publiken så småningom allt talrikare, och den 13:e Januari, då Det skadar inte för första gången uppfördes, hade han, för att begagna ett betecknande uttryck, fullkomligt knipitden. Inseende detta, gåfvo de tre strömarne redan d. 15 Januari sin sista representation, packade in och reste åt ett annat håll. Vidare blef det inom societeten en sed, ansågs höra till god ton att ej kalasa på spektakelaftnarne och då Cirkus Salamonsky slutligen d. 11 Mars för första gången började klatscha i mancgen på Exercisheden, satt hr Ahman så fast i sadeln, att ingen konstryttare, eldhäst, clown eller pudel kunde kasta honom derur. Och så inträffade slutligen den märkvärdiga 29 Mars, då Frihetsbröderna uppfördes för första gången, denna operett, hvars melodier här haft en framgång, endast jemförlig med Maskeradbalens under italienska Operans hänsvunna tider. Det skadar inte har härstädes gifvits 11 och Frihetsbröderna 12 gånger, och detta under en enda säsong, någonting som saknar motstycke i våra teaterannaler och som, opartiskt bedömdt, vittnar ganska fördelaktigt om vår publiks smak, som numera ej tillfredsställes af skådespel sådana som Klostret Castro eller Offenbachare sådana som Pörichole. En förteckning å de pjeser, som uppförts under detta halfår, saknar ej sitt intresse. Se här är den: Prolog; Många vänner, litet vänskap; Ett slotteröl i Wermland; En förföljd oskuld; Din nästas hustru; En soire i Kåkbrinken; Döden Fadder; Nyårsnatten; Heder och penningar; Den lilla sångfågela; Drillns operett; Det skadar inte; Salig Ferdinand; Sullivan; Rosen i S:t Flour; Peder Rank och hans fästmö; Kotteriernas makt; In fattig ädling; N:o 66; Hyresgäst och husegare; Resan till Kina; Min hustrus andre man; Slägtingar; När kärleken slocknar; Kom; Farinelli: Våra bundsförvandter; Rum att hyra; Scener ur Unmg ÄHanses dotter; En hammarjungfrus drömmar; Den inbillningssjuke; Klostret Castro; En stund hos Diderot; Pårichole; Frihetsbröderna; Så tuktas en argbigga; Kärlekens försyn; Fäderneslandet; Uppfostran; Han ser tör djupt i glaset; Andersson, Pettersson och Lundström; Gringorre; Herrar Dunanans resa; Örflarne; Herr Dardanell och hans upptåg på landet; Majorens döttrar; Damer och husarer; Ett resande teatersällskap; Tre förälskade poliskonstaplar; Mycket väsen för ingenting och Prinsessan af Trebizonde — summa 30 st., prologen oberäknad. Af dessa äro ej mindre än 21, de här ofvan kursiverade, inöfvade under vistandet härstädes. Föga anar väl den, som ej är desto mera förtrogen med scenen och hvad dertill hörer, hvilket oerhördt arbete som erfordras för att uppnå ett så vackert resultat, hvars kulmen ligger i uppsättningen under samma säsong af tvenne så vidlyftiga musikstycken som Fribetsbröderna och Prinsessan af Tråbizonde. Också skulle detta helt säkert, äfven för en så energisk ledare som dir. Åhman, varit en komplett omöjlighet, om han ej egt vid sin sida en sånginstruktör och orkesterdirigent sådan som dir. Emil Becker. Men icke ens detta torde ha varit tillräckligt, om ej sujetterna sjelfva ådagalagt ej vanligt nit och intresse vid inöfvandet af sina mången gång ganska svåra och ansträngande partier. BSärskildt anmärkningsvärda äro i detta fall m:ll Wiborg och hr Wagner, som båda par la force des ohosco, från den dramatiska spatserat in på den lyriska scenen, och detta, särdeles hvad den förstnämnda vidkommer, med en framgång lika oväntad som för alla parter angenäm. För alla? Ja, helt säkert, åtminstone för dem sjelfva, direktören, publiken och kritiken, längre kanske vi ej, med kännedom om .kulissernas mysterier, våga sträcka oss. Det är ej utan att det under den nu förflutna säsongen förefinnes en viss likhet mellan mill Wiborgs förhållande till Nya Teatern och den äfven i Sverige bekanta skådespelerskan Oda Larssens till Kasino-teatern i Köpenhamn. Båda voro vid början af säsongen ej mycket kända, båda efter densammas slut publikens asfgjorda favoriter, båda excellerade de i familjeskådespelet och båda gjorde de ein debut som sångerskor i Frihetsbröderna, den förra i Fragolettos, den senare i Fiorellas parti; båda reste de efter säsongens slut till ett af våra broderland, den förra till Norge, den senare till Finland — men, nu kommer åtskillnaden, den senare efter att, slagen i Hymens bojor, för alltid ha öfvergifvit Thalias tempeltjenst återgående till privatlifvet, den senare med blicken stadigt fästad mot konstens höga mål, dit anlag, vilja och energi alltid föra den, som icke förtröttas i vandringen på den törnbeströdda banan. Utom direktören sjelf och de båda här ofvan nämnda artisterna har sällskapet utgjorts af följande medlemmar: Damer: fruarne Pousette. Wagner, Fornell, Sjöberg och Gardt. millerna Rylander, Söderberg, Johannesen, Pettersson och Thulin samt följande Herrar: Pousette, Hafyren, Sjöberg, Roos, Strindberg, Ullberg, Gordt. Ringh, Lindgren, Hedin, Falck, Malmgren samt under någon tid tenoristen Jändel, summa summarum 26 personer, kören oberäknad. Af damerna ha m:llerna Rylander, Söder