alt plantera trad och buskar Ull ac I0Sektlatanae fåglarnes skydd. Omnämnde den verksamhet småfåglarnes vänner i Göteborg utöfvat. — Skolbarnen och folket borde uppmanas, att plantera fruktträd i st. f. pilhäckar mellan åkrarne. Mycket vore vunnet i moraliskt afseende, då barnen lärde sig att ej plundra fruktträd och detta vunnes måhända bäst genom att ställa några af dem utan omhägnad. Uppläste förslag till resolution. Skollärare Pettersson från Wexiö. Välskrifnins är ett slag af teckning. Skönhetssinnet och smaken odlas genom att lära skrifva väl. Visade betydelsen af grundformerna. Man borde börja med textstilen och ötvergå så småningom till brefstilen. Skollarare Nihln. Sång efter gehör bör förekomma i småskolan. Förordade måälskjutning vid folkskolorna. Lolkskoleinspektör Psilander. Undervisningen i teckning bör ordnas så, att den kan tillämpas på husslöjden. Anförde exempel från Skara stitt, der tal. gjort bekantskap med en slöjdskola i folkskolan. Första året hade omkostnaderna, 200 rdr, sammanskjutits af enskilda personer. Nu ville folket sjelft bekosta denna undervisning. Skollärare Persson från Ask. Då skogarne nu allt mer förstöras, bör folkskolan mycket sysselsätta sig med trädgårdsskötsel. Träden skydda skolan, och smaken för ordning och snygghet väckes. De flitiga barnen böra få premier bestående i träd, detta blifver dem ett kärt minne från skoltiden. — Beträffande vapenöfningar, böra skollärarne begagna tillfället att undervisas till instruktörer. D:r Ambrosius. Sången bör ej endast ha bestämda undervisningstimmar. Då barnen i läsboken läst ett fosterländskt poem, borde de få afsjunga det. Blefve de trötta och sömniga, borde undervisningen afbrytas med sång. (Ja! ja!) Såsom resolution fattade mötet den af hr Blomstrand föreslagna, hvilken lydde: Amnena äro sång, teckning, gymnastik och militäröfningar samt trädgårdsskötsel, hvarvid synnerlig uppmärksamhet bör fästas på trädplantering, och der så nödigt och lämpligt är, på skogsplantering; och dessa ämnen böra så behandlas, att hvad dermed afses verkligen må kunna genom fortsatt öfning på egen hand blifva en folkets egendom. Härmed förenades hr Körners förslag beträffande teckning: Mötet anser, att folkskolans uppgift är, att hvad undervisning i teckning angår, sådan undervisning bör meddelas sålunda, att den kan tillämpas i de borgerliga yrkena och således ej befatta sig med mera än grundbegreppen för teckning samt dessas tillämpning på ornamentsritningar. Efter ett föredrag af doc. Holmström om den svenska folkhögskolan-, framförde löjtnant Bajer en helsning till mötet från Danmark; den inbjudning till aeltagande i de danska skolmötena, hvilken blifvit utfärdad, gällde en gång för alla. Svenskarne förstå danska, deltoge svenskar i de danska mötena, skulle också danskarne lära sig förstå svenska. Sedan ordföranden uppläst en framställning af prof. Sv. Nilsson, hvari professorn omnämnde de gamla lädermynten och bad att om mötesdeltagarne egde eller kände en egare till ett sådant, skulle han underrätta professorn, afslutades förmiddagens förhandlingar. Kantor Rosenberg, som skulle resa på eftermiudagen, trambragte till mötet sin tacksamhet, derför att han blifvit vald till ordförande. Lektor Blomstrand, prosten Feuk m. fl. svarade härpå, hvarvid prosten Feuk ville betona, att folkvälde utan bildning är olidligt; kantor Rosenberg tillade, ebildning utan kristendom är förfärlig. Ettermiddagens förhandlingar inleddes med ett kundervisningsprof i naturkunnighet. Sedan derefter mötet åt bestyrelsen uppdragit att justera protokollet, börjades diskussionen öfver sjette frågan: Då skolan bäst bär vittnesbörd om sig sjelf i den uppfostrande inflytelse, som hon förmår åstadkomma, och då både hemmet och samhället i detta afseende ställa stora fordringar, huru har folkskolan främjat och huru skall hon kunna ännu bättre främja sedlighet och tukt samt sinne för ordning och enygghet? Lektor Blomstrand. Danmarks bonde, sådan Holberg tecknat honom och sådan han är i dag, visar tillräckligt skolans uppfostrande inflytande. — Barnet skall uppfostras till frihet d. v. s. till enlighet med förnuttets ljus och samvetets röst, hvarvid skolan är den egentliga uppfostraren, läraren endast ledaren, bildaren och bevararen af en god anda inom skolan. Medlet att uppnå ett godt resultat är vexelundervisning. Skolläraren Bengtsson. Den åsyftade sedligheten har väl sin grund i det kristliga lifvet. Allt annat är hägringen. Tal. ändrar derför frägan till: Huru stall skolan främja ett kristligt lif jemte sinne för ordning och snygghet. Detta vinnes, om barnen vänjas till lydnad utan hotelser och genom att stundom erhålla uppmuntringar. Redaktör Mestenius. Religiöst lif och sedlighet förblandas här liksom alltid, de äro dock två olika saker. Den sedlighet, som följer af religiöst lif, är Guds verk; här är fråga om lärarens åtgörande. — Det bästa medlet är frihet och mildhet. Detta kunde tal intyga af egen erfarenhet. Skollärare Wallin. Vid folksamlingar förekommo förr kif, oenighet och slagsmål. Nu är förhållandet mycket olika, och detta är folkskolans verk. För att vidare befrämja målets uppnående böra skolläraren och skolrådet vara sedliga och hafva sinne för ordning. Skollärare Raab. Läraren bör vara punktlig och iakuaga ordning i sitt lefverne och undervisningssätt. Han bör uppträda snyggt klädd i en snygg skolsal. Skollärare Elgqvist uppmanade skolinspektörerna att i denna fråga meddela sin erfarenhet. D:r Ambrosius. Sedlighet är ej detsamma som religiöst lif, det förra är, hvad som anstår menniskan, men det kan ej läras i skolan utan genom religionsundervisningen i skolan. — Genom ordning i skolan lära barnen älska den. Skollärare Pettersson, från Wexiö, instämde med sista talaren. Harvid afbröts diskussionen genom ett telegram från Kristiania, hvilket lydde: Christiania Lererforening hilser bjertligst. Leve Svenskerne! Velsignelse over Arbeidet i Folkeoplysningens Tjeneste. Bestyrelsen. Sedan mötet beslutat att besvara helsningen fortsattes diskussionen af: Skollärare härlin. Barnen böra erhålla uppmuntran och belöningar, dock försigtigt. Barn och böcker skola hafva bestämd plats. I sin skola hade tal. begagnat barnen såsom medhjelpare, i det han låtit ordningsmån utses. Vore ett barn alltför oordentligt, hade han ställt det under särskild uppsigt af ett annat och fått godt resultat. Skollärarne Larsson (från Thomarp) och Frick framhöllo, att skolrådsledamöterna ej förtjenat misstroendevotum, och att skolan ej varit det enda, som ds —