Det tal, hvarmed czechernas hufvudledare d:r Rieger vid sin återkomst till Prag besvarade den hyllning, som hans landsmän egnade honom, löd i sin helhet sålunda: Det böhmiska folket har drabbats af ett hårdt slag. Vi ha förlorat ett slag, men vår ära är ofläckad. Med jubel har folket motsett den slutliga freden; men i kampen ha vi ånyo blifvit kastade tillbaka. Främlingar ha trängt sig in mellan kronan och oss, personer, som hvarken ha hjerta för eller vegrepp om rikets kraf; dessa personer ha segrat! Hvad vi sökte uppnå, skulle varit en välsignelse ej allenast för Österrike, som så innerligt längtar efter fred, utan for hela Europa, som önskar ett enigt Österrike. Jag tackar eder, m. h., för det mottagande, I hafven beredt mig; det är mig en borgen för, att vi skola förbli trogna emot oss sjelfva, att vi aldrig skola låta oss trängas a sido ellär tillbaka, tills en bättre insigt banat sig väg till den: högsta och afgörande makten. Vi gå nu nya och tunga strider till mötes, i hvilka ovilja mot monarkens person lätt kan komma till uttryck; men jag ber eder alla betänka, att han är herrskare ötver talrika folkstammar och att han nu endast fogat sig efter dem, som i närvarande stund afgått med segren. Det är icke hans skull att sakerna framställts för honom i en falsk dager; vi vädja från den oriktigt underrättade kejsaren till hans bättre förstånd, hvilket skall återigen försona oss med honom. Mina herrar! Vi ha gjort hvad som stod i vår makt (lefvel); äfven mmistören Hohenvart har redligt hällit sitt ord och handlat med konseqvens Glefve Hohenwart!) Lätom oss stärka oss till den förestäende nya och svåra kampen... Största delen af det beröm, som egnas mig, tillkommer dock vår gamla, berömda adels trogne son, som med mod och trofast sinne slutit sig till folket, grefve Clam-Martinitz. Vårt arbete har denna gång varit fruktlöst, men om vi alla, som äro nationens ledare, göra vår skyldighet, och om hela folket bevarar åt oss sin trohet, då kunna vi ej misströsta om nationens lyckliga framtid, på hvilken jag litar med den orubbligaste förtröstan. Man vill i Berlin veta, att i Paris förfärdigas falska preussiska låneobligationer. Ett bankirhus i Berlin har erhållit 4000 thlr i dyiika falska papper. Den engelska pressen klandrar allmänt den preussiska regeringen derför att hon nu vill ändra sin myntfot efter den engelska, hvarigenom utsigten till ett likartadt myntsystem för hela verlden, hufvudsakligen i likhet med det franska, för lång tid omöjliggjorts. Tyska riksdagen har i tredje läsningen antagit lagen om S:t Gotthardsbanan. De 6000 arbetarnos strike i Chemnitz fortfar. Från Paris erfara vi, att Jules Favre utgifvit en mycket frisinnad bok, kalladRom och Republiken Frankrike. Thiers ämnar inför nationalförsamlingen framlägga förslag till en ny vallag. Vietor Hugo yttrar i sitt bret till den nya tidningen -Rappel bl. a:: Det är för Tysklands skull, som Frankrike måste åter upprättas. Ja, för Tysklands! Ty Tyskland är slaf, men Frankrike skall återgifva det dess frihet. Ljuset befriar. Alltid lika stora ord hos den gamle bombastiske diktaren! Tyskarnes utrymmande af de öfverenskomna sex departementen är nu fullbordadt. I Spanien har den andalusiska staden Almeria kemsökts af ett förfärligt oväder, under hvilket gatorna öfversvämmades, så att vattnet tillochmed steg ända till öfversta våinngen af husen, Åkerfälten omkring staden