Frän Hufvudstaden. H. M. konungen afreste i Lördags morse med ordinarie eonälltåget till Kristiania och åtföljes af hertigen af Dalarne. — I Fredags e. m. försiggick i Stockholm svenska slöjdföreningens minnesfest öfver framl. frih, Kout Bonde, nämnda förenings forne ordtörande. Om den vackra festen läses i Stockholms Dagblad följande berättelse: Slöjdskolans stora hörsal var prydd at en dekoration, föreställande en apotheos öfver den aflidne, Öfverst på denna dekoration syntes frih. Bondes porträtt, omgifvet af en eklöfskrans, som uppbars af tvänne genier. Af dessa höll den ena en krans, i begrepp att lägga den till en redan förut befintlig på den derunder varande, på ett postament stående minnesurnan. På båda sidor om urnan syntes tvänne anegorlsku bilder, deu ena förcstallande vaksamheten, den andra snillet. På sjelfva postamentet stodo öfverst att läsa orden ÅK. Ph. Bonde och der under: Fosterlandskärlek, upplyst, snillrik, vältalig, varmhjertad, vänsäll och vänsast. Nederst vid postamentet syntes upplysningens lampa med brinnande låga. Det hela, omgifvet af ett rikt och smakfullt gropperadt löfverk, företedde för den inträdande en särdeles vacker och öfverraskande anblick. Dekorationen var komponerad af ornamentsbildbuggaren Ahlborn samt utgjorde kolritning i skulpturstil. Högtidligheten inleddes med en kör, Pie Jesus, ur reqviem af Cherubini, utförd af manliga och qvinliga elever vid musikaliska akademien, biträdda af några utaf kapellets medlemmar. Efter denna kör sjong fru Micbaeli: Veni, sancte spiritus, andante religioso af lektor Astolf Möller, med pianoackompagnement af hr A. Lindholm. Sedan fru Stenhammar, ackompagnerad vid orgel af en sin broder, utfört en af hennes syster, m:ll Elfrida Andree, komponerad sång Å templet, uppträdde kyrkoherden Sehultsberg och höll minnestalet öfver den afl. Kyrkoherden 8. bar alltsedan 1846 varit tillförordnad predikant i slöjdskolan och således, sasom han i sitt tal sade, varit i tillfälle att allt från slöjdföreningens stiftelse följa föreningens och dess ordförandes verksamhet. Han framhöll också alla de olikartade sidorna af den aflidnes verksamhet, hans lifliga intresse för så väl konst som industri och särskildt för allt, som kunde befrämja utvecklingen af den svenska husslöjden och underlätta afsättningen af den arbetande befolkningens produkter. Talaren slutade med en i varm och ädel ton hållen karaktersteckning af den aflidne såsom offentlig person och såsom menniska, såsom välgörare, vän, make och fader. Efter talets slut utförse en qvartett, bestående af hrr Arnoldson och Willman, fru Stenhammar och m:ll Saxenberg, Quando Corpus ur Stabat Mater af Rossini. och slutligen afsjövg den förutnämnda chören Cherubinis Reqviem 2Xternam. Högtidligheten kan anses såsom en så väl den aflidne som slojdföreningen i allo värdig fest, på samma gång den, genom de k. teaterns artister och musikaliska akademiens elever, som bidrogo att göra den till hvad den var, blef en tacksamhetens minnesgärd för hvad den aflidne isynnerhet för den förstnämnda institutionen under sin lifstid verkat. — Af den aflidnes slägtingar bevistade hans son och ena måg högtidligheten och bland de öfriga närvarande märktes statsrådet Bergström, byråchefen frih. Fock, ordföranden i slöjdskolans styrelse, brukspatronen Bergstedt m. fl. I öfrigt var salen, så långt utrymmet medgaf, fylld af en högtidsklädd skara af så väl herrar som fruntimmer.