anslag tog han helt enkelt för ett tecken till ålderdomssvaghet, och fästade sig icke vidare dervid. Förlofningen eklaterades och bröllopet skulle firas med stor prakt. Baronessan ville för så många som möjligt visa sin unge, vackre man. Äsven alugtingarne inbjödos för formens skull. Vår landsman tillbragte hela tiden på slottet, endast med undantag af de tider han nödgades passera i Paris för tillrustningarnes skull. Betjeningen bemötte honom redan såsom sin tillkommande husbonde. Brölloppet skulle stå på Söndagen; på Fredagen gjorde han en sista resa in till Paris, efter att ha tagit ett ömt farväl at sin trolofvade och med egna ögon läst konceptet till giftermålskontraktet, hvilket baronessans notarie fört till slottet. På Lördags eftermiddag återkom han, åtföljd af två svenskar som skulle blifva hans vittnen vid vigseln och hvilka voro grymt nyfikna att få se all hans prakt och herrlighet. Men, hvad är det? porten är stängd och portvakten står helt lugn i fönstret till sin loge och gör ingen min af att öppna. — Oppna då, drummel! — Drummel kan ni vara sjelf! ,.. Hvem söker ni? — Är ni förryckt, karl? Jag söker baronessan, känner ni inte igen mig? — Ingen får slippa in och störa baronessan; det är doktorns föreskrift och generalens befallning. — Doktorns? generalens? — hvad vill allt det bär säga? — Det vill säga att baronessan sjuknade häftigt efter dejeunern i går och hofmästaren har sändt bud efter salig barons bror, generalen, som kom hit i natt. Vår landsman ville emellertid icke låta afspisa sig, ty han insåg hvad som för honom stod på spel. Under tvisten med portvakten ankom generalen sjelf. Han förklarade helt peremtoriskt, att inga landstrykare finge komma in och störa baronessan under hennes farliga sjukdom, och handterade den blifvande brudgummen med en ytterlig brutalitet. De begge vittnena återvände snopna till Paris, men den olycklige hjelten i äfventyret ströfvade hela dagen och natten omkring slottet. På Söndags morgon fick han af en betjent höra att baronessan i daggryningen aflidit utan att ha återfått sans och medvetande en enda minut. På Måndagen begrofs hon. Hade ett brott blifvit begånget? hade den gamle hofmästaren, som fortfor att i samma egenskap fungera under den nye egaren, haft någon del häri? Härom kunde aldrig någon upplysning vinnas; alla legala formaliteter vid konstaterandet af dödsorsaken voro uppfyllda och vår landsman hade ingen befogenhet och icke heller någon makt att röra upp saken. Men han sjelf tror ännu i dag, att det hastiga dödsfallet står i sammanhang med en mörk hemlighet, och hans och baronessans gamla väninna der borta i pensionen tror detsamma. Den tredje historien måste jag spara till en annan gång. Mitt bref skulle annars bli så långt, att jag ej finge rum med någon enda af aktualiteterna för dagen. Hat haröåttaa att Rhjara I an af dan nor