— framställa detsamma som den enda eftersträfvansvärda mönsterdilden. På denna mönsterbild har nyligen fallit en djup skugga, den leende taflan har erhållit en fläck, som, om den ej hastigt kan utplånas, för evärdeliga tider skall förstöra den vackra målningen. Englands fina damer ha, heter det nemligen, fått en oemotståndlig böjelse för — starka drycker. Vi ha en gång förut i vår hvarjehandaafdelning helt flyktigt berört detta sällsamma fenomen, hvilket vi då knappast uppfattade annorlunda än som ett skämt. Ty hvem kan väl förbinda tanken på en ljuf, älskvärd qvinlig varelse med spritångornas vidriga doft, hvem på samma gång tänka på ros, på lilja och — på alkohol? Tyvärr lärer dock detta tilltagande dryckenskapsbegär vara ett sorgligt faktum. Det har nemligen nu gått så långt, att till och med den stränga, allvarliga engelska veckoskritten Saturday Rewiew nyligen ansett sig böra uppträda mot hvad den kallar Drawingroom-alcoholism, hvilket i fri svensk öfversättning torde betyda detsamma som salongsskåpsuperi. Det starkare könet i England har sedan urminnes tider utmärkt sig som väldiga dryckeskämpar. Det var och det är, som bekant, ännu skick och sed, att herrarne när middagen är slut och damerna aflägsnat sig i allsköns ro bli sittande qvar vid buteljerna och fortsätta det glada laget. Klimat, lefnadssätt och gamla vanan ha låtit detta bruk fortlefva ända till den dag, som idag är. Annorlunda förhåller det sig med damernas passion för lifselixiret. Detta oskick eller, man kan gerna säga, denna last är af långt yngre datum. Det blef vår tids eleganta damer förbehållet, säger Saturday Rewiew, att äfven på detta område pocka på likställighet med det starkare könet. Det onda har för ötrigt redan antagit temligen betydliga dimensioner och vi kunna framvisa exempel af ganska färsk datum, förnedringshistorier, i hvilka mödrar från Mayfair eller skönheter från Belgravia spela hufvudrollen. Huru sorgligt är det icke, när m:rs A. vänder upp och ned på husfriden, dertöre att hon ständigt ser för djupt i glaset och till slut blir fjoskig af för mycket pimplande, eller när lady B. störtar sig och sina barn i olycka, i det hon under inflytande af ruset uppoffrar sin förmögenhet, sina vänner och sin heder. Begäret efter rusdrycker har hos dessa olyckliga blitvit en allt beherrskande passion. Komediälskarnes uppfinningsrikhet är ett intet i jemförelse med den list, hvarmed en dylik qvinlig drinkare i den förnäma verlden uppgör och utför sina planer, då det gäller att komma åt vinkällarnes förråder eller för att in case af need åtminstone kunna fylla sina parfymflaskor med bränvin. Hon använder mutor, ljuger, ja, till och med stjäl, uppoffrar rang, aktning och deras kärlek, som stå hennes hjerta nära, för att förskaffa sig detta retelsemedel, som hennes genom dryckenskap redan skakade nervsystem ej längre kan undvara. Och ehuru den olyckliga qvinnan sjelf icke gör sig någon som helst illusion med hänsyn till sitt förskräckliga tillstånd, är hon dock fullkomligt oförmögen till att göra motstånd, så fort hon blifvit till en viss grad Åalkoholiserad: Den strategi, som Londons damer utveckla för att komma i besittning af dessa extra-snapsar kommer sjelfvaste Bismarck, Moltke och hela preussiska generalstaben på skam. Goethes ord: Mit einem Schritte thuts die Frau vinner äfven här bekräftelse; ty äfven om man bortser från att dryckenskapslasten naturligtvis måste förekomma långt afskyvärdare hos qvinnan än hos mannen, så duka dessa dryckes-amazoner under för densammas frestelser i ännu högre grad än alkoholens ifrigaste, manliga tillbedjare. Godt eller uselt vin, bränvin, curacao, allt faller lika mycket i smaken, och de qvantiteter lätta viner och baierskt öl, som de dagligen förtära, gränsa till det otroliga. Saturday Review är en tidning af så stadgadt rykte, att man ej gerna kan draga i tvifvelsmål det ondas oroande utsträckning. Svårare blir det att förklara grunden till denna demoralisation inom ett land, hvilket, som vi ofvan antydt, från urminnes tider ansetts som en mönsterbild i fråga om rena seder och god ton. Den engelska medicinska tidskriften The Lancet påstår att felet ligger hos läkarne, hvilka genom alltför slösaktigt begagnande af alkoholhaltiga stimulationsmedel, en kurmetod, som för några år sedan var mycket modern, förledt de engelska damerna till att dricka. En annan tidning skyller på den rådande irreligiositeten. Omöjligt, skulle väl den engelska högkyrkans förnäma damer föredraga bränvinsflaskan framför bibeln! utropar en tredje. Nej, en vigtigare grund torde snarare kunna sökas i den förvända uppfostran, som, åtminstone inom de högre klasserna, blir det täcka könet till del. Allt är beräknadt på ett yttre, glänsande sken; för själen och för bjertat göres intet. Dylika pedagogiska produkter ha ej sinne för någonting annat än bjefs och glitter, deras lifs hela uppgift blir endast att ha roligt, att förströ sig. Och när dessa RN oo AT fe FÖR 71