hafva inverkat på lärarens personlighet. Endast der kristendomen fått ut sin rätt, förekommes den inbilskhet, som annars, äfven inom folkskolan, vill insmyga sig. Dkollarare Nilen. Afven om kristendomen skiljes från folkskolan, upphör dock ej denna att vara folkskola. Derpå finnas exempel i den holländska lekmansskolan. — För att kristendomen skulle blitva fruktbringande för skolans lärjungar, borde man i skolrådet endast invälja dem som voro kända för ett kiistligt sinne. Kyrkoh. Cavallin. Kristendomsundervisningen bör upptaga en timma dagligen. På frågan: huru bör kr.-kunskapens vigt och betydelse göra sig gällande4? kunde flera svar gifvas. Ett vore det, att läraren bör mera förbereda sig till den, men läraren bör noggrannt förbereda sig till alla ämnen. Ett annat vore att kristendomen bör genomtränga alla ämnen. Äfven det kan missförstås och urarta till ett sjukligt fromleri. Hvarje ämne får vara hvad det är och det egentliga ämnet får ej undanskjutas. Lektor Blomstrand. Talaren hade varit på ett läraremöte förut i sommar. På frågan: hvad bör vara folkskolans vigtigaste läroämne? hade man der svarat: kristendomen är ej något läroämne. Ordet religion har nu fätt betydelsen af en samling lärosatser. Denna begreppstörvirring har uppkommit deraf, att menniskan vill sätta något emellan sig och Gud. — Folkskolan har på sig lagt föräldrarnes forna ansvar att dana sina barn till kristna. Detta bör ske genom att lemna undervisning i katekes och biblisk historia, men predikningarne för barnen at skollärarne bör ej ega rum. Skollärare Ljungh. Det är ett axiom, att kristendomskunskapen är skolans förnämsta läroämne. Skolan skall uppfostra för lifvet, den skall lära menniskan hvar hon i bekymren skall finna tröst. Lararen bör göra kristendomens anda åskådlig genom bilder, som sinnet uppfattar, genom de bibliska berättelserna, och sedan sätta det lärda i system. Går han en annan väg, blir resultatet intet. Redaktör Westenius. Man har bortklippt möjligheten att få diskutera, om kristendomen är ett kunskapsämne. I Holland och Amerika finnes religiöst lit, men ingen kristendomsundervisning i skolorna. Ett skäl, hvarföre denna undervisning ej bör lemnas i folkskolorna, är rationalismens spridning; den kan verka på skollararne. Kr.-undervisningen bör lemnas åt presterna, de edsvurne. Ordföranden. I diskussionsamnet förekommer ej ordet kristendom utan kr.-kunskap. En talare hade yttrat, att barnet plågas4 af denna undervisning. Det plågast också at abe-boken. Skall man dertöre bortkasta den? — Utanläsningen i kr.-undervisningen bör bortskaffas. Hr Bengtson, från Kristianstad. Läraren bör söka ställa sig på barnets ståndpunkt. Undervisningen bör börja törst vid det 10:de året. Berättandet af den bibliska historien är det vigtigaste. D:r Bergman: Undervisningen bör framförallt ej vara tråkig. Är den det, är allt skämdt; är den derjemte läng, blir det än värre. Läroböckerna börja med allt för svåra saker. Borde viicke börja med det enklaste? Och låtom oss ej draga Kristus ned till blott menniska, lyftom hellre menniskorna till Kristus. Docent Gustrin: Talaren hade gjort en resa genom Holland och der besökt en konfessionslös skola. Ingen undervisning i religion lemnades der, utan resp. prester läste hvar Onsdags e. m. med sina trosförvandter bland lärjungarne. Detta var visserligen ej nog, skolans rektor medgaf det, men familjen fick förötrigt vårda sig om de ungas kr.-domskunskap. De festa föräldrar voro dock ej i stånd dertill. Samme rektor medgaf, att om en bekännelse funnes, borde kr.-undervisningen öfverlemnas åt presterna, vill och kan ingen lekman blanda sig deri. Följden ser man hos belgiern, som antingen är bigott katolik eller ock saknande all tro. Kyrkoherde Bager: De barn, som undervisas i skolan, äro döpta, de tillhöra då kyrkan. Det är skolans skyldighet att vattna det frö som är nedlagt i barnets hjerta. Dessutom har skolan tacksamhetsskuld till kyrkan, skolans moder. Skolan skall uppfosira till medborgare; och det är ej nog att den lemnar verldsliga kunskaper, ty sådane utan religion utgöra en hvässt knif i en mördares hand. Lektor Billing: Den vigtigaste sa ken för en folkskollärare är att komma ihåg att kr.-domskunskap och kristendom äro nära törenade, och att för det land, der kr.-domskunskapen meddelas på hafs, går allt olyckligt. — Under egen sjeltständig undervisningstid bör en sammanhängande kr.-domskunskap meddelas. En talare hade sagt, ar denna undervisning tråkig, är allt spildt. Det trogna arbetet har alltid sitt värde. Härmed förklarades diskussionen slutad för f. m. KI. 4 e. m. fortsattes den, då Skollärare Elgqvist först uppträdde: Om svenska folket vore så sönderdeladt i sekter och partier som det amerikanska, skulle kristendomsundervisningen med rätta skiljas från skolan; nu är emellertid flertalet af det svenska folket lutherskt sinnadt. — Betonade lärarens betydelse vid kr.-domsundervisningen. — Skolbarnens antal är så stort, att presterskapet ej kan hinna undervisa dem. Hr Dahlhosm: Intet ämne bör finnas i folkskolan, i hvilket icke kristendom bör ingå, t. o. m. i rakning och skrifning, ty menniskan måste lära känna Kristus. Kyrkoherde Cavallin: De sista talarne hade aflägsnat sig från ämnet. Angsåg diskussionen böra alslutas och uppläste förslag till resolution. Redaktör Westenius: En talare hade yttrat, att bildning utan kristendom, kunde jemtöras med ett mordvapen. Tal. ville protestera deremot. Bildningen har sitt värde hos hvem det än må vara. Undervisning i kristendom måste vara kärleksfull och atgå ur lärarens hjerta, läraren måste vara barn med barn. Lektor Blomstrand. Till hvad talaren i f. m. sagt om mötet i Wenersborg ville han tillägga, att en fråga der blifvit framstäld ; den lydde: Kan kristendom tagas från folkskolan? och besvarades med nej. Kristendomsundervisningen i folkskolan bör omfatta endast katekes och bibl. historia; unlervisningen häri får ej uppskjutas till de äldre åren. Hr Ivar Månsson. För mycket anspråk fästes vå folkskolan i denna fråga. Tal. ansåg att presteria borde hjelpa skolläraren i denna undervisning. Hr Wallin från Linköping. Hvad som är tråigt, kan ej andas kärlek och frid och lif. Och tristendomen är kärlek och lif. Kristendomsunderisningen bör ej skiljas från folkskolan. Diskussionen ansågs härmed atslutad, och godkändes såsom mötets resolution den af kyrkoherde avallin föreslagna, af följande lydelse: Antagande den i spetsen för frågan ställda atsen, att kristendomskunskapen är folkskoans förnämsta läroämne, hvaraf följer, att lenna kunskap må göras så redig, grundlig ch sammanhängande som möjligt, anser mötet en sålunda uttalade grundsatsen erhålla sin ätta tillämpning derigenom att läraren i ord ch gerning, undervisning och uppfostran så äl sjelf erkänner och vitnar, att kristendonen är en hela lifvet bestämmande makt, som ck bemödar sig att hos barnen inplanta och —