Le Mont Aventin, som försvarade centralkomitån. Le Mot d Ordre, Henri Rocheforts tidning, undertryckt af general Vinoy, började åter utgifvas med Kommunen. La Nation Souveraine, moderat republikansk organ, som ännu utgifves och såsom hvars förnämsta redaktörer må nämnas: Rey, dÅlton Shre, IIubbard, Eugåne Bespois o. s. v. La Nemesis Galante, som utkom alla Lördagar. Ofvan titeln var Sanningen framställd i bild. LI Observateur, hvars hufvudredaktör Androli befinner sig inom lås och bom. LObus af Henri Vrignault; hade blott ett nummer. Lofficiel des Arts, hvars prospekt var undertecknad af 14 delegerade, bland hvilka befunno sig: Gustave Courbet, Crichon, Eugene Sottier, Stephan Martin och Jules Hreau. Lorädre, grundad af Vermorel, hade endast fyra nummer. Det är egendomligt, att alla af Vermorel under Kommunen grundade tidningar gjorde föga lycka. De voro hofsammare, än de öfriga demokratiska tidningarne och i följd deraf mindre omtyckta hos förstädernas befolkning. La Paiz, hr Vrignaults tidning efter undertryckandet af Bien Public. Vrignault, som visade stort mod under alla de emot honom riktade hotelserna, offentliggjorde efter hvarandra: Le Bien Public, La Paix, LAnonyme och Pe Republicain. Paris Libre var en af de vigtigaste organerna från upprorets tid. Som följetong figurerade deri en snuskig historia: En spanjorskas giftermål. (Grefvinnan af Montije). Le Pere Duchene, ett litet blad för en sou, hvilket mest bidragit till att förderfva allmänandan och drifvit till våldsverkande och blodiga handlingar. Hufvudredaktör var Vermesch, medarbetare A. Humbert och Maxime Vuillaume. Denna tidning bär största delen af ansvaret för redaktören i Sicle hr Chaudeyes död. För de 68 numren af denna tidning betalas nu 100 fres. Le Pere Fouettard, en blott efterapning af den förra, ingick efter åtta dagar. Le Pilori des Mouchards, endast tvenne nummer utkommo och innehöllo den alfabetiska listan öfver de personer, som begärt anställning vid den hemliga polisen. Dessa båda nummer betalas med 20 fres. Le Pirate, fortsättning af le Corsaire. La Politique, som fortsatte den af Kommunen undertryckta Discussion. Redaktör: A. Gaulier. Le Proletaire, Kommunens sista tidning, utkom d. 23 Maj med le Vengeur. Le Regime Constitutionnel, utkom med devisen: Laboremusl! Le Republicain, fortsättning af Bien Public. Le Reveil du Peuple, som utkom under Delescluzes egid. a Revolution Sociale, organ för Internationale. Le Rigoletto, blott ett nummer. La Rouge, mycket häftig tidning, som blott upplefde fyra nummer. Le Salut Public, redigerad af G. Marotinu, organ för det allmänna Välfårdsutskottet. La Sociale, som hade till hufvudredaktör m:me Pär Lo, enka efter hr Champseix, af schweizisk örd. Le Spectateur, fortsättning af La France, undertryckt af Kommunen. Le Tribun du Peuple, med Lissagaray till hufvudredaktör. D Union Frangaise, redigerad af Emile Girardin, stundom tagande ifrigt parti för Kommunen; redaktionssekreterare Charles Virmaitre. Le Vengeur, Felix Pyats organ. Denna tidning hade talangfulla medarbetare: Pierre Benis, Gambon, deputerad, A. Rogeard, Fromier o. s. v. Le Vengeur är en af de tidningar, som i förening med Cri du Peuple, Pere Duchene, Proletaire, Paris Libre, La Commune, lEstafette och VAffranthi spelat en hufvudroll under Kommunen. Flera af dessa samlingar ha stigit högt i Pris. Napoleon III eger en fullständig samling af alla nämnda tidningar. Flera bokhandlare i Paris hade i uppdrag att inköpa desamma och en af kejsarens gamla kammartjenare har fört dem till London,