Times innebåller en intressant skrifvelse fråa den bekante ordf. för en af de engelska arbetareföreningarne, J. Scott Russell, hvari denne efter sin återkomst från Wien till England lemnar fullständiga upplysniogar angående den så mycket omtalta alliansen mellan de engelska arbetarne och en del namygifna lorder. Russell har riktat sitt bref till Medlemmarne af statsmännens och arbetarnes förenade komit6, hvilka han tilltalar med: Mina lorder, herrar och medarbetare! Han berättar, att tanken om att på lagstiftningens väg och genom tillmötesgående ifrån de högre klassernas sida bättra de arbetande klassernas ställning och isymnerhet deras uppfostran från första början väckts hos honom af den aflidne prinsgemålen Albert, som mycket sysselsatte sig med denna sak och som gjorde Russell (hvilken under honom deltog i ledningen at den första verldsutställningen 1851) uppmärksam derpå, att arbetarnes bildning i alimänbet var vida högro i flera af kontinentens länder, än i England. Senare hade han (Russell) genom egen erfarenhet, isynnerhet genom ett långt vistande i Frankrike, kommit till den öfvertygelsen, att arbetarnes ställning i England vore ohållbar och måste förr eller senare leda till en omhvälfning af samfundet nerifrån, om man icke i tid och med allvar tog frågan om hand. Efter det franska krisets slut vände sig Russell till de förut nämnda medlemmarne af Öfverhuaet, hvilka syntes hnonom mest lämpliga att upptaga saken, Det nar, säger Russell, enl. mitt förmenande icke nträffav något, som kan förmå arbetarne att tanna på helfva vägen eller lorderna att uppitva sin medverkan. Våra förhandlingar ha ntet att göra med en revolutionär sammanvärjning eller politiska manövrer, de äro blott tt försök att genom ett brödraband fastaro ammanknyta de genom förhållandena särskilda lasserna af det engelska samfundet.