nings fullkomnande, hvars väl han vårdar, möjligen öfverskridit sin befogenhet. Ty det gäller här icke så mycket att envist sasthänga vid formalistiska spetsfundigheter, som att se till huru ett förderfligt samhällsondt eftertryckligast skall kunna motverkas. Vi återkomma framdeles till ämnet, ty ve, öfver den, som ockrar på den fattige, skall städse vara vårt valspråk och pantlåneriets motarbetande vårt praterea censco. Det är också derföre som vi med glädje erfara, att styrelsen för den nybildade Göteborgs Folkbank äfven lärer vara betänkt på mått och steg i samma behjertansvärda riktning.