tt KMJ eb ff PP se RE — —ö Så länge den tyska occupationen varar, bör 1. Nationalförsamlingen upplöses från och med 1 en dag, som skall i utskott närmare bestämmas; I 2. Den akt, som upplöser församlingen, skall I bestämma datum för sammankallandet af valmännen 1 till val af en konstituerande församling ; I 3. Herr Thiers förblir för det närvarande be-: klädd med de funktioner, som anförtrotts åt honom af nationalförsamlingen såsom chef för franska 5 republikens verkställande makt, men skall lem1 na sina fullmakter i den konstituerande maktens händer. j Ett avnat af Louis Blanc och några andra deputerade väckt förslag är, att nationalförsamlingen skall upplösas d. 15 nästk. De. cember, att valmännen skola sammankallas till den första Söndagen i Januari och församlingen skall sammanträda d. 15 Januari för att mottaga Thiers nedläggande af sina fullmakter. Den mycket sansade, liberala tidningen le Temps anser denna kampanj för upplösandet af församlingen såsom i hög grad oförsigtig och obetänksam. Bladet beder, att man må lemna Frankrike och republiken två eller tre års lugn, såframt man vill, att den senare skall fortfarande kunna existera. Le Temps tillägger, att de, som vilja upplösningen, äro anhängare af en republik med Guds nåde. Frankrike endast hålla sådana val, som äro alldeles nödvändiga, och icke erbjuda eröfraren ett skådespel af partisplittringar och söndringar. En af de första verkningarne af det nationala lifvets nppvaknande i Rom skall, enligt Times, vara den, att man tänker förverkliga en länge hyst plan, neml. att undersöka Tiberns flodbädd. Italienarne, hvilka nu för första gången sedan Constantins tid känna, att den stora staden är deras egen, hysa en nästan till det otroliga gränsande föreställning om de konstnärliga, arkeologiska och avdra skatter, som floden hopat under sin gula våg i de sista 3000 åren. Hvarje revolution måste — säga de — betala sin tribut till floden. Det var Tibern, som mottog en opopulär kejsares statyer, hans rnstning, tillochmed hans diadem och öfriga insigmer. Under lyckligare tider, då Alarik och Genserik, eller i ännu senare tidsperioder normannerna, tyskarne och österrikarne utöfvade sina våldsamheter på Roms gator, hade innevånarre, hvilka tillochmed uppgifvit hoppet om att rädda sina lif, ingen annan utväg att undgå de inkräktandes girighet, än att anförtro Tibern de skatter, som annars måste ovilkorligen falla i plundrarnes händer. Tibern skall städse ha sitt byte, heter det vanligen bland de nu lefvande romarena, voch samlingen af allt, hvad som sänkts eller tappats i floden, har ytterligare riktats genom eldsvådor, öfversvämningar, förlisning af fartyg, lastade med den gamla verlders och medeltidens rikedomar, genom förstörda tempel och palatser. Vi kunna tänka oss, hvilka under som skulle fröjda våra blickar, om vi kunde befalla oceanen att återlemna åt oss, hvad den döljer i sitt djup; men Tibern rullar sina böljor öfver en, om än icke så stor och rik, åtminstone lika intressant mångfald af lemningar från forntiden, hvilka i århundraden legat orörda och endast väntat på den företagsamma generation, som skulle bringa dessa länge glömda skatter fram i dagens ljus. Planen till en genomgående utgräfning och undersökning af Tiberns flodbädd har nu upptagits af ett italienskt bolag, i hvars spets står den bekante signor Alessandro Castellani, men som för öfrigt försäkrat sig om medverkan af många konstnärer, fornforskare och andra lärda män i Europa och Amerika. Firman Rothschild i Paris har erbjudit sig att förskottera de första nödiga utgifterna, I Rom, der, som bekant, jesuiterna f. n. äro så godt som allsmäktiga, har en tidning, -Ciceruacchio il Tribuno börjat i sin följetong utgifvandet af Sucs roman ÅDen vandrande Juden, hvilken afslöjar jesuiternas ohyggliga intriger och fikenhet efter makt. Tidningen har naturligen en strykande afgång och följetongen slukas med den största begärlighet. Telegrammer.