samme krigsministern Longay. Bekräftar sig detta rykte — och det finnes många kriterier som tala derför —, så synes den af oss för ett par dagar sedan antydda, af sakernas gång framtvingande stund vara inne, då den österrikiska monarkiens tyngdpunkt måste komma att bli förlagd till Ungern, i stället för att såsom hittills hafva legat i det tyska Osterrikes händer. Tyskarne och slaverna äro stadda i en så förbittrad nationalitetsstrid med hvarandra, att den österrikiska monarkien måste slungas till branten af sin undergång, om kejsaren skulle längre stödja sig uteslutande på den ena eller andra af de båda nationaliteterna, emedan hvarje försök till en utjemning måste på detta sätt stranda. En sådan utsigt till utjemning kan deremot uppstå, om makten lägges i de ungerska statsmännens händer, hvilka kunna intaga en neutral ståndpunkt och tvinga de båda fientliga partierna till något slags sammanhållning för det gemensamma helas bästa och säkerhet. Huruvida Andrassy skall vara det stora värfvet vuxen, får framtiden utvisa; men att Beust nu ej längre var Österrikes man visade sig tydligt, sedan han alltför mycket invecklat sig med tyskarne och låtit sig efter mötena med Bismarck förmås att lemna sin dittills intagna kloka, opartiska ståndpunkt. Beust har, såsom bekant, alltsedan kriget mellan Österrike och Preussen varit den ledande mannen i Österrikes politiska förhållanden, Han har såsom sådan utvecklat stor skicklighet och i allmänhet vinlagt sig mycket om upprätthållandet af freden i Europa. Derjemte har han sökt åter komma på god fot med det tyska riket. Men hvad som lägges honom till last, och hvilket väl äfven kommer att bli en gång kändt, det är, att v. Beust motsatte sig ett uppträdande till förmån för Frankrike, då tillfälle ännu yppade sig att bevara detta från att få sitt landområde styckadt. Beusts på senare tiden alltför starka lutning åt Tyskland och det tyska partiet har äfven bidragit till att göra honom i det närmaste omöjlig att vara den ledande för en stormakt Österrike-Ungern. Lävge ha mot honom såsom enskild person komprometterande rykten varit gängse. Det uppgifves neml. med afgjord bestämdhet, att v. Beust kom i en ruinerad belägenhet från Dresden till Wien, hvarest han sedan, för att hjelpa upp sina fioanser, deltagit i äfven svindlande börsspekulationer och begagnat sin ställning till att frambringa svängningar mellan hausse och baisse till sin förmån. En snar framtid kommer väl att visa, huruvida dessa beskyllningar äro sanna eller icke, eller om de ej blott anstiftats af ett mot honom intrigerande partisinne, förnämligast ifrån de högre adelsslägterna och presterskapet, af hvilka de förra betrakta den forne store ministern i en liten stat såsom en parvenu, en uppkomling, under det att det senare fördömer den protestantiske rikskansleren såsom kättare och hädare mot det heliga i påfvens ofelbarhet. Antagligen ligger sanningen nu såsom alltid midt emellan ytterligheterna. Och visst är, att om Beust faller, så har denna katastrof framkallats af Bismarck genom mötena i Gastein och Salzburg. Andrassy, som säges skola efterträda v. Beust, är en begåfvad man. På riksdagen i Presburg 1847-48 representerade han comitatet Zunplin, och den nya ungerska ministåren utnämnde honom äfven till Obergispan för detsamma; såsom sådan var han anförare för Zempliner-landstormen i kampen mot de kejserliga trupperna vid Schwechat. Senare verkade han såsom sändebud för debrecvinerregeringen i Konstantinopel. Efter den ungerska revolutionens undertryckande bodde Andrassy som flykting i Paris, der han gifte sig med en fröken Kendesy af Macomwiza. Genom sin mors bemedling kunde han likväl redan före 1860 återvända till Ungern. Invald af en zemplinervalkrets år 1561 i den ungerska riksdagen, slöt han sig här till det Deakska partiet. I samma egenskap bevistade han den i Dec. 1855 öppnade riksdagen. Representanthuset valde honom denna gång till andre president, och intog han genast en framstående ställning. Särskilt verkade han såsom ordf. för det stora utskott, hvilket på Deaks förslag utsågs af riksdagen till att formulera den österrikiska monarkiens gemensamma angelägenheter. Kriget mellan Österrike och Preussen afbröt likväl detta utskotts verksamhet, och ett dekret uppsköt den ungerska riksdagen för obestämd tid. Då efter fredsslutet, under Beusts ledning, den österrikiska monarkien omorganiserades på basis af dualismen och de ungerska tordringarne beviliades, utnämndes Andrassy till ministerpresident för den ansvariga ungerska regeringen. Han har sedan dess mer och mer stadgat sitt inflytande pä monarkien och tillochmed mer än en gång betecknats af ryktet såsom Beusts efterföljare. Utan att vara någon glänsande talare, är Andrassy likväl en lycklig sådan genom öppenheten och djerfheten i sitt uppträdande. I Österrikes utrikespolitik har han varit för ett fredligt förbål1 1 SS TE a 4 .. a Ga