hvarandras armar, och ni har påskyndat denna händelse ett par decennier. Man vill afvänja den franska ungdomen från att förvilla sig i allmänna ideer, och den har för att nå målet valt den enda utväg, som stod densamma öppen. Man tog ifrån den forntiden, och den kastade sig i stället öfver nutiden, öfver den påtagliga verkligheten, och i denna verklighet ha vi nu funnit detsamma, som våra fäder funno i sitt samvete, som de förkunnat och beseglat med sitt blod. Det finnes ej längre några ideologer, men i stället för dem finnes det: fysici, som förkunna de sanningarne, att allt är kraft och materia, atomer i rörelse, värme; kemici, som begynna verlden från början; fysiologer, som analysera hjernmekanismen och tillropa menniskan, att hon icke skall låta sig undertryckas i detta lifvet, emedan det ej finnes något annat lif; läkare, som döda despotismen genom att bevisa, det menniskodjuret uteslutande ledes af sina matsmältningsorganer; antropologer som ända in i Bengalen finna en keltisk race och krossa nationalitetsprincipen genom att sätta folkens brödraskap i dess ställe; naturhistorici som låta menniskan härstamma från en apa eller tillochmed från ett blötdjur, en zoophyt eller ett grässtrå; geologer 0. 8. v., o. 8. v. Nämnda år hade utkommit ett märkligt stort antal skrifter, hvilka gingo ut på att visa, att det ej finnes något moraliskt ansvar, emedan alla så kallade dåliga handlingar och brott framgå alldeles ovilkorligt af materiela orsaker, öfver hvilka menniskan är lika litet herre som den sjuke öfver febern, den hungrige öfver hungern. Inom lagstiftande kåren väcktes också en gång ett förslag om, att förbrytare ej längre skulle straffas. Såsom en moralisk heros, hvilken bebådade den nya tiden, framställes i nämnda verk en ung arbetare vid namn Marcel, som omedelbart före statskuppen sagt till den domare inför hvilken han ställdes: Det finnes ingenting der uppe; men här nere finnes det rättvisa, och på henne tror jag. Det var dessa teorier, som Kommunen ville ha undervisade i sina fria skolor och till hvilka, såsom händelserna äfven visat, grunden var lagd genom en mångårig verksamhet. Här tanns beröringspunkten mellan Internationale och de blott politiskt radikala, och detta bidrog utan tvifvel till att i det yttersta sammanhålla de båda riktningarne, huru mycket de än afveko ifrån hvarandra i flera andra hänseenden. Här i Sverige har de nya Encyklopedisternas skola haft inom litteraturen en representant, den bekante d:r Lilja, från hvars tendenser de s. k. nyrationalistiska sträfvandena böra vål särskiljas. Eneyklopedisterna predika ytterlig materialism, under det nyrationalisterna snarare äro anhängare af spiritualismen. Vi ha ansett oss här böra betona detta, till undvikande at en begreppförvexling — hvilken för öfrigt är å vårt ortodoxa presterskaps sida allt för vanlig, i det att de kalla nyrationalisternas tro, i likhet med de nya encyklopedisternas ateism, för otro. I Frankrike har man äfven insett faran af den afgrund, mot hvilken massorna och ungdomen slungats genom den kring sig gripande materialismen. Inom sjelfva presterskapet har man ock insett att man måste taga riden i akt. En förening af ansedda fransmän har bildats med namnet Association de prevoyance, hvilken afser de arbetande klassernas upplysning, förädling och bättrandet at deras materiela vilkor. Denna förening vill motarbeta Internationale och de socialistiska projekter, som denna vill genomföra, och har för detta ändamål bildat ett sällskap, hvilket heter Den europeiska alliansen för civilisationen och inbjuder alla föreningar, korporationer, städer, kommuner, cooperativa föreningar, arbetarebildningsföreningar af vetenskaplig, kommersiel eller industriel karakter inom alla delar af Europa att ansluta sig till detsamma och skicka befullmäktigade delegerade till centralkomiten i Paris. Sällskapet uppmanar till bildande af sektionskomiteer, hvilka skola i hvarje land ställas under de resp. regeringarnes beskydd och alla ha ett gemensamt syftemål, men för öfrigt inrättas enligt hvarje särskilt folks lagar och sedvanor. Sällskapet föreslår vidare, att en europeisk kongress skall organiseras i Paris, till hvilken regeringarne anmodas att skicka delegerade, likasom de uppmanas att verka för utförandet af de resolutioner, som kongressen fattar, inom alla de länder der det finnes sektionskomitåer. Denna kongress skall diskutera frågorna om folkundervisningen, arbetareföreningarne, de cooperativa söreningarne, sparkassor, emigration, äkerbrukskolonier o. 8. v. Den skall dessutom sysselsätta sig med industriela kriser, arbetslön, strikes och allt annat, som särskilt berör de arbetande klasserna. Då härtill kommer, att komitån skall undersöka, hvilket inflytande pressen, regeringarnes initiativ och Jagarne kunna utöfva på de nämnda frågorna, inses det lätt, att en sådan kongress skulle få ett mycket omfattande program, hvars vidd kanske skulle motverka dess praktiska utförande. Tanken är emellertid kommen till verlden. Experimentet måste bli lysande. I Belgien ha medlemmarne af Internatio: nale till d. 24 d:s beramat en stor testmåltid, för att fira stiftelsedagen af deras förening. De ha inbjudit sina bröder i Holland att deltaga i denna fest, tör att utplåna de gränslinier, som under fäderneslandets tomma namn indela folken i beväpnade grupper och göra dem redo till att inhördes märda gan alala