ernå betydande fördelar, dels slutligen att mar försökte att med domstolarnes bistånd sätta er gräns för korruptionen i kommunalstyrelsen I betraktande af den massa förderfvade men: niskor, som finnes i Newyork, uttalar revyen sin förundran ötver, att domarevalen icke äro ännu sämre; ty då en hederlig man stod gentemot en i bögsta grad föraktlig person, kan den sistnämnde vara alldeles viss om att bli vald. Författningen af 1846 har sökt att till domrarnes förfogande ställa det minsta möjliga antal gunstbevisvingar; men de kunna likväl skaffa dem, som de taga under sina vingar, mycket inkomstbringande befattningar. De besigtningsmän, förlikningsmän e. s. v. som domarena utnämna, få mycket vackra arvoden, ofta 20 dollars för hvart sammanträde, icke sällan vida mera; ty arvodets storlek beror af parterna; och dessa äro intresserade i att vinna förlikningsmannen för sig, isynnerhet då han står på god fot med domaren. De af högsta rätten utnämnda kommissarier för öppnandet af nya gator bli sålunda rikligen betalta, och allt detta utöfvar en stark tilldragningskraft på de politiska ledarne. Den tredje orsaken till newyorkerdomstolarnes sjunkande härrör från deras tförsök att hejda korruptionen i kommunalstyrelsen. Så fort de politiska ledarne märkte detta, gjorde de sitt yttersta för att få domstolarne besatta med män, som ville blunda för bedrägerierna. Derigenom att domrarne väljas af folket har lagskipningen kommit i händerna på alldeles odugliga personer, och detta återigen har skadligt inverkat på advokaterna, hvilka måste rätta sig efter domrarnes bildnipg och sattningsförmåga. Det har blifvit en allmän sed, att domrarne mottaga parterna hemma hos sig och Jåta dem der plädera; denna osed har till den grad slagit rot i Newyork, att tillochmed omutliga domare följa den. Den ena parten känner ofta i förväg målets utgång, och revyen anför exempel på, att härvid knutit sig stora spekulationer, i hvilka domaren starkt misstänktes för att vara intresserad. Flertalet at domare utgöres visserligen ännu af rättsinnade män, men det finnes många, som alldeles sakna juridiska kunskaper och endast ha sitt sunda förnuft att lita på, då de skola afkunna en dom. -Vi känna åtskilliga, som äro alldeles ur stånd att undersöka en invecklad sak, och tyvärr många, som handla med den aldra största partiskhet. Aldra värst står det likväl till med brottmålslagskipningen. Vid polisrätterna ha också förefallit de skandalösaste saker, å hvilka vi här endast skola anföra ett exempel. En skeppare hade för några år sedan anklagats ör att hafva misshandlat sitt folk. Förhandingarno hade pågått hela förmiddagen, och kl. 12 på middagen bad advokaten domaren om att suspendera mötet, i det han inbjöd honom till att frukostera med sig. Domaren nottog inbjudningen, och då han satte sig till ords, fann han under sitt kuvert en sedel å , 00, dollars, hvilken han samtyckte till att b ehålla, tills egaren kom och gjorde anspråk å den. Det är onödigt att tillägga, att den . nklagade, som deltog i frukosten, blef fris änd. Det fiones vid hvarje rätt ett slags D ersoner, som ha till sitt yrke att gå i borD en för anklagade, så att dessa kunna under L iden komma på fri fot. Dessa personer, som 2 ena ända till 10,000 dollars om året, ha H ort inflytande på domrarne, och man kan ke förvånas öfver, att allmänheten tror, det I an delar vinsten. Prokuratorerna utpressa ora summor af sina klienter under förevänhä ing att de skola begagnas till att muta domrno med. Advokaterna ge fångvaktarne frå isörer, för att dessa skola urderråtta dem, fö tort en förmögen person arresteras. En bo dan fånge gaf först alla sina kontanta penngar till en advokat, derefter de summor som ei mn fått genom att sälja sitt bohag och sitt 5 is, tillsammans 32,000 dollars, allt i tanke l t penniogarne gingo till domaren. Denne ja. k intet, advokaten behöll det kela, och fånn dömdes till flera års fängelse, men då , dana advokater kunna utöfva ett allsmäktigt ml lytande på domrarne, så blir dessas redlig-4SÖ t oundvikligen föremål för misstanke. UnÅl r det borgerliga kriget gjorde domrarne ma 1 advokaterna i Newyork lysande affärer. Lu ora summor betaltes till de frivilhgass, I OM sendetala anklagade frikändes på dessa grunpol af hpatriotiska skäl?F, om de förbundo sig ingå i armen, och vid inskritningen delade nare och advokater sig emellan lejonparten den betydliga premien. De från Österrike ingångna underrättelna tillåta oss ännu icke med bestämdhet ta till, huru furst Auersperg ställer ÅZÖo11Ons Kje häk