min öfvertygelse, att hrr Jules Favre, Jules Simon, Ernest Picard och Jules Ferry (således Gambettas egna forna meningsvänner) äro förnämsta orsaken till olyckan. De hysa ett starkt agg till Paris derför att dess valmän i Februari tydligt visade dem genom att ge dem ett obetydligt antal röster, huru föga belåtna de voro med deras regemente och med det sätt, hvarpå de handhaft sakerna. Man ville hämnas, och derför gåfvo dessa herrar fritt lopp åt hvad de trodde skola bli ett föga farligt echauffouräe, som kunde ge dem anledning att tukta Paris. Men de missräknade sig. I stället för att förödmjuka Paris, måste de fly hals öfver hufvud, förande Thiers med sig, och sålunda blef det möjligt för Kommunen eller rättare för en man, som jag icke vill nämna, att bemäktiga sig herraväldet i Paris. Huru skulle nu jag, den frånvarande, kunna intervenera under sådana omständigheter? Om jag varit i Paris såsom inrikesminister, skulle jag installerat mig i Hotel de Ville och samlat alla de goda medborgarne omkring mig, sägande till uslingarne: Me voild, qwest ce que vous voulez? Sålunda ställd melJan Versailles och Paris, skulle jag ha medlat emellan dem båda och sannolikt utjemnat striden. Men frånvarande kunde jag alls ingenting uträtta. Hade jag skrifvit och offentliggjort det skrifna, skulle man sagt: Men hvarför kommer han icke? Hvarför är han icke här? Men det var redan för sent att komma; det skulle icke varit mig möjligt att förhindra de skamlösa scener, som följde. I sådana saker får man endast handla au jour et d Uheure. Då vi derpå talade om de nyss försiggångna valen, yttrade Gambetta: ÅJag är mycket belåten med mitt val i Paris, emedan det är en tydlig protest mot allt det förtal och bakdanteri, hvarmed man öfverhopat mig under min frånvaro. Kom ihåg att jag blifvit vald utan någon enda tidnings understöd; tvärtom voro alla tidningar emot mig. Jag har fått 115,000 röster i Paris, hvarest likväl mer än 60,000 af mina fordna valmän voro utstrukna ur listorna. Och hvad provinserna angår, så torde ni anmärka, att många af mina personliga vänner och medlemmarne af min förvaltning blifvit valda. Min fordne scrtaire gånåral Cazot har blifvit vald; åtskilliga af mina prefekter och mairer äfvenså; Faidherbe och Jaurez, hvilka jag utnämnt till generaler, ha båda blifvit valda, den förre tre gånger. Allt detta bevisar, att Frankrike aldrig fördömer en man, som trott på dess kraft och dess lycka; af valen framgår äfvenledes, att republiken är vida mera stadgad än menniskor tro. Vi skola upprätta en moderat och förständig republik, och hon skall frälsa FrankFike. Under det följande samtalets gång redogjorde Gambetta utförligt för sitt framtidsprogram, hvilket är till en del bekant från hans sista tal i Bordeaux. Vi måste militärisera Frankrike, sade han; vi måste draga försorg om, att bönderna bli undervisade och att svalgen mellan samhällsklasserna utjunnas. Vi måste med ett ord idka patriotisk poitik. Af hela detta intressanta samtal fick jag det intryck, att Gambetta i många saker skiljer sig ifrån Thiers, med hvilkeu han i det hela taget endast föga sympatiserar. Han anser honom icke vara någon uppriktig republikan. Han är dessutom mycket missnöjd med det sätt, hvarpå Thiers och Jules Favre ledt atslutandet af fredspreliminärerna och af sjelfva freden. Han skall ej heller underlåta att uttala detta inom nationalförsamlingen.