Article Image
Såframt den utländska pressen talar sanning, kan man befara, att förbittringen i Frankrike mot Tyskland skall slå upp i nya och våldsamma flammor, hvaraf följder kunna uppstå, dem man nu omöjligen kan beräkna, men hvilka i alla händelser skola, kunna åter rubba det nyvaknande förtroendet. Från Berlin skrifves neml. under d. 14 d:s: Man har försökt att bringa lif i den betryckta börsen, genom att utsprida den underrättelsen, att Paris ostfästen och departementerna närmast hufvudstaden skola, i enlighet med de underhandlingar som förts mellan Thiers och Manteuflel, genast utrymmas, under det att den tyska occupationsarmön om 50, o00 man i Champagne och det franska Lothringen skall draga bort i slutet af Augusti. Allt detta är idel humbug. Bismarck har hänvisat franska regeringen till fredsfördragets 7:de artikel och tolkar den alldeles eå, som man kunde vänta. Han anser ordningens återupprättande i Frankrike ännu icke vara så säkert, att han före utbetalningen af de tre första halfva milliarderna vill inlåta sig på territoriala utrymmanden, hvilka skulle kunna komma att stå den tyska regeringen dyrt. Det kan ej heller vara tal om, att de 50,000 man, som stå i Champagne skulle dragas bort derifrån, sedan äfven dessa tre halfva milliarder erlagts. Man har ånyo presenterat Thiers ett chauvinistiskt syndaregister och dermed urskuldat sig för den misstro, som alla goda preussare måste bysa till de krigsgalna fransmännen. I Versailles har man blifvit högligen förargad öfver detta den tyska regeringens afslag. Marquis de Gabriac (Frankrikes nya sändebud i Berlin) skall ha öfverlemnat till utrikesministeriet en note, i hvilken han tillbakavisar Bismarcks tolkning af fredsfördraget och allvarligt uppmanar honom att hålla sig fredsfördraget till efterrättelse. Enligt andra uppgifter, skall man nv i Preussen ha kommit till det beslut att icke draga sina trupper tillbaka ifrån Frankrike förr än vid de i fredsfördraget för krigsskadeersättningens betalande utsatta terminer, vare sig att franska regeringen skyndar sig att i förväg betala denna ersättning eller icke. Då man betänker, hvilka slitningar, som redan nu eger rum mellan tyska trupperna och den franska befolkningen, kan man lätt inse, huru olycksdigert ett sådant beslut skulle vara, om dess tillvaro vunne verklig bekräftelse.

21 juli 1871, sida 3

Thumbnail