Läsaren torde erinra sig, att man med största bestämdhet påstod att Billoray, medlem af välfärdskomitån, blef skjuten första dagen efter truppernas intåg. Den 6 d:s omtalade emellertid hustrun till poliskommissarien i 7:de arrondissementet, att en medlem af kommunen höll sig dold vid Rue da Temple. Det uppgifoa huset genomsöktes, men utan resultat, hvarefter man höll det under sträng bevakning. Det förekom en af polisbetjenterna som om det vore något besynnerligt med portvakten, och hos grannarne fick man veta, att han ej var densamme som tjenat i huset före truppernas intåg. Den misstänkte anhölls, konfronterades med flera personer och blef igenkänd för att vara Billoray, medlem af välfärdskomitön. Etter ett strängt förhör erkände han också sin identitet och utlemnade några papper, genom hvilka flera medlemmar af föreningen VInternationale i landsorterna bli starkt komprometterade. Hans transporterades till Versailles för att ställas in :ör krigsrätt. Om den andre så kallade Billoray. den skjutne, berättas följande: Han skall ha varit en stackars oskyldig handtverkare, som var olycklig nog att ha en hatt och ett skägg som liknade Billorays hatt och skägg, hvara! följden blef att han af trupperna betecknades som medlem af kommunen. Han erbjöd sig förgälves att bevisa sin identitet och förevisade papper, som uppgålvo att hans namn var Constant. Men folket som törstade efter blod, ropade: Billoray. skall dö! Tro honom ej! Den löjtnant som var betälhafvare öfver truppstyrkan gaf efter. Den oskyldige handtverkaren satte sig förgäfves till motvärn och protesterade; man måsto slutligen binda den stackars karlen. Ådtligen träffades han af kulorna. Efteråt berömde löjtnanten sig af att han ej låtit sig föras bakom ljuset och framlade papperen, i hvilka namnet Constant stod uppgitvet, för att visa huru medlemmarne af kommunen förstått skaffa sig falska papper. Nu då den verklige Billoray är funnen, ligger den frågan nära till hands huru många förvexlingar at samma slag skett under den första uppbrusningen efter truppernas intåg. Odeläggelsen af gobelinstapetfabriken är ej så fullständig som man först fruktade. Blott en ringa del at tapetfabrikens byggnader har brännt ner, och i den räddade delen började väfveriarbetet på de ännu oskadade väfstolarne ånyo i Måndags. Tapetsabriken la Saroneris med verkstäderna, styrelselokalerna och boningarne för tjenstemännen står orörd. Från de nerbrända byggnaderna har man dessutom räddat åtskilliga gobelinstycken, deribland Den döde Kristus efter Philippe de Champagne och Ludvig XIV:s porträtt efter Rigault, ett af de mest berömda bland fabrikens arbeten. Samlingen af gamla mönster har blott lidit obetydligt.