AAAAQe ———o— ej att vända på de ljusgröna bladen och hvilka förtjusande små historier visste han ej förtälja, ända tills fulländningens ögonblick kom! Till hvilken höjd af fullkomlighet hade han ej drifvit sallatberedningens ädla konst. Den store Gaudet koncentrerade hela sin mäktiga andes kraft på att laga till sallat; derifrån kom hans rykte. Liksom glädjen var Gaudet eftersökt vid alla fester. Han for från den ena storu middagen till den andra i sin egen kabriolet. För att försäkra sig om hans bistånd läto de rikaste och förnämaste af Londons aristokrati flera veckor på förhand aflemna sina kort hos honom. En samlare förvarar ett bref från honom till en ädel hertig, hvari han ber denne framflytta tiden för en stor diner till kl. 9 på aftonen, emedan han, den store Gaudet, lofvat bort sig till en annan magnat kl. 8 samma afton. Hans vanliga honorarium var 20 sterling (180 rdr), en summa, hvilken ingen ångrade, som fått smaka på hans sallat. I närheten af Rom bodde ungefär samtidigt en viss m:me Drake som likaledes skaffat sig ett namn för sin sallatslagning. Hon utförde sin mission med högtidligt allvar och då hon ansåg att sallaten för att vara riktigt god ej borde utställas för dagsljuset, förrän i samma ögonblick den skulle förtäras, så utförde hon sitt arbete på ett hemlighetsfullt sätt i ett mörkt rum.