FRöfvaren Gasparoni. Denne bekante röfvare, som skildrats af Alexander Dumas och Garibaldi i deras romaner och hvilken så länge var en skräck för trakten kring Rom, har nu efter långvarig fiendskap frigifvits jemte sina kamrater af italienska regeringen och anlände för några dagar sedan till Rom, der han väckte allmän nyfikenhet. Den djerfve röfvarens lefnadshistoria liknar en roman. Född år 1794 under de sista åren at Pius VII:s regering, begick han med sitt band af vilda sällar alla möjliga ogerningar. I besittning af orubbligt mod utöfvade han ett sådant inflytande på alla, som nalkades honom, att den påfliga regeringen aldrig lyckades bemäktiga sig honom, fastän hon uppbjöd alla medel, skickade sina soldater efter honom och strödde ut penningar med fulla händer, för att få honom utlemnad. I Campagnan, Pontinska Träsken och sarskilt emellan Frosinone och Terracina begicks ej ett brott, i hvilket Gasparoni icke var delaktig; han utstod alla ansträngningar och försakelser. År 1825 beslöt påfliga regeringen, emedan hon ej med våld kunde göra slut på hans dåd, att bemäktiga sig honom genom list, hvilken för öfrigt var hufvudstyrkan i hans diplomati. Hon valde härtill en prest, abbe Pellegrini, hvilken hon skickade som deputerad till det läger, der Gasparoni huserade me:l 22 andra röfvare. Det lyckades abbens öfvertalningstörmåga att förmå Gasparoni till en kapitulcring. Man afslöt ett fördrag; Gasparoni uppställde följande vilkor: att han och hans kamrater skulle tå behålla lifvet, att deras egendom skulle förbli orörd, att man skulle gifva dem säker eskort och föra dem till Civita Vecchia, der de ville inskeppa sig, under löfte om att aldrig, hvarken döda eller lefvande, återvända till de påfliga staterna. Pellegrini antog med glädje dessa förslag och undertecknade fredspreliminärerna. Men då bandet nedlagt vapnen, fann det sig vara bedraget af presten, ty man belade det med kedjor och förde bort det under stark betäckning. Leo XII, som då regerade, kunde med möda förmäs att skänka röfvarena lifvet. Gasparoni och hans kamrater skick ades först på galererna i Civita-Vecchia och derefter till CivitaCastellana. Först behandlade man dem mycket strängt, ja, grymt; först under de sista åren utöfvades något mera mildhet emot dem. De vande sig å sin sida vid galererna, och Gasparoni fann sig slutligen alldeles hemma på galererna. De främlingar, som kommo till Rom, besökte af nyfikenhet den djerfve röfvaren och hans kamrater. Många af desamma skola ännu erinra sig honom, ty hang egendomliga väsen inpräglade sig i minnet. Han hade städse fotografier på sig, hvilxa liknade honom mycket, samt en bok, som äskädligt beskref hans vilda streck och brott, hans blodoch mordgernangar. Dessa porträtter och böcker sålde han till framlingarne, och vinsten derpå använde han till att någorlunda lätta sängenskapens lidanden. Dessa röfvare ha för öfrigt icke på länge varit farliga. De hyste icke något agg till regeringen, men väl till den falska presten, som med sin fromma min och hycklande vänskaplighet ljugit för och bedragit dem. Af de 22 fångarne äro emellertid 15 döda; endast 7 äro således ännu vid lif, och den italienska regeringen har frigilvit dem, först och främst derför att någon ordentlig rättegång aldrig varit anställd emot dem, och för det ändra derför att 46 års galörstraff likväl försonar månget brott. Af dessa 7 äro 5 intagna på hospitalet Trinitå dei Pellegrini e Convalescenti, under det de två återvändt till sina familjer. Då man underrättade dem om att de blifvit fria, visade de ej någon hänförd slädje; fängelselifvet hade för dem blitvit en vana, udern hade kufvat dem. Blott en af dem frågade senast, om abbe Pellegrini ännu lefde. Denne skall sjelva verket ännu vara vid lif, men har, äfven han, blifvit gammal och skröplig. Gasparoni är intagen på hospitalet. Han är skallig, men bär ett långt, majestätiskt skägg. Han ir ännu underbart stark och frisk, med sina 77 år en imponerande gestalt. Hans ögon glänsa, hans blick är fast och energisk. Hans minne och hans jälskrafter har ej lidit det ringaste, och han eger en stor talareförmåga. Med god uppfostran och inder andra lefnadsförhållanden skulle han kanske Nlifvit en framstående man i det goda. Han är lägt till kardinal Antonelli, neml. son till dennes noster. Gasparoni och hans röfvareband höllo häromlagen sitt intåg i Rom. De passerade Corson, Piazza arnese och Campo dei Fiori i sin galadrägt: koiska hattar med fladdrande band och tuppfjedrar, ammetsjackor och tofsar, karmosinröda skårn och