som är sjelfva godheten; men jag är nu trött vid lifvet här och längtar efter lugnet der hemma. — Trött vid lifvet här! Har man någonsin hört på en sådan flicka! Jag tror verkligen att det finnes menniskor som skulle kunna tröttna vid paradiset. Du måste stanna här så länge som den godhjertade lady Laura vill ha dig här, och jag hoppas att du skall ha fångat en rik man innan du kommer hem. Jag skall bli mycket missbelåten om du ej gjort det. — Jag önskar att du ej ville tala på detta sätt, pappa; ingenting skulle någonsin kunna förmå mig att gifta mig för penningars skull. — För penningars skull! Nej det skulle jag väl tro; men det hindrar ej att du kan gifta dig med en man som har penningar. Det finns intet skäl hvarföre en rik man skulle vara sämre än andra. Jag kan ej finna något särdeles angenämt hos fattiga män. — Jag kommer säkert ej att ingå något dåraktigt giftermål, pappa, eller att göra dig emot på sådant sätt, svarade Clarissa med ett slags lugn fasthet hvilken hennes far inom sig förbannade såsom en -infernalisk envishet; men alla verldens penningar skulle för mig ej vara den ringaste frestelse. — Hm! vänta tills någon Yorkshire-squire erbjuder dig tusen pund om året i nålpenningar; du skall förändra tonen då, vill jag hoppas. Har du varit mycket tillsammans med den der karlen Granger, apropos? — Jeg har varit mycket tillsammans med både mr