iaynnerhet benndransvärda. Af tornen har det sydliga nu uppnått en höjd af 189 fot, båda tornen skola bli 475 fot höga. Således återstår det å dessa ännu en god bit, innan målet blifvit uppnådt. . Sedan jag länge och väl från alla håll och kanter besett dömen, begat jag mig inåt staden. Mitt första mål gällde: Museum Richartz-Wallrof. Klockan slog tio, och jag följde med den af folk ur alla klasser bestående strida strömmen, hvilken afvaktat öppnandet. Jag blef på det angenämaste öfverraskad vid åsynen af detta Museum, dels i följd af samlingarnes rikedom, dels på grund af det förträffliga sätt hvarpå de ordnats och dels med hänsyn till sjeltva byggnadens inredning. Trappbyggnaden är prydd med freskomålningar af Steine, föreställande Kölns konsthistoria. I jordvåningen fann jag en rikhaltig samling af romerska antiqviteter, statyer, glasmålningar, gamla vapen, handteckningar, kopparstick, myntsamling etc. I öfra våningarne, i stora salen de herrliga aqvarellerna af Kaspar Scheusen, föreställande utsigter från Rhentrakten, mästerligt utförda taflor, hvilka man ej kan tillräckligt länge beundra. I sidosalarne taflor af nederländska skolan, Rubens, van Dyk, Ostade, Toniers m. fl., jemte en rik samling taflor af fransyska och italienska mästare. Flera salar voro uppfyllda med taflor från nyare tider. I fyra salar hade Kölner-konstföreningen sin permanenta utställning, hvarest Disseldorferskolan hufvudsakligen var representerad. Å många taflor fanns den för artister så angenäma lilla lappen: Inköpt, och de flesta af dessa voro för ÅKölner Domban Premie Collecte. Jag hade det nöjet att äfven finna några taflor af nordiska konstnärer, bland hvilka jag med fullt skäl först nämner Munthe, som här målat ett af sina förträffliga vinterlandskap, Luften å detsamma är dimmig och kall, man riktigt fryser, då man en stund betraktat taflan, så illusorisk är hon. Detta yttrades äfven af många som omgåfvo och beundrade henne. Denna tafla bar äfven lappen: Inköpt af Dombau-Premien Collecte. Frih. v. Schwerin, Disseldorf, har utställt en tafla: landskap med djur, motiv från Weatphalen, till salu för 60 fredriksdorer, F. W. Fabarius, Dässeldorf, afton vid Dortrecht, till salu för 15 fredriksdorer. Af den sedan många år i Minchen bosatte norske målaren Kund Baade ett Motiv från Norges Vestkust, månskensstycke, till salu för 300 gulden. Dessutom funnos utställda 2 taflor af Marcus Larson: Norskt Vattonfall, mäladt i Paris 1857, pris 300 thaler, samt Norskt kustlandskap med fiskare, äfven måladt i Banande mig väg genom de öfverfyllda salarne, befann jag mig snart i den vackra trädgårdsanläggningen derutanför, hvarifrån jag begaf mig ut på ny vandring i staden. Gatorna voro uppfyllda af bögtidsklädda skaror, bland hvilka märktes en mängd soldater, äfven en oeh annan ur fångenskapen lössläppt fransman. Alla butiker voro öppna, och kommersen i full gång. Bokoch konsthandelsfönstren voro naturligtvis öfverfyllda med böcker på vers och prosa, skildrande kriget och segrarne. Porträtter i kroppsstorlek af der Kaiser, Fritz, Moltke, Bismarck m. fl. furstar, stora och små i fotografier för några lumpna groschen, mer eller mindre, mestadels mindre kolorerade litografier, föreställande scener ur kriget, sågos i en mängd fönster, dock mest i omåbutikerna. Under min vandring kom jag till Girzenrich, en gammal intressant, med tinnar och torn försedd byggnad, uppförd åren 14411474. Här gåfvos i gamla tider stora fester till kejsarens ära. Den stora festsalen ombyggdes år 1857 och är försedd med präktiga treskomålningar. Den användes nu till konserter och utställningar. Å min fortsatta vandring anmärkte jag den vackra, i morisk stil uppförda synagogan, bygd 1859-61 på bekostnad af bankiren Oppenheimer. Under aftonens lopp besökte jag åtskilliga offentliga lokaler och fann öfverallt ett gladt och upprymdt lif. Om kriget talades ej mycket, men väl om de senare förfärliga händelserna i Paris, Ett lade jag särskilt märke till, och detta gjorde mig godt samt bedrar tyskarne: de hata ej fransmännen, de beklaga dem. I en lokal, dit jag inkom, sutto vid ett bord 1 civilt och 2 militäriskt klädda personer. Den ene militären bar prenssisk underofficersuniform, den andre fransysk liniesoldats. Jag tog plats i deras närhet, och ettersom det i utlandet är så lätt att komma i samtal, uppstod äfven här inom kort ett sådant. Jag förflyttade mig till deras bord. Sedan vi språkat en stund, meddelade den civile, en ung artist, mig följande: Jag uppeböll mig i Rom och hade der tvenne vänner, min landsman, hvilken ni ser här som underosficer och som då tjenade som menig soldat i påsliga armåöen, och Monsieur der, som då var underotficer vid samma arm. Vi voro de bästa vänner i verlden och upplefde i Rom många glada stunder. Kort före krigets utbrott skildes vi åt, emedan pligten bjöd oss att återvända hvar och en till sitt sädernesland. Kom så det förfärliga kriget, hvilket nu, Gudi lof! är förbi. I detsamma har min landsman utmärkt sig och blifvit underofficer. Ni vet, att vi haft och ännu ha låtelse. Man kan vara temligen förvissad.om att, sedan det dröjt ett par dagar med erhållandat af . .. Rs D?r-SL— o — mm AM MM — O.i5 —