gått för att tigga tillgripit förstnämnda öfverrock samt att han d. 6 d:s inträffat här i staden hvarest han samma dag vid middagstiden å Skansgatan i Haga sammanträssat med en obekant person som lemnat honom de silfversaker han vid anhållandet innehade och hvilka han för den obekantes räkning skulle försälja, hvilket dock misslyckats ehuru han försökt afyttra dem i ett par guldsmedsbutiker. Den obekante, som uppgifvit för Lund att han stulit silfret i en prestgård i Norge, hade då Lund ingick i den sist besökta butiken väntat utanför på gatan, men då Lund åter utkom var han försvunnen. Enligt från stadsfiskalen i Kongelf ingången skrifvelse har den från Lund anhållna rocken blifvit stulen d. 3 d:s från förstugan i öfra våningen till enkefru Abelins i nämnda stad befintliga hus. Vid ytterligare förhör å cellfängelset i Fredags kunde Lund icke förmås uppgifva hvem den obekante personen varit som lemnat honom silfret, ehuru han tyltvelsutan derom eger kännedom och som antagligen icke är någon aunan än den för någon tid sedan omnämnde från Kristiania förrymde stortjufven Jonas Svensson eller densamme som i sistl. September månad föröfvade den stora guldoch silfverstölden hos öfverstelöjtn. Falkenberg i Fredrikshald. På tillfrågan om Lund icke skulle darra ifall han ställdes ansigte mot ansigte med den person som han i Kongelf bestulit, förklarade Lund helt trankilt: nej visst icke, det var icke något ondt i att jag tog rocken ty jag frös-. Derefter tillade Lund: gode hr lagman, gif mig några skilling till snus och då polismästaren härpå upptog en silfverpenning med den förmodan att snuset skulle friska upp minnet på Lund angående silfverstölden, yttrade Lund i det han aflagsnade sig helt glad och belåtet: minnet ja, men inte silfverstölden. Målet remitterades till Kongelfs rådhusrätt, och kommer Lund i afbidan på ransakningen derstädes att qvarsitta å härv. cellfängelse. En industririddare. För andra resan stöld straffade Otto Leonard Leandersson hade d. 6 d:s infunnit sig i huset n:r 87 litt. C. i 12:te roten och der tillgripit omkr. 2 rdr i penningar och ett parti matvaror och stod i begrepp att dermed aflägsna sig, då hustrun Britta Christina Gustafsson i detsamma inkom i rummet der tjufven uppehöll sig. Som hon genast saknade sakerna qvarhöll hon Leandersson tills en efterskickad poliskonstapel hunnit anlända till stället för att häkta tjufven. Vid polisförhoret har Leandersson vidgätt att han, som d. 9 sistl. Oktober frigifvits efter undergången bestraffning för 2:dra resan stöld och derefter gått omkring på landsbyggden och försålt tråd, nålar o. d., tillgripit ifrågavarande penningar och matvaror. Dessutom berättade Leandersson som endast är ett par och tjugo år gammal, att han d. 16 sistl. Oktober i pigkammaren på säteriet Partilled, dit han ingått för att sälja sitt kram, men hvarest ingen vid tillfället uppehållit sig, tillgripit något penningar, två fingerringar af guld och två guldberlocker samt att han med det stulna begifvit sig till Jonsered, der han dock påföljande dag upphanns af från Partilled utskickade personer, hvilka fråntagit honom det tillgripna och derefter låtit honom gå utan vidare. Den vidare ransakningen remitterades till rådbusrätten och blef Leandersson införpassad till cellfängelset.