7T— 77 77 NN -) 44 v1i1NG VvO1 BREUER BA 2 till 84 barn. De bodde i 3 särskilda hus, hvilka kallades: Bikupan, Lejonhuset och Hvita huset. Bland hans hustrur, hvilkas antal sedermera stigit till 16, äro de mest framstående: Elise, skaldinnank, Den bleka Agnes och Amalia, den präktiga. IIarje mormons pligt är för öfrigt att efter bästa förmåga utvidga sitt hushåll. Landet hvimlar också af små barn. Det är ett sannskyldigt baby-land. Den engelske resande skildrar vidare mormonhustrurna som fullkomligt slafviska, okunniga väsen, knappast mäktiga att underhålla ens ett vanligt bordssamtal. Enkelt, snart sagdt tarfligt klädda, utan ljusa, glada färger till tyger, onaturligt tysta, liksom allt lif blifvit predikadt ur kroppen på dem, ondast sällan med ett halfförvissnadt leende på läpparne, sprungo de ut och in med barnen på armarne, drogo upp buteljer, buro fram bakelser och frukter, drogo eld på tändstickor och serverade isvatten, under det att männen vräkte sig i länstolar med benen uppe i fönsterna, bolmande på cigarrer och tömmande det ena vinglaset efter det andra, Någon egentlig omåttlighet herrskar dock ej i allmänhet bland mormonerna och de riktigt heliga konsumera hvarken vin eller tobak, deremot äro de omåttligt begifna på sötsaker och frukter, profeten sjelf dessutom på dans, sång och teaterföreställningar, ja, hans egna döttrar uppträdde ofta på sceuen. Någon kurtis mellan kulisserna fick dock ej ifrågakomma, lika litet som utom teatern. Gifta sig få mormonerna så mycket de vilja, men — hvad derutöfver är, är af ondo. Ve den mormon, som i detta fall ej foljde ordningsreglerna! Brigham Youngs polis var allestädesnärvarande, dess mun stum, dess hand säker. Det fanns någonting deri af det gamla Venedigs säkerhetsvakt. Den andliga och verldsliga makt, som legat i profetens hand, har varit oinskränktare än både påfvens, ezarens och kalifens. Så gerna, sade en af kyrkans äldste, kan en man önska sig direkte i Beelzebubs våld som att råka i onåd hos Brigham Young! Hans yttre skildras sålunda: Han påminner om en borgare från en engelsk småstad, med dessa hårda drag, hvilka så ofta återfinnas i medellagret mellan borgareoch arbetare-klasserna. Man skulle kunna taga honom för en välmående handtverkare. Omkring hans mun spelar, när han sjelf så för godt finner, ett drag af humor, ej sällsynt hos starkare naturer. Hans beslutsamhet och handlingskraft äro höjda öfver alla tvifvel; på dem har han gifvit tillräckligt många bevis. Gud är för mormonerna en person af mensklig gestalt, af menskligt kött och blod. Menniskan sjelf är en del af det gudomliga väsendet och blir sjelf en gång gud. Hon är ej skapad af Gud, utan har varit till från evighet och skall existera i evighet. Hon är ej med synd född och är endast ansvarig för sina egna synder. Jorden är en koloni af förkroppsligade ardar; i verldsalltet finnas många dylika. Gud är de odödligas president; han har under sig 4 grader af olika väsen: gudar, hvilka danats af sådana menniskor, som härnere lefvat efter lagarne; englar, odödliga väsen, som lefvat i ofullkomlig lydnad mot de jordiska lagarne; menniskor, odödliga väsen, hos hvilka en lefvande själ är förenad med en mensklig kropp; slutligen andar, odödliga väsen, hvilka ännu vänta på den kroppsliga gestalten. Då menniskan tillhör gudarnes slägte, ja, till och med står öfver englarne, så är hon fullt kompetent att bekläda en himmelsk tron. Mannen bibehåller i himlen hela sin hushållhållning, sina hustrur och sina barn, hvilka der upp liksom härnere bli honom underdåniga: han är der konung ötver dem. Detta program faller sig dock något svårt att konseqvent genomföra, då barn, som bekant, växa upp till stora menniskor och i sin tur få barn, så att i himlen den mensklige gudens makt oupphörligt skulle inskränkas af hans fars, farfars, farsarssars och så vidare in infinitum, hvarigenom ej få misshälligheter och strider skulle uppstå, hvilka knappast presidenten skulle förmå att slita. Men i mormonernas religion liksom i så många andra, kommer det föga an på, om det ena stycket passar i det andra; i nödfall hjelper alltid ett underverk eller det heroiska beslutet: Credo, quia absurdum, hvilket bäst torde böra öfversättas med: Just emedan det är dumt, tror jag det! Slutligen må, alla gamla ungkarlar till varnagel, berättas, att de, enligt mormonernas lära, aldrig kunna bli gudar, utan endast englar. Då lagen uttryckligen föreskrifver månggifte, så bestraffas de genom degradering till blotta englar. Äfven de, hvilka lika lagstridigt, här i lifvet endast försett sig med en hustru, måste göra löshästarne sällskap och få aldrig kråma sig på någon himmelsk tron ... Vi skratta åt dylika cabsurditeter, men antaga måhända andra, lika stora, på fullaste allvar. Allt beror på gamla vanan. Upphofsmannen till många och beskyddaren af alla dessa statsrättsliga och religiösa oformligheter, profeten, vid hvars minsta vink tusentals förnuftiga varelser begingo dårskaper ja, nedriga brott, befinner sig emellertid nu i fängsligt förvar mellan fyra väggar. Hans lyckas sol tyckes, menskligt att döma, för alltid vara nedergången och i fängelsets natt lärer han svårligen undfägnas med nägra engla