comststaten kunna vi tryggt sätta åtminstone 150 4 nill. fr., som indragas i utgifsstaten. Det är redan emligen välbekant att civillistan och anslagen till rmåen och flottan blifvit underkastade en så beydlig nedsättning, och en brist af omkring 65 mill. r. uppkommer således i budgeten sådan deu befanns 870. Vi ha följaktligen att lägga denna summa, ! 5 mill. fr. till de 525 millionernå, hvar.cnom vij å en totalsumma af 590 mill. fr. som måste betäcas genom ny taxering tills budgeten återvunnit sin örra jemnvigt — hvilket måhända kan inträffa inom vå år — och tills de nya lånen kunna för framtilen bli förvandlade till en billigare form, hvilket sannolikt ej kommer att inträffa på mycket länge. Men nu ha vi kommit till den svåraste punkten. Frankrike måste för närvarande underkasta sig en med 590 mill. fr. ökad taxering. Huru skall denna summa åstadkommas? Naturligtvis ha en mängd förslag väckts i den riktningen — inkomstskatt, skatter på kläder, särskildt på siden och alla finare varor, tobalksskatt, accis på salt, ökande af stämpeläefgiften och af skatten på vin och spirituosa — men le som hylla den ena eller andra af dessa olika planer gå alltid ut ifrån den synpunkten att skatteillökningen för någon viss artikel nödvändigt skulle istadkomma en summa motsvarande tillökningen, men glömma att en ökad taxering alltid medför en minskning i förtullning. Af detta skäl kan ingen af de planer, hvilka i den riktningen blifvit förordade, anses erbjuda en tillfredsställande lösning af problemet. IIvårochen af dem behöfver något mera än den innehåller. Hvad som dock synes odisputabelt är, att det finnes taxerbara ämnen i Frankrike som kunnat afkasta långt mera än 590 mill. fr. Svårigheten består ingalunda i att finna källor ur hvilka penningar kunna hemtas — Frankrike har sådana i mängd; den består i att välja former för en ny och ökad taxering som ej skola vara hinderliga för landet då det ånyo börjar sträfva uppåt. Inkomstskatten utgör naturligtvis grunden för hvarje plan och oaktadt befolkningens djupa motvilja för denna inqvisitoriska och förtretliga pålaga, kan det ej betviflas att den kommer att användas, Det beräknas att Frankrikes taxerbara inkomster uppgå till 8,000 mill. fr. och 3 2 deraf skulle utgöra en summa af 240 mill. fr., hvilket är mer än produkten af den engelska inkomstskatten, hvilken är pålagd en långt rikare, ehuru något mindre befolkning. Det är möjligt att 8,000 mill. fr. ej är en för hög värdering af de inkomster, på hvilka beskattning kan läggas, men det torde vara tvifvel underkastadt om under närvarande bekymmersamma omständigheter en sådan totalsumma kan ernås utan att ett högst obehagligt personligt ransakningssystem tillämpas. Tanken på en inkomst-taxering bar alltid varit förhatlig i Frankrike; den framkastades och öfvergafs 1848 och 1849, och ehuru den nu, under de speciella förhållanden i hvilka landet blifvit försatt tydligen måste förverkligas, kan man vänta sig att allehanda svårigheter skola ställas i vägen för dess utförande, samt att taxeringen ej skall frambringa sitt fulla resultat. Det torde vara klokast antaga, att totalvärdet af taxerbara inkomster ej skall öfverstiga 5000 mill. fr. och att tillfölje derat den pålagda taxeringen skall behöfva utgå efter 5 4 i stället för 3. Men ej ens 5 4 skulle vara en tryckande taxering i ett land med sådana hjelpkällor som Frankrike visat sig ega under de sista fyrtio åren. Efter denna ränta skulle inkomstbeskattningen afkasta omkring 250 mill. fr., eller mera än två femtedelar af det erforderliga totalbeloppet. För de andra 340 millionerna har regeringen valet mellan att öka tullumgälderna, hvilka nu lemna endast 125 mill. fr. (och hvilka skulle kunna uppdrifvas till 175 mill. om skyddssystemet antoges); att öka stämpelafgiften, hvilken torde kunna fördubblas, så att den skulle afkasta omkring 80 mill. mera än år 1870; att med 150 mill. öka den närvarande beskattningen på vin, öl och spirituosa, som nu endast uppgår till 244 mill. fr., under det densamma i England bidrager med 500,000,000 till budgeten; att öka priserna på tobak, som är ett statens monopol, så att detsamma lemnade 75 mill. mera än dess nuvarande afkastning, 247 mill. fr.; samt att lägga en skatt på kläde som skulle kunna beräknas till 100 mill. fr. Sammanlagda beloppet som kan hemtas ur dessa tre källor utgör 455 mill. fr.; det finnes således utvägar att välja på och med undantag af en förändring i tullumgälderna, som på samma gång den gåfve jemförelsevis obetydligt igen skulle åter framkalla den bittra striden om protektionism eller frihandel, kan intet hinder förefinnas mot det principiella i någon af ofvan antydda beskattningar. Men om också det ej blir något att invända mot den form som antages, kän man väl vänta sig att Frankrike skall vara i stånd att bära en tillökning af 590 mill. fr. i dess årliga beskattning? Kan en så ofantlig summa dragas ur folkets fickor utan att förlama dess verksamhet? Dessa frågor kunna tryggt besvaras jakande. Frankrike kan uthärda detta och mera dertill, om det skulle bli nödvändigt. Fransmännen ha nyss fått en lexa som, etter hvad man bör hoppas, skall för dem utgöra ett botemedel mot de flesta af deras sociala dårskaper och med omild hand föra dem tillbaka till deras förra förståndiga och ekonomiska vanor. Ett eller två år måste gå förbi, kanhända tillochmed tre eller fyra, innan Frankrike ännu en gång skall bli det producerande och förvärfserfarna land som det var 1869, men folkets idoga karakter har i verkligheten ej blifvit förändrad; näringsutvecklingen har ej blifvit för alltid hämmad; den ofantliga produktionsförmågan i nästan hvarje manufakturgren har ej lidit något väsendtlig men af de sista månadernas olyckor. Frankrike, hvilket år 1868 sålde lokomotiver till England, hvilket under en tid at femton år försett nästan hela Europas kontinent med rails och andra jernvägsmaterialier, hvilket sålt sina maskiner i Tyskland, trots de billiga schweitziska fabrikaterna, hvilket förser halfva verlden med vin, Frankrike hvars utländska handel (export och import) höjde sig från ett medeltal af 2350 mill. fr. under de tio år som slutade med 1836 till 10,900 mill. under den motsvarande period som slutade 1866 — detta Frankrike behöfver ej bli nedtryckt af dessa olyckor, utan skall med all sannolikhet hastigt åter höja sig och utveckla en lifaktighet hvarpå Europa knappt är beredt. Det skulle vara det största misstag att bedöma det industriella Frankrike efter det militära Frankrike; dess förfall i det ena afseendet har varit hemligheten till dess lifskraft i det andra. 01 ET