men det var svårt för den som icke varit med om profven att finna hvad som vore verkligt godt och nyttigt. Tal. önskade derföre, att de vetenskapsmän som varit med i egenskap af prisdomare skulle hvar och en i sitt fack utarbeta kritiska broschyrer öfver de ämnen som de haft att bedöma. Vidare önskade tal. att på expositionerna skulle framställas kreatur och modeller till byggnader, bohag, redskap 0. 8. V., sådane de på den kringliggande landsbygden verkligen förefinnas jemte de mönster sow för dessa expositionsföremål vore att följa, så att man skulle kunna få bättre varor för billigare pris. Vår tids sträfvanden går ut på att närma sig till massorna, man måste höja deras intelligens för att icke bli utsatt för de svåra skakningar i andra land, och efter denna princip borde man handla. Man borde likaledes genom broschyrer och på andra sätt göra allmänheten uppmärksam på hvad som verkligen funnes att få inom vårt eget land, så att man icke komme att göra såsom det berättas om en handlande i Venersborg, hvilken från utlandet införskref hvad som han skulle kunnat få bättre och billigare från Borås. Detta förhållande har visserligen blifvit något mildradt, men det var icke så många år sedan, i tal. ungdomstid, då man hörde hr Leja vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm ropa: tag hit de franska handskarne, de engelska hängslena eller de tyska leksakerna derföre att dessa ord gjorde trollformeln för att locka kunden. De stora framsteg som produktionen gjort inom landet låter oss dock hoppas att vi skola erhålla lika goda varor och till billigare pris än hvad utlänningen kan bjuda oss. Genom att utan blindhet för förträffligheten hos det utländska köpa hvad som produceras inom landet, skulle vi gifva arbetet dess rätta uppmuntran, och då afsättningen betingar produktionen skulle vi på detta sätt åvägabringa en lycklig förening mellan de I båda krafter som arbeta för mensklighetens framåtskridande, intelligens och rå styrka, sedlig kraft med kroppsarbete Derigenom skall säkerligen vårt fädernesland gå en lycklig framtid till mötes. Professor Bergstrand fäste särskild uppmärksamhet vid de artificiella gödningsämnena och jemförde utställningen af dessa med hvad som vid förra mötet blifvit exponeradt. Då vid Stockholmsmötet blott 11 å 12 utställare hade exponerat gödningsämnen, och af dessa hade de svenska endast utställt benmjöl, så finna vi nu en mängd ypperliga fabrikater i denna väg, nya för vårt land, såsom den af landtmannen så mycket efterfrågade svafvelsyrade ammoniaken, hvilken på senare tiden svårligen kunnat fås, men nu beredas ammoniak och qväfvehaltiga ämnen med begagnande af nyare metoder och till billigare pris af löjtnant Nyman på Björnabo. Af hr Fristedt från Stockholm hade äfven utställts utmärkta ammoniakhaltiga superfosfater. Vidare märkte man, bland för Sverige nya gödningsämnen, fiskguano. Sådan hade blifvit utställd af hr Klingstedt samt kyrkoherde Almen och täflade i godhet med det bekanta fabrikatet från Lofoden. — Slutligen bad tal. att få nämna såsom något nytt det från Dalarne utställda preparatet af nyligen funna fosforsyrehaltiga bergarter, hvilka kunna jemföras med de bästa superfosfater som hittills funnits att tillgå. Dessa tillverkningar funnes ännu icke i så stor skala, som man hoppades att de skulle komma att bli tillgängliga, men de utgjorde dock bevis på att en svensk bergart finnes som innehåller 6 å 7 proeent fosforsyra, hvadan densamma utgör ett material som skall blifva af vigt för jordbruket. Allt detta utgjorde nya och behjertansvärda saker inom den afdelning, der tal. haft den äran att vara prisdömare. Prof. Arrhenius uppträdde derefter, beklagande, att särskilda omständigheter hindrade fackmännen inom de olika juryerna att vid sammankomsten närvara, eljest skulle helt visst intressanta upplysningar ha vunnits. Då så icke vore förhållandet ville tal. meddela något af sina enskilda intryck. Tal. trodde sig icke bli jäfvad då han sade att en hvar med det största intresse åskådat den vackra trädgårdsutställningen. Om också ej den enskilde landtorukaren kan ha det sådant som utställningarne från herregårdarnes drifhus äro, så utgör dock denna utställning ett nytt bevis på den kärlek med hvilken hortikulturen omfattas här i landet. Denna odling har ett ofantligt inflytande till att förädla smaken och göra hågen mottaglig för hvad som är sannt och ädelt. Det vore ur denna synpunkt som tal. trodde att trädgårdsskötseln har sitt egentliga värde, ehuru den äfven såsom inkomstkälla vore högst beaktansvärd. På maskinafdelningen hade tal. sett en ny konstruktion af en plog med rörlig vändskitva och rörliga billar. Dessa kunde således med lätthet omkastas så att plogen kunde vända, hvarföre han borde vara af gagn i stenbunden och starkt kuperad mark. Bland föremålen hade tal. vidare iakttagit en särdeles lämplig sädessorterare. Likaledes ville tal. omnämna en bergborrniogsmaskin, hviken tal. trodde skola blifva af stor vigt vid större arbeten såsom jernvägar m. m. Hvad utställningarne af kreatur beträffade hade densamma på tal. gjort ett ofantligt intryck och bevisade på hvilken hög ståndpunkt boskapsskötseln nu stod. Han öfverlemnade dock åt agronom Nathorst, som var närvarande att närmare yttra sig om denna sak. Med stort nöje hade tal. betraktat utställningens arbetshästar, särskildt dem från Norge. Man finner af densamma att man ej behöfver gå utomlands för att erhålla en god race af arbetshästar utan ock att man på båda sidor om fjellen kan erhålla hvad som i detta fall är nödigt. Allmogen hade visserligen ej deltagit i utställningen och det är svårt att förmå honom dertill. Men genom att locka honom till distriktmötena, och derigenom att de förmögnare deltaga i dessa utan att dock taga emot några pris skulle vägen för folket icke heller blifva så svår till de allmänna möena. Tal. uttryckte slutligen sin tacksamhet till bestyrelsen för det myckna och nya som man iått se äfvensom derför att samma bestyrelse genom sina stora utländska relationer lockat så många utländska vårt land. Hr Nathorst gjorde till en början en jemförelse med föregående möten. Vid förra landtbruksmötet i Göteborg fanns ingen gödboskap uttställd. Afvelsdjuren kunde jemföras med exemplaren på Stockholmsmötet. Vackrare former och ädlare typer funnos dock här. Korthornsracen skulle kunna försvara sin plats tillochmed i England och på landtbruksmötet i Manchester år 1869, ett af de bästa som hållits i England, hade väl antaiet djur varit vida talrikare än på detta, men voro på det senare af fullt ut lika godhet. Ayshireracen var alldeles utmärkt här på mötet, och äfven Gröninger-, ostfriesiskaoch angelracerna voro förträffliga. Man hade äfven visat stor ifver att köpa dessa utmärkta afvelsdjur, hvilket vore ett glädjande teckem. Åfven fåroch svinracerna hade visat sig vara förträffliga. täflande till utställningen, hvilken varit en heder för