.2: 2224 VV 4 5 — D ven af Chambord d. 8 d:s ha anländt till Boulogne. Det säges att äfven prins Napoleon kan snart väntas till Frankrike, der han tänker uppträda som kandidat vid valen. — Båda uppgifterna synas änna obekräftade. Man väntar och hoppas, att belägringstillståndet i Paris snart skall upphöra. Fastän allt är lugnt derstädes, börjar likväl arbetet endast mycket långsamt; från alla håll klagas öfver brist på arbetare. Ånnu den 8 d:s häktades en qvinna, som sålt förgiftade cigarrer till Versalller-soldater. Hittills ha 370,000 gevär återlemnats till myndigheterna: de, som icke lystra till uppmaningenjom utlemnandet af sing vapen, hotas med stränga strafti. De stora förödelserna i Paris och de förluster, de näringsidkande klasserna lidit i följd af de senare händelserna, ha frambragt frågan om en skadeersättning, hvilken man vill ålägga staten, emedan regeringen tillskrifves skulden till upprorets storlek, framkallad deraf, att hon d. 18 Mars lemnade hutvudetaden i aticket och lät Paris ligga värnlöst. Utanför ett hus å Boulevard Saint Martin har man upptäckt en verklig holvetesmaskin, hvilken skulle varit tillräcklig att spränga en betydande del af 10:de arrondissementet i luften. Parisarne klaga öfver, att affärerna alltför långsamt urveckla sig. De främlingar, som strömma till Paris, lemna det, så fort de sett dess ruiner. Vädret är ruskigt och kallt. Man måste ännu elda. Man beräknar nu, att under det borgerliga kriget förstördes hus och egendom till ett värde af 32 milliard sres, förutom värdesaker, konstföremål etc., hvars värde uppskattas till 300 mill. fros. Times ena korresp. i Paris, hvilken i Onsdags bevistade erkebiskopen Darboys högtidliga jordfästning, skildrar befolkningens hållning vid detta tillfälle snarare såsom hotande och dyster, än som upprörd och sympatetisk. i Ilogtidlig tystnad af liktåget och apatisk likgil; tighet på åskådarnes sida voro -— säger korresp. — de mest framstående dragen vid denna ceremoni. Tåget öppnades af 2 sqvadroner kyrassierer samt general Cissy med stab; derpå följde 4 sorgvagnar och en grupp andliga, som buro kors, mitra och erkebiskopens öfriga insignier. Den likvagn, å hvilken erkebiskopens kista stod, var betäckt med massiva silfverprydnader och drogs af 6 hästar med sorgemblemer i svart och silfver. Fyra silfverenglar uppbure himlen, på hvilken var anbragt eu grupp englar, hållande en at inmorteller omkransad våpenakold. Prester och medlemmar af nationalförsamlingen, nunnor och damer till fots följde i brokig mangd. På båda sidor marscherade soldater med uppoch nedvanda gevär. Tåget slöts af 3 sorgvagnar och 1 regemente linieinfanteri samt en del artilleri och kyrassierer. Sorgegudstjensten i kyrkan Nötre Dame var mycket högtidlig. Kyrkans inre var dekoreradt med svart och silfver samt upplyst af oräkneliga vaxljus, uppställda i hela midtelgångens längd i massiva silfverkandelabrar, och omvexlande med rökelsekar, stående på piedestaler, från hvilka ljusgröna bloss slogo upp. Hvardera at de massiva pelarne var behängd med svart kläde med bård af hermelin; ofvantill var anbragt en rad vapensköldar, af hvilka hvardera bar namnet af en mördad gisslan. I kyrkans midt voro fem katafalker, omgifna af kandelabrar, behängde med de 5 andligas ornat, hvilka befunno sig bland de dödade. Högt öfver de andra höjde sig erkebiskopens katafalk, öfverdragen med hvitt siden. I hvartdera af dess fyra hörn stod en engel; tronhimlen uppbars af draperade pelare, prydda med silfver och hjelmbuskar. Vid hvardera af katafalkens fyra sidor brann ett grönt ljus. I transsepterna på båda sidor sågos de aflidnas slägtingar, nationalforsamlingens medlemmar och andra officiela personer. Båda sidoskeppen och de yttre inträdena till kyrkan voro besatta med soldater. I det orgeln uppstämde Dies iroQ. gjorde det hela ett utomordentligt storartadt och gripande intryck. Då högmessan för de döda var slutad, inföll militärmusiken, och utanför kyrkan gats salut. I detsamma rusade en qvinna, utan tvifvel öfverväldigad och förvirrad af denna scen, fram mellan erkebiskopens och de öfriga katafalkerna samt blef med möda åter utförd i hysteriskt tillstånd. Fyra franska biskopar, beledsagade at den påflige nuntien, msgr Chigi, gingo derpa. klädda i svart och siltver, ned i skeppet, der den påflige nuntien uttalade syndaförlätelsen. Derpå afslöts ceremonien. Paris Journal meddelar följande nästan otroliga detaljer om Kommunens medbrottslingar i andra länder och deras samhällsomstörtande planer: Många af upphoismännen till de senaste månadernas blodsscener finnas ej i Paris och ha aldrig varit der. Hufvudledarne bo i London och Berlin. För några månader sedan offentliggjorde vi ett bref från Internationale:s öfversteprest Karl Marx till medborgaren Serailler, hvari centralkomitens ätgärder ogillades. Detta brefs äkthet har Marx sedermera förnekat; det härrörde, påstår man, från en inflytelserik medlem af sällskapet i Birmingham. Serailler kom några dagar derefter från London med förhällningsorder och penningar och fr. d. 16 till d. 18 Mars utdelades bland kommunens trupper 33.000 tres. Från London, der han befann sig i allsköns säkerhet, ledde Marx det hela. I Prankrike måste försöket göras, hade Jacoby sagt, på alla andra ställen skulle det misslyckas. Oaktadt ögonblicket ingalunda var väl valdt, sökte dock Marx att med sin stora organisationstalang leda upproret. Oenigheten mellan centralkomitn och kommunen frälste oss från total undergång. Komiten, som vid hvarje — Ja