Våld å poliskonstapel. Till i Thorsdags var skrädderiarbetaren Josef Wikström, boende i huset n:r 6 vid Husargatan, inställd till poliskammaren att ansvara för det han i Tisdags afton i rusigt tillstånd dels å Husargatan misshandlat husaren n:r 58 Händel, dels å sagda gata och i portgången till sin bostad slagit och sparkat poliskonstaplarne n:r 62 Rapp och 64 Andersson, då de skulle afstyra uppträdet, samt dels i bostaden uppfört sig på det mest vildsinta sätt. Wikström nekade helt och hållet för angifvelsen, men kunde dock icke bestrida att han för ett par år sedan fått plikta 20 rdr för våld å poliskonstapel. Det oaktadt begärde han att mot borgen för sin person blifva ställd på fri fot. Ätskilliga vittnen berättade att husaren Händel, utan ringaste anledning eller förutgången ordvexling, blitvit öfverfallen af Wikström som derefter äfven började slå och sparka blindt i högen tills poliskonstaplarne hunnit anlända till stället, hvarefter han aflördes till sin bostad. I portgången till densamma tilldelade Wikström först konstapeln Andersson flera slag i hufvudet så att dennes kask föll utaf samt började derefter att sparka konstapelu Rapp. Konstaplarne försökte flera gånger att med godo få Wikström in i sitt logis, men då intet hjelpte måste de slutligen på husvärdens begäran afföra honom till polisvaktkontoret. Vittnena intygade äfven att Wikström öfverhopat konstaplarne med åtskilliga oqvädinsord samt att han ofta brukade ställa till dylika uppträden, så att han blifvit en skräck för hela trakten. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusratten och blef Wikström i afbidan derpå införpassad till cellfängelset. En arftagare med otur. Drängen Johannes Johnsson från Landvetters socken hade i Onsdags i något ärende gjurt en liten fotvandring hit till staden. Frestelsen blef honom emellertid allt för stark att icke helsa på å åtskilliga värdshus der han trakterade sig, ganska grundligt, så att han fram på e. m. blef mycket lifvad. I denna glada sinnesstämning begaf han sig till Stampen der han lockades att genom åsynen at alla de rara saker som hängde i fönsterna till en salubod ingå i densamma och der verkställa åtskilliga uppköp. Detta gick äfven ganska lätt för sig, men icke så med liqviden, hvarför köpmannen nekade att utlemna varorna. En sådan förolämpning kunde Johnsson emellertid icke tåla utan slog i vredesmod händerna i en invid disken stående äggkorg så att äggens innehåll stänkte rundtomkring i borden, hvarpå han kastade sin rock i ansigtet på köpmannen. Slutligen anlände en poliskonstapel till platsen, men då blef Johnsson ännu oregerligare samt började sparka och på hvarjehanda sätt förolämpa konstapeln, som derför till sist å et: åkdon måste transportera den vildsinte sällen till polisvaktkontoret. Vid förhöret i poliskammaren i Thorsdags var Johnsson mycket ångerfull samt erkände att han varit drucken, men kunde icke påminna sig huru han i öfrigt uppfört sig. På tillfrågan om Johnsson kunde betala 75 öre för skjutsen till vaktkontoret förklarade han att han för tillfället icke håde några penningar på sig, men annars vore det en småsak för honom, ty han hade ett arf att lyfta å 50 rdr och det rackte nog till både skjutsen och bötvina. IIATPå svarade poliomästarenu av arfvot vors just jemnt till böterna i det Johnsson för fylleri n förening med förargelseväckande uppförande dömdes att plikta 20 rdr samt för våldsamt motstånu vid allmän förrättning 30 rdr. Enär det upplystes att Johnsson icke hade någon stadigvarande sysselsättning och det omtalade arfvet vore mycket tvifvelaktigt, blef han införpassad till cellfängelset för undergående af 8 dagars fängelse vid vatten och bröd. Falska vän-kapsbetygelser. Tunnbindaren J. Norberg från Wenersborg blef harstädes i Mandage ur fickan till sin medhasda rock bestulen på en skinnplånbok innehållande 26 å 27 rdr, för hvilket tillgrepp han misstänkte tunnbindaregesällen Otto Ferdinand Liljeqvist, hvilken förut varit anställd hos honom och i hvilkens sällskap han nämnda dag intagit åtskillig förtäring å flera ställen här i staden, derunder Liljeqvist visat sig särdeles vänskaplig samt flera gånger omfamnat och klappat Norberg samt sökt ur dennes ficka tillegna sig hans ur under föregifvande att taga detta i förvar. I Tisdags blef Liljeqvist anhållen och häktad samt befanns vid visitationen inneha 81 rdr jemte en ny portmonnä, som han uppgitvit sig kort förut ha köpt för 1 rdr. Vid förhöret har Liljeqvist erkänt att han, som den 1 dennes ankommit hit till staden och erhållit arbete hos tunnbindaremästare Holm, på e. m. d. 4 d:s sammanträffat med Norberg, hvarefter de tillsammans intagit förtäring, så att Liljeqvist blifvit rusig. Under rusets inflytande hade han ur Norbergs rockficka tillgripit plånboken utan att räkna huru mycket penningar den innehöll. Af de sålunda tillgripna penningarne hade han förskingrat så mycket att han endast hade ofvannämnda belopp i behåll. Målet remitterades till rådhusrätten och blet Liljeqvist, som uppgifvit sig tillhöra Wenersborgs stadsförsamling, införpassad till cellfängelset. En tjufaktig piga. Sedan fru Damm, boende vid Magasinsgatan, anmält att från henne under loppet at innevar. år bortstulits div. silfverskedar, knitvar och gafflar, åtskilliga linnekläder, en sidenkappa m. m., så har lör detta tillgrepp pigan Anna Britta Anderss n d. 6 d:s blifvit anhållen, hvilken vid häktandet befanns hafva instoppade mell:n kläderna såväl fru Damms kappa, denna dock söndertagen, som en rödblommig sjal, hvilken befunnits ha blitvit stulen från bos fru Damm tjenande pigan Anna Hansson. Angående åtkomsten af dessa persedlar har Britta Andersson uppgifvit att hon, som haft tjenst hos fru Damm från Frebruari till Juli månad detta är, men sedan tillfälligtvis biträdt fru Damm, d. 25 Juli tagit sidenkappan från en låst vind till hvilken nyckeln funnits i köket, samt att hon derefter pantsatt kappan hos J. B. Andersson vid Nya vägen för 3 rdr, men att hon d. 5 d:s åter utlöst densamma och derefter söndertagit den. Sjalen hade hon tillgripit från samma vind d. 24 Augusti samt hade genast derpå pantsatt den för 50 öre hos J. G. Svensson vid Jerntorget, men kort före häktandet återlöst densamma. Allt det öfriga nekade hon för att ha tillgripit utom silfverskeden, hvilken hon redan i Maj månad sade sig ha tillgripit samt pantsatt för 1 rar hos ofvannämnua Svensson. Vid visitationen i Britta Anderssons bostad påträffades 1 tå fint tagel om hvars åtkomst hon uppgifvit att hon, som på senare tider haft tagelstoppningsarbete för sadelmakaren J. Hörlind, trån dennes verkstad vid Magasinsgatan d. 4 d:s stulit det påträffade taglet samt 18 fot buldan, som hon pantsatt hos meranämnda Srensson för 75 öre. Hon medgaf slutligen äfven att hon förut stulit tagel från hr Hörlind, hvilket tagel hon sålt till möbelhandlerskan Annette Pettersson vid Vallgatan efter 75 öre skålpundet. Taglet, som var nytt, var värdt 1 rdr 25 pr fö. samt buldanen 33 öre pr aln. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten och Anna Britta Andersson införpassades ill cellfängelset. Från. II ufv ndstaden