PICSLEr, HOI CJ UPP 11117 177.844. dock ej, att alla prester äro lika de nämnda. — Paragr. daterar sig från 1842, då få seminarier funnos, och skollärarne ej voro så skickliga i sitt kall som nu. Paragrafens tal om prestens undervisning bör tolkas så, att presten jemte råd och upplysningar lemnar läraren prof på undervisning. — Folkskollärarne böra akta sig för att blifva beröfvade det vigtigaste medlet att inverka på lärjungarne. Detta skedde om skolan blefve kontessionslös. Hr Persson från Ask. Under 27 år hade tal. varit skollärare, men ingen af tal:s själasörjare hade under tiden besökt denna skola. Vill presten uppfylla sin skyldighet att hafva kontroll öfver skolan, har han nog tid. . Hr Walin från S. Wram. 1 8 står öfriga embetsåäligganden, undervisningen i skolan är alltså ett prestens embetsåliggande. Det bästa sättet att lemna upplysningar är att undervisa. . . Hr Lenander från Lund. Då ingen tillämpning af S förekommer, bör man ej tala om bästa sättet för tillämpningen. Omnämnde de goda följder, som S:s efterlefvande skulle medföra. Hr Nihln från Kristianstad. Presten kan ha tid att 2 a 3 dagar å rad deltaga i landtbruksmöten, i bankdirektioner 0. s. v. Då nu de kommunala bestyren blifvit till stor del fråntagna presten, bör hans tid kunna medgifva deltagande i undervisningen. Tal. protesterade mot, att de anmärkningar mot pretserskapets uppfyllande af 5, hvilka förekommit, skulle betraktas såsom en följd af afvoga sinnelag. Folkskoleinspektören Psilander. Ordalydelsen: så ofta embetsgöromål medgifva visar, att den uppfattningen, att presten på bestämda tider skulle vara närvarande i skolan, ej finner stöd i författningen, hvilken dessutom lemnar åt presten att bestämma, när han skall undervisa. För att enhet i folkskolans och nattvardsskolans undervisning skall kunna uppkomma, måste presten samverka med skolläraren. Pastor Wieslander. Att bestämma en viss tid, då presten skulle vara närvarande i skolan, kan ej leda till något resultat, ty andra embetsåligganden kunna komma emellan, hvilka han genast måste uppfylla, såsom sockenbud. Skolläraren Dahlholm betonade vigten af ett kärleksfullt förhållande mellan skollärare och prest. Härmed afslutades diskussionen, och fattade mötet ingen resolution utan fick diskussionen visa de olika åsigterna hos mötesdeltagarne. Härefter öfvergick mötet till granskande af det resultat, hvartill den första af de under gårdagen nedsatta komiter kommit. Den första frågan rörde ändringar i pensionsväsendet. Beredningen ansåg, att mötet icke borde göra något i denna fråga. Sedan skollärarne Ljungh, Walin, Nihlän, lektorerna Rundbäck och Blomstrand äfvensom ordföranden uppträdt, godkände mötet beredningens beslut. Andra frågan gällde tid och ort för nästa allmänna möte. Beredningen hade föreslagit Linköping, och att mötet skulle hållas 1876. Såsom talare uppträdde lektor Rundbäck, skollärare Ljungh, lektor Blomstrand och kantor Rosenberg. Mötet beslöt att nästa möte bör bållas i Linköping 1874 eller om detta är förenadt med svårigheter 1876. Tredje punkten i programmet lydde: Undervisningen i modersmålet bör, på grund af sin djupa betydelse för skolan och för det nationella lifvet, i främsta rummet gå ut på att lära barnen förstå, hvad de läsa eller höra, samt i tal och skrift uttrycka egna tankar. I törhållande till detta hufvudändamål torde den formella, grammatiska behandlingen at språket böra anses såsom medel. Huru bör då denna del af språkundervisningen behandlas, för att erhålla tillräcklig fasthet och sammanhang, utan att öfverskrida den i folkskolan lämpliga begränsningen? Diskussionen injeddes af seminarii-adj. dir Ambrosius: Det ämne, som behandlas i den framställda frågan är af en sådan vigt, att hvarje undervisningstimme i folkskolan bör på samma gång vara en undervisningstimme i modersmålet. Det nationella lifvet har i intet så sitt uttryck som i språket. Att väcka och underhålla detta lif bör vara språkundervisningens första uppgift. Den grammatiska behandlingen är ett ändamål i andra hand. Hvad denna beträffar bör lärobok ej af barnen användas; iäraren bör vara barnens lefrande bok. Rättstafningen bör inläras genom öfning, ej genom utanlexor. Redaktör Westenius: Åt modersmålet bör i skolan den längsta tiden anslås, åt välläsningen bör den största omsorg egnas. Den som kan läsa väl, kan också göra annat val. Skolläraren Stenqvist. Sedan tal. i förbigående framställt den frågan, om den latinska terminologlen bör begagnas, framhöll han vigten af att lårarne sjelfva väl behandla språket. Lektor Blomstrand: Barnen böra lära älska sitt land, men först sin provins. Skåningen bör först vara skåning, sedan svensk. Läraren skall framhålla Dondspråkets stora betydelse, på samma gång han visar riksspråkets nödvändighet. — I st. f. uttrycket igrammatisk behandling ville tal. hafva grammatik, ty detta ords betydelse är bestämd. — En kort lärobok bör följas, men framför allt flitigå skriföfningar! Skollärare Almer: När vissa regler blifvit inhemtade genom skritning, bör läraren framställa dem i ord. Han bör bemöda sig om att korrekt tala språket och utesluta ötverflödiga ord. Skollarare Dahlholm uppträdde sedan, men som han alltid hade oturen, att vid hans uppträdande en viss rorelse uppstod bland mötesdeltagarne, kunde ref. ej uppfatta, hvad han hade att säga. Skollärare Engström: En kort lärobok bör begagnas. Reglen bör osökt komma ur exemplet, men reglen bör läras. Den latinska terminologien bör fasthållas. Latinska termer begagnas ju i matematik, naturvetenskap, m. m. Skollärare Pettersson från Wexiö: Beträffande lärobok och terminologi instämde tal. med den föregående. — En tal. hade förordat provincialismer. Haremot ville tal. protestera. De må bevaras såsom rara antiqviteter. . Härmed afslutades Onsdagens diskussion. Efter ett undervisningsprof i småskola höll lektor Blomstraud ett föredrag om folkskolans rätta mål samt bästa sättet för dess uppnående. Målet vore att uppfostra folket, medlet att lära barnen arbeta och metoden den svenska vexelundervisningen, motsatt Lancasterskolorna. Eftermiddagens sammanträde inleddes med ett bundervisningsprof i Geometri af sem.-adj. Segerstedt. Derefter höll rektor Wåhlin föredrag om Pedagogien och dess syftemal, hvarpå följde ett undervisningsprof i Geografi-, hvarefter dagens förhandlingar atslutades med bön. Tredje mötesdagen. Sedan gudstjenst hållits uppläste ordf. de betänkanden, tvenne nedsatta beredningar inlemnat. På första frågan: huru skola skolförsummelserna hämmas. Männe inrättandet af folkskolbanker och utdelandet af flitkort, dem föräldrarne eller ska—Åern