pas slaverna, att de skola kunna taga arf efter den tyske Nichel, under det han ännu är litelefvande. Skall väl detta lyckas dem, och skall Tyskland se lugnt på:? I sista häftet at Preussische Jahrbiicber läses: Om man fortfarande låter i Österriko grefve Hohenwart råda, om han begagnar den majoritet, som han redan uppnått i det österrikiska riksrådets deputerade kammare och helt säkert ätven skall till sist kunna åvägabringa i Herrehuset, till att skaffa slaverna och deras okultur herraväldet inom den vestra rikshaltvan öfver tyskarne och deras kultur, och om han i följd häraf degraderar de tyska böhmare, som bo tätt intill den preussiska, den sachsiska och den baierska gränsen, till enechernas beloter och parias, måste icke då ätven gentemot oss förhållanden utveckla sig, på hvilka det tyska folket och dess regering omöjligen kunna 86 med vänliga ögon, ja, i afseende på hvilka de till sist ej ens kunna intaga en neutral hållning? När man i Berlin redan nu för ett sådant språk, huru skall det då låta, när österrikiska regeringen verkligen skall skrida till sin plans uttörande?