tagit honom för en febersjuk, som nyttjade kalla omslag om halsen, om icko den svorta fracken påmint om angenämare, ehuru icke mindre svettdrifrande sysselsättningar för tillfället. Vid hans inträde strålade den gamle Jouhten af glädje och Michaöl reste sig upp och hälsade honom, förvånad öfver den annars så gladlynte mannens allvarsamma utseende. Wåderberg vände sig till gubben och sade: — Jag kommer med en helsning från min sosterdotter Anna, som låter fråga, om ni har er bekant huruvida egaren af Muistola gård ännu är sinnad att fortsätta det frieri han en gång påbörjade på en viss bänk, utanför ett visst lusthus. Skulle så vara fallet, så är hans brud färdig, med krona och krans och blomsterbukett och allt, för att göra detta bröllop till. ett dubbelbröllop och låta sig viga vid honom af den prest, som nu bit anländer. Lysning har i laga form egt rum, med ledning af de papper, han omedvetet lemnat i vår vård. — Jag kan icke upplysa er härom, svarade gubben med af rörelse darrande stämma, det vore bäst att fråga honom sjelf, — — der sitter han. Michaöl hade under denna dialog. blifvit dödsblek och var ögonskenligen nära att falla i vanmakt vid farbrodrens sista ord, men då