har ansetts så godt som den enda förtjensten hos finansministrarne och denna vigtiga portfölj kan betraktas såsom hafvande varit ställd på ett slags idel auktion, vid hvilken inropssumman var den lägsta utgifsbudgeten, likgiltig på hvad sätt den senare än åstadkommits. Slutligen funnos ej längre några finansierer villiga att ingifva anbud i denna riktning, och portföljen öfvertogs nu af en cke-finansman: senhor Angulo. Han grep djerft till en åtgärd, hvilken utan tvifvel legat nära till hands för föregående finansministrar, om de blott velat begagna sig af densamma: han föreslog en inkomstskatt af ej mindre än 18 4 på statsskulden, äfven den utländska delen at densamma. Ett sådant beteende är icke utan föregångare. För att ej tala om de stater inom de nordamerikanska fristaternas förbund, hvilka först gåfvo upphof åt begreppet och namnet af repudiating states, hafva äfven europeiska länder måst tillgripa detta steg. Det vigtigaste land bland dessa är Österrike. Men särskilta omständigheter bidraga till att göra Spaniens åtgörande i detta hänseende förhatligtÅunu under detta år har Spanien uppträdt såsom låntagare och lyckats erhålla relativt förmånliga vilkor på grund af den tilltro, man hyst till att dess fria riksförsamling skulle följa sunda ekonomiska principer och i följd af den i sista låneprospekten uttryckligen intagna bestämmelsen att obligationerna skulle vara öfria från beskattning från spanska regeringens sida. Detta sista vilkor var för friskt i minne och var alltför juridiskt affattadt, för att ej en stark och allmän förbittring skulle väckas. I England hufvudsakligen ha de spanska lånen funnit placering. Innehafvarne af utländska obligationer ha derstädes erhållit en stark organisation i och för bevakandet af sina rättigheter, och the Council of foreign Bondholders med sin nitiske och förfarne sekreterare Hyde Clarke i spetsen satte sig genast i rörelse. Ett möte hölls under presidium af parlamentsledamoten för Wolwerkampton Weguelin, på hvilket en adress i ämnet till spanske gesandten blef beslutad. Det svar, som från denne senare erhölls, var dock snarare egnadt att gjuta olja i elden än att släcka densamma och dess uppläsning mottogs med en sådan rikedom af ironiska skrattsalfvor att väl endast sällan ett allvarligt diplomatiskt aktstycke förmått åstadkomma nigot liknande. Spaniens minister nekade icke till det ifrågasatta faktum, men han gjorde uppmärksam på att af de ofvannämnde 18 2 skulle de 8 4 afsättas till en amortissationsfond. Spanska regeringen hade således handlat i sina kreditorers eget intresse — tillade gesandten —, ty genom tillvaron af denna sinking fund kunde dessa vara öfvertygade om att kapitalet verkligen skulle blifva återbetaldt och i följd af dessa och andra samtidiga besparingar komme spanska staten i den ställning att behöfva aldrig låna något mera, hvilket i en framtid måste inverka till stegring af äfven nu ifrågavarande fondpappers kurs. Obligationsinnehafvarne funnos emellertid, nagrligt nog, ej benägne att låta sig nöja med denna besynnerliga undervisning om hvad deras eget intresse kräfde. De satte sig i förbindelse med sina olyckskamrater i andra länder och stödd på en utlofvad samverkan från alla europeiska börser, på hvilka dessa fondpapper ega kurs, har pu the Council of foreign Bondholders genom Hyde Clarke riktat en skrifvelse till finansministern Angulo, hvilken skrifvelses hufvudsumma innehälles i den torra lärdomen att det är gäldenären ej fordringsegaren som skall sörja äfven för kapitalets betalning. Det utfall, denna fråga får, är af viss vigt i vår tid, under hvilken statslån så ofta upptagas. Del rättsförhällande, som uppstår mellan fordringsegare och gäldenär är betydligt olika, när denne senare är en främmande stat, emet hvad förhållandet är då debitorn är enskilt person. I förra fallet är den exekutiva maktens biträde vanmäktigt och då styrelserna i obligationsinnehafvarnes hemland — säsom Gladstone uttryckligen tillkännagaf, när de engelsmän, som inköpt rumäniska jernvagsobligationer pyligen anhöllo om regeringens mellankomst — ickt inblanda sig i dylika privata tvister, återstår för dem endast att söka utfinna nya former för sjelihjelp. Det nu tagna steget att försäkra sig om andra börsers medverkan och sedan direkt vända sig ill den repudierande regeringen kan bli af stor verkan, i följd af en låntagande stats fruktan att vid nästa framträdande på lånemarknaden mötas af fientliga känslor hos kapitalisterna. Den spanske gesandtens yttrande, att Spanien aldrig behöfver låna något mera, må väl anses något för mycket — spanskt. Såsom ett telegram redan meddelat, har Engands bank nedsatt sitt diskonto till 4 25, sedan skilvaden mellan dess räntefot och räntan å öppna markraden börjat blifva alltför betydlig. Dess förlust genom underlåten diskontering, dess lucrum cesans, under denna tid, som den utan tillräcklig anedning velat spela förmyndare för Englands affärserld, har varit mycket stor. Ur rapporten för franska bankens ställning har u försvunnit den ledsamma rubriken: lagligen proyugerade vexlar. Utelöpande sedelstocken har derenot tilltagit så betydligt att endast 70 mill. fr. nunera skilja densamma från det tillåtna maximum. Diskontot i bankerna på de förnämste handelslatsernas är följande: Iamburg ..... 2233) 2 Frankfurt. ........ 4 2 emsterdam ..... . 3 London.... 4, intwerpen.. . 4 Paris... 6 , vien ... 634 S:t Petersburg ..... 8 erlin........... 4ä, Bremen. 31— — — OWQ HAHBo5