som en fri man. Men sörödmjukelsen hade varit stor. Blott en månad senare egde vigseln rum mellan Gilbert Lecomto och fröken de Bridal. Pre Francois förrättade akten i det lilla kapellet. Gilbert stannade qvar i slottet med sin unga hustru och målade der dessa förtjusande landskapsstycken, som vunnit ett så rättvist ryckte, och hvilka sedan i Paris blifvit sålda till fabelaktiga priser. Slottsherrn förlorade all smak för att dansa, och mademoiselle Delignys porträtt, liksom äfven en viss rosenröd satinsko, försvann utan att lemna spår efter sig. I stället för den senare stod en liten blå satinsko på hans bord, och hvarje morgon låg en frisk bukett på trappan till slottskyrkan, der marquisinnan de Bridal slumrade i frid. Och så försvunno hans få återstående år; han g orde ej ens ett försök att lära sina små barnbarn utt dansa. Men huru hade han ej förspillt sin lycka!