JAM VAR METER TPB VV konstanterad, som en äldre herre plägar uttrycka sig? Jag tror det icke för min del. Häromdagen var jag i Humlegården, då amerikanaren Blondin utförde sina i ordets sannaste betydelse halsbrytande konstproduktioner på en telegraftråd, hvars verkliga tjocklek är något omtvistad, men som obestridligen var utspänd emellan två 90 fot höga mastträd. Det starkare könet var ganska talrikt representeradt der — åskådarne uppskattades till 5000 personer — och bland dessa, företrädesvis de starkare, såg jag en förvånande mängd som icke uthärdade att med ögonen följa — ja, hvarföre icke utsäga ordet — det ohyggliga skådespelet. Men det svagare könet visade alls ingen nervsvaghet. Damerna voro alldeles betagna, och ingen enda svimmade, de hade alls ingen tid dertill under de handgripliga uttrycken af förtjusning, och en hel skara älskvärda fröknar blefvo mycket misslynta deröfver, att ej mr Blondin lydde opinionens röst, och icke ännu en gång gjorde en extra promenad på linan. Dagen derpå såg jag den flygande menniskan, mr Cleo, på cirkus Salamonsky. I vanlig bemärkelse flög han icke, ty dertill hade väl fordrats vingar; men hans prestationer tillhörde obestridligen kategorien lifsfarliga. Han gjorde ett djupt intryck på damerna, men ingen enda befanns nu inneha svaga nerver. Jag tror således att den sorgliga uppgiften om det svagare könets allt för sensibla nervsystem är en myth. Amerikanska ångfregatten Brooklyns ankomst hit är visserligen en ovanlig tilldragelse och har åstadkommit ett visst lif bär, men detta lif har också sina skuggsidor. Fregattens befäl äro utan tvifvel gentlemän alla. Då de komma i land äro de vavligen civilt klädda, och kunna således ej skiljas från de många andra utlänningar som nu besöka hufvudstaden. Besättningen visar sig deremot allmänt i sjömanskläder, hvilka den första halfva dagen, eller så omkring, äro ganska putsade, men ju längre deras bärare vistas i land, desto mera antyda de ett stort behof af ny borstning. Manskapet, som har godt om pengar, ådagalägger en utomordentlig konsumtionsförmåga. Den svenska nektarn, omvexlande med öl och punsch — detta ord ha de lärt sig att korrekt uttala — förtäros i ofantliga qvantiteter, och verkningarne deraf äro påfallande. Emedan disciplinen om skeppsbord med mycken stränghet hålles vid makt, lärer ingen osämja visa sig mellan de olika nationaliteterna, som nästan fullständigt äro representerade på fregatten. Men i land tager naturen, eller menniskolynnet, det råare, ut sin rätt, och de vildaste slagsmål utföras manskapet emellan. Genast då mer än en tredjedel af manskapet första dagen erhållit ett par dygns permission och kommit i land, insåg polisen att excesser skulle uppkomma, och en poliskommissarie jemte en tolk besökte fregatten och begärde att befälet skulle egna uppmärksambet åt de permitterade. Derpå svarades mycket artigt, att det icke lät sig göra; men deremot anhölls, att om några at manskapet uppförde sig våldsamt, eller befunnos öfverlastade och ej ville lyda, så skulle de genast slås i jern och utsändas till fregatten. En så sträng åtgärd som jernslagning har egentligen icke erfordrats, men väl ha många vilda bestar som slagits och sins emellan äfven användt knif, och tilldelat hvarandra betydliga sår, måst bindas och på det sätt af polisen utförts till fartyget. Med härvarande befolkning ha främlingarne sällan kommit i delo, men ofta ha mycket komiska scener utförts. Så t. ex. hände igår att en stark jernbärare påträffade en sjögast i det mest redlösa skick på Skeppsbron. Jernbäraren tog upp honom trån gatan i afsigt att bära honom till den plats vid kajen der en slup från fregatten låg förtöjd, för att uppsamla och afföra de redlösa. Håll dig stilla, min gosse, ingen skada skall ske dig, ropade den beskedlige jernbäraren i örat på den medvetslöse sjögasten, som mycket varsamt bars ned i slupen, hvarefter jernbäraren godmodigt nickade till honom och yttrade: Sof af dig ruset och kom så igen. Den lille, som här dagligen utkommer och som lägger an på att alltid vara förnumstig, meddelade igår sina iakttagelser under besöket ombord på Brooklyn; bland annat som slutomdöme att allt onödigt prål, som möter ombord på t. ex. ett kungligt svenskt örlogsfartyg, var här bannlyst, hvilket gjorde ett godt intryck. Menade den lille med onödigt prål den ytterliga renlighet, som på våra örlogsfartyg iakttages, så är det lätt förklarligt hvarföre den på Brooklyn rådande halfrenligheten på honom gjorde ett så godt intryck; men då förmodar jag att han på en Estländarskuta, der hvarken prål eller det minsta mått af renlighet finnes, bör finna sig än mera förtjust. Vära landtmän böra vara särdeles belåtna med det gynnsamma resultat, som exporten af förlidet års skörd redan lemnat, och otvifvelaktigt är att de ännu hafva spanmål till assalv. Efter en ganska modererad prisberäkning 8