att utpläna de artiklar i pariserfördraget, som mest generade detsamma, utan att det behöfde lossa ett skott. Österrikes ställning har således i hvarje hänseende ansenligt försvärats. Kabinettet i Berlin har under de sista åren fört det illistigaste krig mot Österrike. Det regnade officiela noter, artiklar i de ofticiösa tidningarne och beskyllningar mot kejsar Frans Josefs ministrar, hvilka anklagades för att hemligt understödja Sydtysklands motstånd; det habsburgska riket undergräfdes genom dessa lömska manövrer än på den ena punkten och än på den andra, det ena ögonblicket uppmuntrade och upphetsade de officiösa preussiska tidningarne czecherna, i nästa ögonblick hade de sina nät ute annorstädes 9. s. J. När man betänker, hvilken skada denna taktik tillfogade Österrike på en tid, då det ännu kunde i nödfall räkna på en allierad, som ansågs fruktansvärd, är det lätt att förstå, huru vigtigt det måste ha varit för Österriko att under den närvarande ställningen i Europa icke tillbakavisa de vänskapliga steg, som man började taga hän till detsamma. Österrike måste derför söka att afväpna Preussen genom att erkänna Tysklands enhet, och sammankomsterna i Ischl, Gastein och Salzburg äro besegliogen häraf. Beust ville äfven komma på god fot med Preussen, för att lugna det tyska partiet inom landet i en stund, då eftergifter måste göras till slaverna. Och han medför nu från Bismarck intrycket at, att denne för ögonblicket ej vill blanda sig i Österrikes inre angelägenheter. Sådant är resultatet af de sammankomster, som gifvit anledning till så många kommentarier ... Sammankomsten i Salzburg har ej medfört någon förändring i den europeiska ställningen; den hade isynnerhet at konveniensskäl blifvit en nödvänd.ghet. Om sammankomsterna och arbetarerörelsen heter det i uppsatsen: Bismarck och Beust ha äfven utbytt åsigter om Internationale och den socialistiska rörelsen. De ha diskuterat med hvarandra, genom hvilka åtgär der man bäst kan motarbeta denna farliga förenings anslag, dels genem att undertrycka dess komplotter, dels genom att förbättra arbetarnes vilkor, så att de bli mindre mottagliga för de kommunistiska agitatorernas deklamationer. Bismarck är neml. mycket bekymrad öfver, att arbetsinställningarne i Preussen tilltaga i en allt förfärligare grad. Våra korrespondenter tro, att öfverenskommelse träffats i Salzburg om denna sak, och anse det för sannolikt, att man vill uppmana de andra makterna att biträda denna allians, om ett sådant uttryck kan här begagnas, mot demagogiens attentat. Rörande det högtidliga öppnandet af MontCenis-tunneln föreligga nu närmare underrättelser. Å Frankrikes sida var endast handelsministern Lefranc tillstädes; utrikesministern Remusat, som ursprungligen väntades, ursäktade sig på telegrafisk väg; samtliga de italienska ministrarne bade infunnit sig. Det första tig, som på förmiddagen afgick till Modena, för att hemta de franska gästerna, behöfde 21 minuter för genomfarten genom tunneln; återfärden till italienska sidan tillryggalades för den starkare stigningens skull på 42 minuter. Banketten, som börjades kl. 3, var utomordentligt lysande och c:a 1200 personer deltogo i densamma. Utrikesministern Visconti Venosta utbragte den första skålen för Frankrikes välgång. Lefranc svarade med att föreslå en skål för den vänskapliga ötverensstämmelsen mellan Italien och Frankrike. Ministern Devicenzi tackade i sitt tal medarbetarne vid det stora verket, till hvars lyckliga fullbordande han lyckönskade dem. Under bankettens vidare förlopp togo bl. a. äfven ministern Sella och Suezkanalens man Lesseps till ordet, den förre för att framhålla Italiens del i verket, den senare för Ivaliens och Frankrikes vänskap. Tunnelns byggnadschef, ingeniör. Grattoni tömde bägaren för inhemska och främmande gäster. Bolaget för jernbanorna i Öfra Italien utdelade guldoch silfvermedaljer till minne at festen åt representanterna för de båda regeringarne och åt de personer, hvilka på ett framstående sätt medverkat till tunnelns uppbyggande. Från Frankrike skritves, att Thiers 1 11 fkl D2 s.sshheDeuFF