Göteborg d. 1 Augusti 1871. Spetsbergsfrågan. Svensk-norska sändebudet i Petersburg, hr Björnstjerna, fortsätter på samma skickliga och oförtrutna sätt som tillförne att i Journal de S:t Petersbourg bemöta de påståenden, som från rysk sida framställas om att Spetsbergen tillhör Ryssland. Man häller sig emellertid numera i Ryssland icke uteslutande till detta stridsämne, utan har funnit på en ny tvistepunkt, i det man påstår att vid 1826 års gränsreglering med Norge Rysslands fördel blifvit på ett skamligt sätt förbisedd. På rysk sida föres striden hufvudsakligen at akademikern hr Ssidorow, ifrigt understödd af amiral Possiet och den bekante tidningsredaktören i Moskwa, hr Katkoff. De törmena att genom osvannämnde gränstraktat Varangerfjorden, hvars största del förut utgjorde Rysslands uteslutande egendom, blifvit bortskänkt till Norge. Hr Björnstjerna vederlägger på det mest segrande sätt dessa satser. 1826 års traktat hade till syfte att dela det område vid Ishafvet, som dittills utgjort de båda ländernas gemensamma tillhörighet, för att undvika alla strider för framtiden. Den vida större delen af detta område, och särskilt af kuststräckan nära 23-delar, föll på Rysslands del. Såsom man finner tog det mäktiga landet lejonparten af det gemensamma godset, och väl Norge, men icke Ryssland, kunde således hafva skäl att klaga öfver att hafva förlorat vid delningen. Med hänseende till frågan om besittningsrätten till Spetsbergen, visar hr Björnstjerna, till en del genom utdrag ur en af hr Ssidorows egna skrifter, att de flesta öfriga sjöfartsidkande nationer haft mera gemenskap med och kunna anses ega större anspråk på Spetsbergen än Ryssland. Holland egde under 50 år, (fr. 1671—1722) en koloni derstädes, benämnd Schmeerenberg, och Danmark reklamerade redan år 1615 ön såsom en norska kronans tillhörighet. Hr Ssidorow hade vidare sökt stöda Rysslands anspråk derpå att Nowgoroderne upptäckt ön före Barents och Hudson. Med anledning deraf uppfordrade hr Björnstjerna honom att bevisa sitt påstående, men det enda svar hr Ssidorow förmådde gilva, var att han visste genom berättelser, att ryska köpmän hade besökt Grumant redan före upptäckten af holländarne och der anlagt etablissementer för att idka fiske och jagt. Men hr Ssidorow har icke nedlåtit sig att lyfta på den hemlighetsfulla slöja, som böljer beskaffenheten och upphofvet till dessa berättelser, hvilka utgöra grunden för hans vetande. Det är med fägnad man finner att vårt land på en bland de vigtigaste ministerbefattningarne är representeradt af en man med hr Björnstjernas framstående skicklighet och varma nit. Det är mera att önska än att förmoda, att många hans likar skola kunna uppsökas inom Sveriges diplomatiska kår. Egendomshandel. Egendomen Groröd, om 5(; mtl, belägen ej fullt en half mil österut från Uddevalla, har af fältläkaren d:r C. F. Appeltoflt blifvit försåld till arrendatorn C. Christiansson för 35,000 rdr. I köpet ingå icke de till gården hörande vattenverken, qvarn och såg, hvilka af egaren behållits. Genom auktion försåldes i Wenersborg sistl. Thorsdag f. d. bagaren M. Nordahls fastigheter derstädes, nemligen huset och tomterna i staden till bagaren J. P. Nyström för 15,000 rdr, samt åkerlyckorna, utgörande 6 tunnland 19044 kappl. af stadens donationsjord, till brukspatron C. J. Hallongren för 2605 rdr rmt. Handl. A. Svensson härstädes har af guldsmeden L. E. Liljeblad i Alingsås tillhandlat sig tomten n:ris 99 och 100 der i staden jemte 4 tid 543 kpld stadsjord för 10,250 rdr, med tillträdesrätt d. 1 nästa Oktober. -Ångbåtsaktieholaget Neptunus-. Det af oss förut omnämnda ångbätsaktiebolaget för trafik å Hamburg via Rendsburgs kanal med anlöpande af åtskilliga svenska städer på vestkusten hade i Thorsdags sammanträde i Malmö. hvarvid beslöts att bolaget skall kallas Åygbätsaktiebolaget Neptunus. Stadgarne diskuterades och antogos och interimsstyrelse valdes, hvartill utsägos handlandena D. Hjorth och A. F. Hörstedt i Malmö samt handl. L. J. Lundgren i Lund. Till suppleanter utsågos handl. Joh. Kjellberg och Axel Håkansson i Malmö. I Lund ha flera affärs