materiella välstånd, som alltmer och mer utbroder sig öfver landet, medför en förslappning i det gamla engelska familjelifvet, som måhända en gång kan medföra lika sorgliga följder, som de, bvilka den franska lättfärdigheten hade i släptåg. Utan att vilja se framtiden så mycket i svart, kan man väl dock svårligen värja sig från en känsla af fasa, då man betänker hvad följden skulle bli, om det onda hann tränga längre ner, om de högsta och de lägsta klassernas laster slutligen flöte tillsammans hos nationens kärna, hos medelklassen, den bildade, ej den öfverbildade, den välbergade, arbetssamma och förståndigt ekonomiska, ej den stenrika, dagdrifvande och slösande samhällsklassen. Hvilka äktenskap, hvilket familjelif och hvilka afkomlingar! Ni erinrar er helt säkert ännu hvilket uppseende det lefnadssätt gjorde, som här under omkring ett års tid fördes af tvenne unga Albions söner, hvilkas yttre och lefnadsvanor i öfrigt tillkännagåfvo den bästa härkomst. Då emellertid följderna hotade att bli alltför betänkliga för den ene af dem, efterskrets hans moder, som också ganska riktigt infann sig här för att taga hem sonen. Hennes yttre och hela hennes sätt att vara tillkännagåfvo den fina och förmögna verldsdamen. Men — det första hon reqvirerade på hotellet var en — whiskytoddy. Under sådana förhållanden var den eljest älskvärde och intagande unge mannens uipreglade böjelse för drutvans safter ej blott förklarlig utan nästan förlåtlig. Kanhända hade han insupit den med modersmjölken! Hogarth, den store menniskokännaren och sjelf engelsman, har i några gripande taflor äfven tecknat dryckenskapslasten. På en af dessa ser man en i usla paltor klädd tiggerska, som slagit sig ner på en hög stentrappa vid ingången till krogen. Hon har burit ett litet utmagradt barn vid sitt bröst; burit, säga vi, ty i det ögonblick konstnären framställt situationen, då modren, med ögon strålande af vild, halft vansinnig passion sätter den fyllda gin-buteljen för munnen har det lilla oskyldiga barnet fallit ur hennes sköt och skall i nästa ögonblick krossa sitt hutvud mot stengatan. Om du utan förskoning fördömer denna onaturliga moder, som, utsvulten och förtviflad, i ruset söker glömma den eländigaste at all tillvaro och derunder kommer sitt barn om lifvet, hvad dom skall du val då fälla öfver dessa mödrar, hvilka, midt i lyckan och ötverflödet, genom att hejdlöst öfverlemna sig åt denna onaturliga passion, ej blott mörda sin egen utan måhända äfven sina barns framtid och lycka? Men vi lemna dessa dystra taflor! Hos oss i bögan Nord, der männerna sordomdags med gamman tömde det skummande hornet i botten och ännu i dag visst icke försmå Bacchi ljufva safter, är dryckenskapen hos qvinnorna, äfven bland de lägsta klasserna, efter hvad vi tro, ej synnerligt allmän. Allraminst kunna vi tänka oss henne bland de bildade klasserna och platt omöjligt bland de unga tärnorna, våra skönheter från Belgravia En Ingeborg som tar en tår på tand, en Maria, som delirerar . ..! Nej, gudskelof, på det sättet ha våra ungmör ännu ej förstått skaldens ord: Det starka är det sköna värdt!