rande den internationala föreningen, hvilka alltid kunna bränna ner dem igen då de ånyo äro i behof af arbete. Senare Post. Några telegrafiska underrättelser från Frankrike och särskilt från Versailles föreligga ännu icke, då detta nedskrifves. Enligt de i går erbållna utländska tidningarne synes man dock f. n sysselsätta sig i Versailles äfven med den finansiela frågan. I ett bref derifrån till Times skrifves: Det förestående lånet af 212 milliarder fres (hvilket finansministern redan inationalförsamlingen föreslagit) skall först användas till betalande af en del af krigsomkostnaderna till Preussen (den delen neml. efter hvars erläggande de tyska trupperna skola utrymma största delen af de nu besatta provinserna). Om man fråndrager den summa, som beviljats för ostbanan, så återstår det ungefär 1,600 millioner att betala till Preussen nu. Iin uppgörelse skall träffas med aktieegarne i jernbanan, sannolikt genom utfärdandet af räntebärande bons. Regeringen behåller således ungefär 900 mill. till sitt förfogande, med hvilka hon kan möta sina öfriga pressanta förpligtelser, och det är öfverflödigt att aumärka, att de äro stora. Lånet skall icke bli uteslutande nationalt, såsom det nyligen hette, och det kan i sjelfva verket äfven anses för tvifvelaktigt, huruvida en så stor summa skulle kunna uppdrifvas i Frankrike. Man hoppas, att de engelska kapitalisterna icke skola hålla sig tillbaka. Frankrike har oerhörda hjelpkällor, och när det väl får en fast regering, skall det hastigt återvinna sina krafter. Staden Paris finansiela ställning måste vara brydsam. Paris var i färd med att företaga en omsattande liqvidation, då kriget bröt ut. De senare tilldragelserna måste ha i hög grad invecklat dess ställning och ökat dess förbindelser. Rättegångarne mot insurgentcheferna ha blifvit uppskjutna, emedan nyligen funna aktstycken tvungit dertill. Ett rykte vill äfven veta, att man uppskjutit ransakningen med Rochefort, emedan han befaras skola lemna uppgifter, hvilka kunna kompromettera den nationala försvarsregeringen och stå i samband med ett anbud om indlandning, som Ryssland skulle ha gjort efter Sedan. Många af Kommunens matadorer, hvilka i de franska tidningarne uigifvita för döda stiga na åter upp ur sina grafvar. Sålunia har Courbet, som skulle tagit sig af daga medelst gilt, blifvit i dessa dagar häktad i Pavis jemte Rossel, som en tid var kommunens verklige krigsminister. Billioray, som var medlem af Säkerhetsutskottet och i förening med Delescluze undertecknat flera af de mest barbariska orderna, blef i Lördags åtta dagar häktad, fastän alla tidningar haft att omtala, att han blifvit skjuten. Han hade gjort sig :ästan oigenkännelig. i det han klippt af sig Bitt långa svarta hår och derefter färgat ögonbryn och skägg svarta, så att polisen omöj!igen kunde känna igen honom efter det angifna signalementet. Felix Pyat är deremot spårlöst försvunnen. 10,000 petroleumsbomber ha funnits i katakomberna. Eftersom 23,000 voro förfärdigade inom kommunen, enligt aktstycken som funnits hos fångarne, och af dessa ej många voro begagnade, tros ett större antal dylika vara dolda någonstädes. Ett förslag, som omfattas af många, har väckts, afseende att lemna ruinerna af Hötel de Ville orörda. Nästan alla de saknade styckena af Vendömekolonnen ha blifvit återfunna. Man tror, att kolonnen kan noggrant återställas i sitt forna skick. Massor af menniskor strömma allt fortfarande till Paris, hvarest fullkomligt lugn råder, fastän talrika häktningar forttarande göras. Patrie säger, att Frankrike skall före d. 5 Juli ha 800,000 bakladdningsgevär, hvarjemte den militära omorganisationen pådritves med den energi, att landet skall vid samma tid ega 420,000 stridbara män. Thiers bevistade icke erkebiskopens begrasning i Paris, derifrän afrådd af sina vän: rer, hvilka befarade ett attentat. Berlin rustar sig af alla krafter till att festligt emottaga de hemvändande trupperna. På den ?,:dels mil långa Triumfvägen från Halle-porten, der en kolosal Berolina skall välkomna segerherren, till Brandenburger-porten och härifrån längs Unter den Linden till parken, der astäckningen af Wilbelm III:s staty 2111sr—1 —