— a2a— — trodde sig först kunna verkställa detta genom öfverraskning och begaf sig d. 11 Maj 1717 om natten med sin flotta från Fladstrand, men blef af Elfsborgs och den svenska flottans kanoner så emottagen, att han efter 5 timmars strid måste vika och ånyo söka öppna sjön. Denna motgång afskräckte likväl icke Tordenskjold att återkomma 1719. Sedan han genom förräderi eröfrat Karlstens fästning, framträngde han till Elfsborg och törlade sina fartyg bakom en nära fästningen liggande holme, Aspholmen, till större delen bestående at berg. Han började anfallet d. 21 Juli och fortsatte det oafbrutet under tre dygn Elfsborg var föga rikt utrustadt med folk och ammunition, men den egde i Johan Lillje en kommendant, som beslutat att förr begrafvas under ruinerna än gifva sig. Danskarnes bombardement gjorde en förfärlig verkan ; kanonerna lågo demonterade, murar och hus voro förstörda och man ser ännu en mängd märken efter kulorna såväl i kyrkan som på sjelfva tornet. Att öka olyckan antändes äfven ett litet krutförråd, hvars explosion gjorde en högst betydlig skada. Men Lillje bibehöll samma mod, vägrade att gifva sig och hotade att nedskjuta hvarje parlamentär som visade sig. Sålunda beredd väntade han dagligen danskarnes anfall. Ilan hade emellertid begärt undsättning från staden och öfverste Stael, v. Holstein företog sig af pligtkänsla att komma den olyckliga besättningen till hjelp. Han lät i all tysthet nattetid föra 4 kanoner till Arendal på Hisingen, beläget bakom Aspholmen. Hastigt upprättades ett batteri och i daggryningen helsades danskarne derifrån af en väl underhållen artillerield. Tordenskjold tvingades att draga sig tillbaka med pråmarne, hvilka nu äfven utsattes för fastningens kanoner. Umot denna dubbla eld hade han ingen annan utväg än att öfvergifva sin ställning och med förlust af mycken materiel begifva sig till Marstrand. Att striden varit ganska het bevisas af gamla skrifter, der det heter, att fästningen blef af de Danske mycket hårdt attaquerat och ångripen med flåtta och tvenne stora bombardser-pråmar, med hvilka de uti trenne dygn utan uppehåld kastade Bomber in på bemälte fästning, förutan träfet canonerande ifrån deras slätta; sittjande ku0 orna ännu qvar uti sjelfva Tornmuren, til säkert vedermäle, alt hon varit af fienden infesleral och anfäcktadt. Så slutade denna för de svenska vapnen så ärorika strid och sedan dess har ingen fiende nalkats Elfsborg, som för öfrigt nu, enligt nyare tiders fordringar, förlorat nästan allt sitt värde som fästning. Lika dyster den gamla fästningen varit i sina minnen, påminnande om krig och örlig, lika glad och blid kommer den att bli i sina förhoppningar om ea leende framtid. Den vackra restaurationslokalen är byggd på en af de höga murarne, med en imponerande utsigt och en veranda som sträcker sig omkring hela byggnaden. Trappgångar leda derifrån dels till å ömse sidor varande trädgårdar och badinrättningar för salta bad, dels till angenäma promenader omkring fästningen. Man kan på grönskande jordvallar promenera omkring den lilla ön och derunder blicka mot holmar och skär, som afspegla sig i ett blånande fjerran; man kan med kikare titta in i Långedrags vackra villor eller till Masthugget, hvars gaflar och träbyggnader pittoreskt gruppera sig mellan Ramoch Käringbergen. Men icke nog med det, man kan äfven fördjupa sig i betraktelser om forna dagar, drömma sig tillbaka till feodalismens tider, tänka sig kulornas hvinande och smattrande mot tornmuren, ja till och med i fantasien tro sig se Tordenskjold lurande bakom Aspholmen eller Johan Lilljes höga gestalt dela ut befallningar til sina tappre — ja, man vet icke hvad inbillningen kan göra. Vidare kan man vid ett godt bord, en kopp thå eller några svalkande sammardrycker taga sig en angenäm siesta i små eleganta paviljonger eller en behaglig dusch och kallbad dernere på djupet. Och i värsta fall, om ingentig faller i smaken — — och det bör vara en smak svår att tillfredsställa — så är det ju bara en halftimmas väg till staden igen med någon af de små ångande sluparne, som bada sina svarta sidor vid stranden och längta att få klyfva de skummande vågorna.