborn, W. C., hvilket är afsedt att utgöra den bestående grundvalen för föreningens organisation. Denna skall utgöras först af ett Generalråd, bestå ende af medborgare ur olika nationaliteter och så valda, att ingen särskild nationalitet skall ha öfvervigt. De olika länderna skola ha hvar sitt centralråd, som skall kallas törbundsråd eller förbundskomitk. Inga utgreningar, sektioner eller grupper få gifva sig sekteriska namn, eller bilda afekilda grupper för sig, hvilka gitva sig särskilda uppdrag bortom gränserna för det gemensamma mål, hvilket alla Internationales grupper fullfölja. Denna regel gäller likväl icke för de Sociätäs de Råsistance, som iro befryndade med Internationale. Men föritan detta att göra motstånd mot arbetsgifrare och organisera lokala strikes, vill Inernationale icke medgifva någon sjelfstänlig verksamhet åt sina delar. Lokalkomin måste lyda förbundsrådet i det särskilla landet, och detta återigen måste emottaga ina order från generalrådet, hvilket repreenterar det universela proletariatet. Alla nedlemmarne af föreningen skola betala 10 entimer (c:a 7 öre) hvardera om året. Sekioner kunna bildas af qvinnor ensamma, och ektioner kunna äfven utgöras af blandade nän och qvinnor. Statistiker skola i de olika änderna upprättas öfver arbetsklasserna och nskickas till generalrådet hvarje Augusti måad. Föreningen skall gitva kraftigt undertöd åt de olika yrkesföreningarne och berämja förbindelserna mellan dessa i de olika ationaliteterna. Åtgärder skola vidtagas för tt skaffa rörelsen inom det industriela proetariatet jordbruksproducenternas anslutning. Den 9:de paragrafen handlar om ÅAÅretsklassens politiska verksamhet. Det heter eri: Eröfrandet af den politiska makten ar blifvit arbetsklassens främsta pligt. — Arbetsklassens sociala frigörelse är oskiljktig från dess politiska frigörelse. — Prostariatet måste bilda ett särskilt politiskt arti, motsatt alla de gamla partier, som bilats af de besutna klasserna. — Alla klaser skola upphäfvas, Från Frankrike skrefs d. 24 d:s att enådningskommissionen samma dag på aftoen fattat afgörande beslut rörande Ferrees och ossels vädjan. Beskaffenheten af detta ha