— Så ni predikar, Warman: Hvem fordrar ajt ni skall vara en hycklerska? utropade Sophia otåligt. Det är alltid förargligt höra att ens angelägenheter afhardlats af tjenstepersonalen, men jag förmodar att det är oundvikligt. Nå hvad ha de sagt om pappa? — Jo, miss, jag har hört både ett och annat. Ni kan väl förstå att er pappa anses såsom en mycket vigtig person i grefskapet och att folk derföre gerna talar em honom. Ni känner ju Norris, lady Lauras betjent? verkligen en förståndig, hygglig ung man, och jag är lycklig nog att kunna försäkra det, äfven en man med allvarliga, roligiösa åsigter. Nåväl, Norris tager noga reda på hvad som föregår, och han har gjort åtskilliga anmärkningar öfver er fars uppmärksamhet mot miss Lovel. Det skulle vara högst sällsamt om den unga damen blefve herrskarinna på Arden. — Bevars väl, Warman! ni kan väl aldrig tro att pappa skulle gifta om sig. — Man kan ej så nogo veta, miss. Då en person vid er fars ålder visar sig så uppmärksum mot en dame, som är ung nog för att kunna vara hans dotter, slutar det vanligtvis med giftermål. Det fanns tydligen ingen tröst att hemta hos Warman, och ej heller lät den listiga kammarjungfrun narra sig till någon slags opinionsyttring mot miss Lovel. Det syntes för henne mer än sannolikt att Clarissa Lovel inom kort torde komma att föra spiran öfver hushållet på Arden och den allsmäktiga Sophia derigenom nedsjunka till en mera obetydlig ställning. Det kunde derföre vara far