Ur dagens krönika. En roman i verkligheten. Inför polisdomstolen i Wien pågår för närvarande en ransakning, som väckt mycket uppseende, derföre att de deri inblandade personligheterna under många år glänst i stora verlden. Tidningarne omtala den under titeln: Gresoen och grefvinnan Garuchot. På de anklagades bänk sitta Julien Marie Garuchot, bördig från Isle-de-Serein i Frankrike, 40 år gammal, katolik, afstraffad af polisrätten i Frankfurt för stöld och Sidney Mathilde Lagarde, född i Paris, 32 år gammal, protestant och gift. Domsalen erbjuder en ovanlig anblick: Istället för de vanliga stamgästerna flanörer och dagdrifvare, fordna eller blifvande poliskunder, utgöres nu församlingen af eleganta herrar i ljusa glachandskar och äfven damer ur stora verlden ha infunnit sig för att tillfredeställa en denna gång temligen ursäktlig nyfikenhet. Julien Garuchot, en hög gestalt med mörkbrunt, yfvigt hår och ansigtet infattadt i en ram af på militärisk fason ordnadt hakoch kindskägg, med klara, glänsande ögon och nobla anletsdrag, har gjort särdeles omsorgsfull toilette och sitter tyst och orörlig under det anklagelseprotokollet uppläses. M:me Lagarde, en vacker brunett, som visserligen förlorat ungdomes första fraicheur men hvars yttre ännu är ganska intagande är lång och smärt, med eldiga ögon, som spela rundtomkring salen och svart, i rika lockar upplagdt hår, en lindrig skuggning på öfverläppen och perlhvita tänder. Hon är enkelt men elegant klädd i en svart kasimirsklädning med många volanger, obetydligt utringad och de små händerna försedda med glacehandskar. I högra handen häller hon en med Brisselspetsar kantad batistnäsduk och med den andra leker hon med en medaljong, hängande i en svart kedja. Bland åbörarne märkes en äldre man, med rak, militärisk hållning och distinguerade anletsdrag. Han har placerat sig så att han under hela förhöret har m:me Lagarde i ögonsigte. Det är kejserlige, kunglige fältmarskalk-löjtnanten, friherre Eduard Schwarz von