LOCKAT OCH BIM HV Je Få all bdRd, IIICH det hoppas jag den inte gör. Det är icke precist lugnt, de små vågorna äro litet oroliga och vilja storma ut, men den elaka vestan låter icke höra utaf sig. Se bara huru de spotta och småfräsa af bara ilska. Litet längre bort är det några stora baddare som komma vräkande, men de beböfva ej morska sig, de äro icke värre för det. Nu kilar den lilla slupen qvickt som en aborre in mellan hundratals master och båtar, nickar farväl till höger och venster, men måste vid Gamla Varfvet Åstrandsätta några madamer med korgar och knyten. Se der dansa vi fram förbi Nya Varfvet och Carnegieska sockerbruket och på andra sidan Rya Nabbe; klippor och skär omgifva oss och midt förut höja sig NyElfsborgs vördnadsfnlla murar, förtäljande oss många och ärorika minnen från forntida dagar — och i sin nutid påminnande oss, att det just nu är frukostdags. Nu äro vi framme. Vi stiga uppför några trappor och inträda i en prydlig restaurationslokal, der rodan en mängd knifvar, gafflar och munnar äro i full gång. Medan de små trippande mamsellerna som bäst hålla på att skaffa 0:s något rigtigt rart, promenera vi omkring på verandan och ha den gamla sästningen några stenkast framför oss. Frejdad redan i forna dagar intager den ett ärorikt rum i Sveriges häfder. Vår frihet var åtskilliga gånger hotad, men tapperhet och fosterlandskärlek tillbakavisade städse alla inkräktningsförsök. Dess gamla murar bära ännu vittne om forna bedrifter, men nya tider och nya tankar, riktade på fredliga värf och välsignelser, mana till andra segrar än krigslyckans och nu har detta gamla fornminne en helt och hållet förändrad karakter och bestämmelse. Der de gamla Carl XII:s bussar fordom ötvade sig i krigiska idrotter komma nu fredliga skaror att promenera under sommarmånaderna och hederliga stadsbor att slå ned sina bopålar, och på den väldiga bastionen Delphin, dit danskarnes anfall förr riktades, skola visserligen äfven nu bataljoner falla, men utan blodsutgjutelse på kägelbanans fredliga arena, I stället för de tunga kanonpråmarne och örlogsmännen, hvilka då tillförde fästningen män och vapen, löpa nu små frustande ångslupar, lastade med glada skaror, in i den lilla hamnen; på de gamla kasematterna och bastionerna, numera ändrade till behagliga trädgårdsplatser, skola nutidens politici i små paviljonger och vid en toddy eller seltervatten beröra dagens brännande frågor, och nedunder i de dystra, fuktiga hvaltven skola många tårar fällas vid åsynen af de förfärliga fängelser, hvilka derstädes varit inredda tör brottets eller fanatismens olycklige. Der fordom de danska kulorna susade genom luften, skola nu barnens bollar studsa och de barska kommendanternas lystringsord blifva hädanefter förbytta mot glada och vänliga stämmor som smeka örat vid åsynen af de grånade stenmassorna, hvilka dock ständigt påminna om tider, då näfrätt och styrka voro de enda språk, aom mäktade fordra lydnad och underdänighet. Uthvilad från gamla bardalekar, har fästningen nästan glömt sina bedrifter ocn det är kanske derföre ej ur vägen, att förtälja något derom på samma gång den intrider i sitt nya skifte. Elfsborgs fästning är belägen i Lundby socken och östra Hisingens härad af Göteborgs län på tvenne holmar vid Göta elss utlopp i Kattegat, eu mil frän Göteborg. Den anlades omkring år 1646, då gamla Elfsborg icke längre uppfyllde sitt ändamål, att försvara inloppet till stadeu, på samma holme der danpkarne ett par år förut vid ett anfall anlaggt ett blockhus, kalladt Gothenbrille, för att hindra den holländska flottan att komma svenskarne till undsättning, men den blef icke färdig förrän år 1654, då en Erik Larson blef kommendant derstädes. Fästningen är femkantig till formen och har höga gråstensmurar med långa raveliner och bröstvärn mellan bastionerna. Dessa voro samtliga bestyckade med grofva 24-pundiga kanoner. Midtpå Courtinen mellan bastionerna Hummern och Xordstjernan är ett fyrkantigt torn, bestående af 3 våningar. Den undra, belägen öfver porten och ingången till fästningen, var inredd till garnisonskyrka och de begge ötre bestyckade med kanoner under bombfria hvalf. Kyrkan är ganska mörk, i anseende till de små fyrkantiga fönster hvarmed den är törsedd, men enligt Cederbourg, i hans beskrifning öfver Göteborg, as en Excellent och kostbar Structure till altare, Läcktare och ett Corithinskt gyps-tak, samt genom vackra och rikt brodderade Sammets-, Predikstolsoch Altare-kläde, kommit till perfection. Inom murarne är fästningen rikt försedd med kaserner, krutmagasiner och förrådshus samt med en i klippan förträffligt utsprängd cistern. I de nordvestra ravelinerna och i der inrättade hvalf förvarades länge en del sästningsfängar och först för ett fåtal år sedan blefvo dessa förflyttade till andra platser. Utanför fästningen, på en mindre holme, var ett hornverk anlagdt med 12 fots tjocka gråstensmurar och batterier för 24och 12-pundiga kanoner, jemte bombfria hvalf och magasiner. Äfven på ön Billingen lågo tvenne batterier, ett ofvanpå berget och ett nedanföre, ett på Arendahl och ett på Rya Nubbe, hvilka samtliga jemte fästningen besköto inloppet till elfven. Dessa batterier anlades år 1700 och man finner ännu spår efter en del af dem. Sedan Carl XII:s glänsande segerbana sjunkit vid Pultava och han sjelf vid sin återkomst till fosterjorden gifvit en ny riktning åt krigsoperationerna genom sin föresats att i Norge erhålla skadestånd för gjorda förluster, inföll Elfsborgs mest lysande period. Det var då Tordenskjold, en af Danmarks yppersta sjöhjeltar, beslöt att åt sin konung eröfra