Mötet öfvergick derpå till 7:de frågan: Huru utsaller omdömet ötver den lärobokslitteratur, som för närvarande erbjuder sig till folkskolans tjenst? Om en mera genomgående brist måste erkännas, huru skall den kunna afhjelpas? . Diskussionen inleddes af ordinarie ref. prosten Feuk: Sedan 1842 har lärobokslitteraturen mycket förbättrats och en liflig konkurrens är rådande med afs. på utgifvandet af goda läroböcker. Såsom sådane ville tal. nu nämna, i modersmålet: den på statens bekostnad utgifna läseboken, i naturvetenskap: Berlins naturlära, i räknekonst: läroböcker utgitna af Siljeström, Tycho Lindeqvist, Kindblad, Ljungh m.m. I Lunds stift hade Pihlstrands rakuebok med tabeller gjort sig snart sagdt oumbärlig ). För otrigt ansäg tal., att landstingen borde ntsätta så höga premier som möjligt tör den bästa lärobok i hvarje ämne. Uppläste förslag till resoluticn. Skollararen Wallin föreslog, att referatet skulle utan vidare diskussion antagas som mötets resolution. Skollärare Lindqvist: Staten skulle på sin bekostnad uppdraga åt en komite utarbetandet af behöfliga läroböcker. D:r Ambrosius uppträdde mot hr Wallins förslag. — Bästa sättet att få goda läroböcker är den fria konkurrensen. Skollärare Pettersson instämde med Wallin. Skollarare harlin omnamde den babyloniska förbistring, som räder i folkskolan med afseende på heeker: Här följer en, i nästa skola en annan bok. Prosten Feuk. Komiteer åstadkomma intet resutat. — Den babyjloniska förbistringen råder i läroverken. Ett resultat kan dock åstadkommas. Efter skollärarne Pettersson från Wexiö, Wallin från Helsingborg och Ljung, uppträdde prosten syitt. Såsom granskare kunna komitter åstadkomma mycket godt, anförde såsom ex.j komiten för granskning af läroböcker vid språkundervisningen inom läroverken. Diskussionen afslutades härmed, och fick den gälla såsom svar på frågan. Efter bön, hållen af prosten d:r Witt, förklarades mötets förhandlingar slutade. De öfriga frågorna på programmet, hvilka ej hunno diskuteras, lydde: 8. a) I hvad mån och på hvad sätt må föreskriften i 10 2 mom. af folkskolestadgan kunna, utan intrång på Söndagens betydelse och bestämmelse, sättas så i verket, att sann kristlig bildning må hos vårt svenska folk befrämjas genom ändamålsenligt inrättade söndagsskolor? b) IIuru skola sådana skolor kunna inrättas utan någon särskild kostnad hvarken för statsverket eller församlingarna? c) Om söndagsskolan icke kan fullgöra den undervisning, som asyftas i 5:te mom. af Kgl. Förordn. af d. 15 Okt. 1869 huru skall då denna undervisning på ett ändamålsenligt sätt kunna ordnas? 9. Vore det önskligt, om tillfälle årligen kunde beredas för ordinarie folkskollärare att få göra cn praktisk repetitionskurs vid seminarierna? Och huru skola medel för detta ändamål kunna erhållas? 10. Vore det ändamålsenligt, att med förberelande småskola, som af lärarinna förestås, förena slöjdskola för både småskolans och folkskolans flickor?