Eattegangsoch Polissaker. Frän Landsorten. En mördares hekanuelse. Utöfvaren af den förut omtalade hemska morogerningen i torpet Buren i Westergötland, Alexander Hägerbäck, har vid förhör i Mariestads cellfängelse sistl. Thorsdag afgifvit en fullständig bekännelse öfver sitt brott, hvarom vi efter Mariestads W:d meddela följände: Dagen då mordet begicks (d. 5 sistl. Okt.) hade Hägerbäck, likasom de tvänne förutgående dagarne varit sysselsatt med tillfälligt arbete, derför han på Onsdagen uppbar aflöning, samt begaf sig på aftonen, etter slutadt arbete, till en i närheten pågående auktion, hvarest han öfverlastat sig med bränvin, dock ej till större myckenhet än att han hade reda på sig. Vid elfvatiden på aftonen hade han begifvit sig bort från auktionen till hemmet, hvarest äfven Hagerbäcks moder och en yngre broder voro boende, derstades förtärt mat; men då han kännt sig illamaende, i följd af den förtarda spirituosan, har han i stället för att lägga sig, gått ut att hemta frisk luft. Han hade då styrt kosan till samma ställe der han förut om dagen haft arbete, derstädes påhelsat nägra bekanta samt då han ej kunde der tå qvarstanna, åter begitvit sig ut. Nu först väcktes hos honom tanken derpå, att han ofta hört omtalas huru den af H. sedan rånade Carl Nilsson både var ansedd för en förmögen man och alltid hade penningar inne, samt att Hägerbäck genomistöld hos honom kunde lindra sin egen tryckande fattigdom. Efter det denna tanke hos honom uppstått, begaf sig Hägerbäck skogsvägen till Carl Nilssons bostad, hvarest han törst törsokte bereda sig inträde genom köksdörren, men då detta försök misslyckades, tillbommade han denna dörr utitrån samt begaf sig derefter till ett fönster, utteg detta, som endast utifrån var tillfastadt med spikar, genom deras undanböjande med blotta händerna, och beredde sig sålunda inträde uti makarnes sofrum, sedan han först medtagit en platt sten af ungefär 2 knytnäfvars storiek samt borttagit en för tönstret nedhängande rullgardin. Iokommen i stugan, hade han, ledd af månskenet, törst undersökt en olåst så kallad klaffbyrå, utan att der finna nagot af värde, hvarefter han begitvit sig till en vid makarnes sofplats stående chiffouier, hvars klaff, som var olåst och utan gångjern, han bortlyftat. Vid undersökningen af lådorna i chiffonieren hade Carl Nilssons hustru vaknat, frågat hvad tör folk som var inne i stugan, och då hon ej åtlydt Hägerbäcks tillsägelse att förhålla sig tyst, ighade Hägerbäck, som hatt den medtagna stenen gande bredvid sig på golfvet, dermed i raseri öfver att hon ej var tyst tilldelat henne flere slag, utan att, som han uppgaf, kunna i mörkret bestamdt se hvar de träffade. Härunder hade äfven mannen vaknat, rest sig upp men genast sått ett slag af stenen så att han sallit tillbaka i sängen, hvarefter Hägerback ytterligare tilldelat honom ett slag. Då H. sålunda bringat makarne till tystnad fortsattes undersökningen, som dock ej ledde till annat resultat än att han som förr är nämnt medfick ett silfverfickur samt begaf sig å väg genom uttagna fönstret till en bekant, till hvilken han omtalat hvad som passerat och hvilken han bad åtfölja sig till mordstället för att biträda vid eftersökande af de penningar, de rånade troddes innehafva, men då denne dertill vägrat hade Hägerbäck begifvit sig till sitt hem, sedan han förut i en förbiflytande å aftvättat det blod hvarmed hans händer voro besudlade. Vid bortgåendet hade han vidtagit sådane åtgärder, att han, utan att väcka de innevarande, kunde inkomma. Straxt efter hemkomsten hade han gått till sängs, men tillbringat återstoden af natten i oro och utan sömn. På morgonen då H. lemnat hemmet hade en annan bekant, som H. händelsevis träffade, vtan att afveta gerningsmannen, för H. sjelf omtalat det dåd, som hos Carl Nilsson i Buren om natten egt rum, hvilken händelse, så som den nu blef för Hägerbäck framställd af honom sjelf för modren omtalades. Någon kännedom om de verkningar de af Hägerbäck makarne tilldelade slag haft, säger han sig icke hafva egt