ebetydlig månadsafgist, dels en särskildt afdelumg för föreningens öfriga medlemmar, hvilkas afgift jomförelsevis var obetydlig. Denna tudelning i ett sällskap, som hade till uppgift att verka för sammanhållning och samlit mellan alla skandinaverna i Parisa, förefaller minst nagdt högst originell. Men som den dryga hyran för lokalen naturligtvis mest skulle falla på klubbens räkning, hvilken skulle disponera öfver de flesta och bästa rummen, så hade derom ingenting varit att säga, ifall det gått såsom det var sagdt. Hvadsom var bestämdt, var att föreningens blifvande kassa icke skulle komma att belastas med några utgifter för sällskapets lokal, dess inredning och möblering o. s. v. utan skulle allt sådant bestridas genom månadsafgitterna och tillsvidare förskotteras af hr Dabl. Föreningens kassa var uttryckligen bestämd att utgöra en hjelpoch understödskassa för behöfvande, och hr Dahl framhöll vid alla tillfällen att föreningen hade ett ofllantropiskt ändamål. Det gällde nu att anskaffa medel för att öka den fond af 1000 francs, som föreningen ärft af bibliotekssällskapet och som icke skulle få röras för annat ändamål än inköp af böcker. I sådan afsigt föranstaltades en skandinavisk konsert med biträde af Kristina Nilsson, som icke allenast sjöng utan ätven gjorde en insamling. Resultatet blef så godt, att sedan alla omkostnader voro betäckta föreningen dagen efter konserten befanns ega en behållning deraf, uppgående till icke mindre än 2700 fres. Föreningens tillgångar utgjordes således af: Arf från bibliotekssällskapet, afsedt till ökande af boksamlingen sres 1,000. Inkomsten af Kälgörenhetskonserton för sjukoch understödskassan . . . . sb 6 eo oc Älgifter insamlade under några månader, c:a . . 2,700. eo oP 450. S:a fres 4,150. Af understödskassan användes genast några hundra fres för sjukvård, en begrafning, hemskickande af en eller ett par landsmän o. 8. v. — Hr Dahl uppgjorde kontrakt om den ofvan omtalade våningen för föreningens räkning, för 4000 fres (ett kontrakt för flera år), samt åtog sig att förskottera hyran, hvaremot representantskapets medlemmar ingingo en proprieborgen en för alla och alla för en för det lån, som sålunda lemnades föreningen af hr Dahl. Våningen skulle repareras på föreningens bekostnad och reparationen uppdrogs åt dekorationsmålaren Rubenson, som äfven verkställde densamma. Så stodo sakerna, då kriget utbröt. Hr Dahl lemnade redan i Juli månad Paris och har sedan endast gjort ett kort besök derstädes. Det värsta var likväl att han försummade att gifva någon ordres till sitt kontor rörande utbetalningar för föreningens kassa, hvilken var deponerad hos honom. Skattmå staren, en norrman, hade visserligen några hundra fres om händer, men äfven han reste — och tog sitt depositum med sig. Sålunda inställde föreningen sin verksamhet just i det ögonblick, då den mer än någonsin hade varit af nöden, och de nordiska arbetarne, hvilka tillföljd af tidsomständigheterna funno sig beröfvade sin arbetsförtjenst och af hvilka de flesta vore blottade på utvägar, voro alldeles i saknad af den hjelp de hade skäl att påräkna. Men allt detta är nu öfverståndet, och man kan endast beklaga att allting var så illa arrangeradt. Ledsammare är emellertid hvad vi ha att berätta. Föreningens kassa är försvunnen; deraf finnes ingenting i bebåll; på föreningens böcker och bokskåp har hyresvärden för den våning som hade blifvit förhyrd till lokal lagt beslag likasom på de få möbler, som voro föreningens egendom. Och härtill kommer, hvilket är en icke mindre ledsam sak, att — då hr Dahl begagnat sig af Kommunons dekret om rättighet för hyresgäst att bryta kontrakt och åtnjuta befrielse från betalning af tre qvartals byra, hvilket dekret numera, sedan ordningen är återställd, både af lagen och opinionen betraktas såsom en grof rättskränkning — det skandinaviska namnet, hvilket i Paris stått i så högt anseende, tillochmed inför domstol tått en fläck. Det är tydligt, för så vidt våra nnderrättelser äro riktiga och vi haingen anledning att betvifla dem, att saken icke kan få aflöpa på detta sätt. Den nya föreningen hade alla möjliga garantier — på papperet. Det tillhör representantskapet, utan hvars hörande ju inga medel skulle så utbetalas, att inför revisorerna redogöra för sina åtgärder. Det tillhör framför allt hr Dahl i sin dubbla egenskap af föreningens ordförande och bankir, äfvensom skattmästaren att hvar i sin stad göra reda för de medel som de haft om händer. Skulle representantskapets mediemmar numera vara borta från Paris, såsom vi bört att förhållandet är med hr Dahl, och skulle till och med revisorerna vara försvunna, så har hvilken af föreningens medlemmar som helst både rätt och pligt att upptaga saken, såvida ingen uppgörelse i godo kan ske. Vi vilja emellertid i det längsta hoppas detta må inträffa och att man må få skrifva på tidsomständigheternas räkning nuder det törfintna Srat da får