men en af hans källare är endast skyddad af en stor trälucka, riglad innanför. Jag fann denna öppen och en bräda lagd emellan för att hålla den uppe. Jag lade mig ner på knä, såg ett ljus innanför och hörde ett par ord tjuflatin. Detta var nog kan ni väl förstå, jag ryckte ut brädan, lät den tunga luckan falla och ropade på polisen. — Väntade ni att den skulle komma? — Nej, jag hade ej mycket hopp derom. Tjufvarne göra sig alltid förvissade om att polisen håller sig på andra platser innan de skrida till sitt förehafvande. Men en annan hjelp blef mig erbjuden; en gentleman, fullt balklädd, i hvit halsduk och hvita handskar, skyndade fram och frågade mig hvad som var på färde. jufvar i källaren, svarade jag och blåste i min hvisselpipa. Gentlemannen hoppade upp på luckan. Jag kan hålla denna nere, sade han. Jag såg två poliskonstaplar på Acorn street: spring fort efter dem. Dermed visade han mig sin käppvärja med en sådan tillförsigt att jag öfverlemnade vakten ät bonom och skyndade förbi hörnet för att hemta poliskonstaplarne. Sedan jag blåst ytterligare i min pipa kommo två poliskonstaplar; men i detta ögonblick hade den elegante herrn hjelpt sina vänner ur källaren, och allt hvad jag såg ef sällskapet då jag kom tillbaka var den elegante herrus frackskört då han försvann in på en gård, der vi skulle ha fått krossade skallar om vi försökt följa efter honom och han gifvit sig så god tid att vi hunnit upp honom, hvilket han naturligtvis ej gjorde. — Nåväl, sade Henry, detta var onekligen harmligt; men hvem kan väl förutse allt på ett enda ögonblick?