Rättegångsoch Polissaker. Rådhusrätten. Hittegods. Mänglerskan Maria Elisabeth Andersson anmälde d. 3 d:s å detektiva polisvaktkontoret att hon samma dag på f. m. blifvit bestulen på en större torgkorg, innehållande 26 tot hamptyg, 15 fot bomullstyg samt åtskilliga klädespersedlar och hade korgen varit stående på ett åkdon å Kungstorget. Samtidigt, som stölden anmäldes, anhölls af en poliskonstapel vid Gamleport förre vagnmakeriarbetaren Anders Fredrik Sandholm, hvilken innehade ifrågavarande korg jemte det uppgifna innehållet samt dessutom en grön sjal, en kofta, en sidenduk och två bomullsdukar, till hvilka senare persedlar ingen egare anmält sig. Rörande åtkomsten af samtliga dessa saker uppgaf Sandholm att han påträffat alltsammans gömdt bakom gärdesgården mellan Exercisheden och s. k. Levgrenska ängen. I den vällofliga afsigten att sedermera taga reda på egaren, tog han sakerna i förvar, men som han kände sig något sömnig, begaf han sig först till Artillerikyrkogården der han lade sig att sofva, men väcktes dock åter snart af några okända karlar som förde honom med sig till Gamleport, der han anhölls af polisen. Rådhusrätten satte emellertid icke någon tro till denna intressanta historia, utan dömde Anders Fredrik Sandholm att för andra resan stöld undergå 4 månaders fängelse samt i 7 år vara medborgerligt förtroende förlustig. Från Landsorten. Originelt bedrägeri. I Norrköp. tidn. omtalas följande: I Januari månad sistl. år anlände till magistraten i Norrköping en skrifvelse från stadsrätten i staden Giessen i storhertigdömet Hessen med anhållan det magistraten ville kungöra ett arf på 200 gulden, hvilket för lång tid tillbaka, eller år 1779, blifvit i ofvannämnda stadsrätt insatt af en tegelslagare Johann Heinrich Bamberg, Bambey eller Bombey för att tillfalla en i Norrköping befintlig person vid namn Zinn eller dennes närmaste arfvingar. Detta kungjordes i Postoch Inrikes samt Norrköpings Tidningar och aftrycktes derefter i någon af Karlhamns Tidningar. En i Hoby närheten af sistnämnde stad boende m:ll Kirckhoff fick händelsevis läsa den i sistnämnde tidning införda kungörelsen, och erinrade sig dervid, att hon hört sin far nämna det i slägten skulle finnas en person vid namn Bamberg, hvarpå hon skref ett bref till borgmästaren Stolpe här i staden med förfrågan huru hon skulle bära sig åt med utfåendet af arfvet. Efter att på denna skrifvelse hafva erhållit svar med nödiga upplysningar, begaf hon sig in till Kar.shamn, för att hos dervarande presterskap efterhöra om icke möjligen hennes farmor burit detta namn; men då hon upplystes om att densamma burit namnet Wassmuth, återvände hon hem och berättade detta för sin tillgifne vän eller älskare, f. bonden Per Thorsson, hvilken för tillfället vistades hos henne, samt f. skolläraren Wiberg, som vid samma tillfälle befann sig tillstades. Denne sade då, att Ådet icke vore svårt att skrifva ett betyg rörande hennes slägtskap med Bamberg. Efter detta synes det, som skulle Thorsson varit den ledande själen i affären, och snart tillverkade ofvannämnde Wiberg ett med kyrkoherdens i Karlshamn, Cervin-Stenhoff, namn undertecknadt betyg, uppdiktande Kirckhoffs slägtskap med Bamberg så trovärdigt som möjligt. Detta betyg afsändes till Norrköping; men som detsamma vid framkomsten befanns vara ofullständigt, så afgick skrifvelse till Kirckhoff att anskaffa ett annat. Det dröjde emellertid med svaret från arfsspekulanterna. hvilka tycktes hafva blifvit ångerköpta. Slutligen anlände dock ett andra betyg, äfvenledes undertecknadt med kyrkoherde Cervin-Steenhoffs namn. Detta betyg hade Wiberg skrifvit i Kirchhoffs närvaro. (Per Thorsson hade skrifvit de flesta bref, hvilka afgått i saken; de öfriga voro skrifna af Kirckhofi). Handlingarne afsändes emellertid genom utrikesministeriets försorg till svenska sändebudet i Berlin och derifrån till Giessen. Der måtte man emellertid icke funnit handlingarne i sin fulla ordning, ty de återsändes på samma väg till magistraten i Norrköping. Här gjordes nu den iakttagelsen, att de tvenne prestbevisen, isynnerhet det andra, icke voro så affattade som de borde vara, samt att dessutom åtskilliga staffel förekommo, hrarjemte kyrkoh. Ståenhoffs namn var skrifvet med liten begynnelsebokstaf. Detta allt föreföll naturligtvis misstänkt, hvadan handlingarne afsändes till Karlshamn med begäran om polisundersökning rörande förhållandet. Sådan egde rum, och erkände dervid Kirckhoff, att de både betygen voro förfalskade, hvarefter hon afsändes till Norrköping. Vid å cellfängelset derstädes hållen ransakning med henne vidhöll hon sin bekännelse, under förklaring, att det var mycket dumt gjordt?. Hon sökte dock hålla sin älskare, Per Thorsson, så mycket som möjligt ryggen fri; men på ordförandens kraftiga uppmaningar till henne, att strängt hålla sig till sanningen, kommo dock åtskilliga omständigheter i dagen, hvilka gåtvo vid handen, att denne Thorsson, såsom nämndt, är den egentliga själen i förfalskningen och Wiberg verktyget. Kirckhoff är född i Blekinge 1815, men i de af Wiberg fabricerade betygen uppgifves hennes födelseår vara 1822. Wiberg och Thorsson lära nu äfven vara bäktade; den förre skall tillochmed hafva bekännt. SENARE A RSA W — Z RR —1