SARV 0å VM 70 k mill. betalas 60 dagar efter Paris intagande af Ver saillertrupperna. I stället för att erkänna dessa fakta, tyckes riksdagen vilja beröfva Elsas och Lothringen all kredit och uppträda som deras förmyndare i Berlin. LUlsassarne äro öfverraskade ötver denna brist på förtroende. I händelse dessa amenj , dementer antagas, sade furst Bismarck, att han skulle föreslå förbundsrådet att uppsätta ett nytt förslag, så att hans personliga deltagande i saken kunde upphöra. Kejsaren kunde då utse en ansvarig minister för Elsas. . Förslaget har, återförvisadt till utskottet, återkommit dorifrån med eftergift i afsaende på diktaturen, men med fasthållande vid ekuldsättningsbestämmelsen. Till denna bemedling har Bismarck lemnat sitt samtycke. Åereröfrandet af Paris. Vi komma under ofvanstående rubrik att meddela en följd af intressanta skildrivgar från Times korrespondenter i Paris öfver den fasansfulla vecka, under hvilken Frankrikes hutvudstad steg för steg återtagits af regeringens trupper, och göra i dag början med nedanstående tvenne bref: L Tisdagen d. 23 Maj på morgonen. I går eftermiddag voro de fleste af oss nog pangviniska att hoppas, att striden skulle vara slutad i dag, utom måhända vid Buttes Montmartre eller någon arnan plats der den sista och mest beolutsamma återstoden af nationalgardet kunde försöka att samlas. Regeringstrupperna hade ej endast inträngt i Paris utan genast banat sig väg till sjelfva hjertat af staden med en lätthet som slog alla menniskor med förvåning. En till den grad fruktansvärd linie af barrikader hade blifvit uppförd omedelbart bakom enceinteen, att det nästan tycktes kunna ifrågasättas huruvida trupperna, i händelse dessa barrikader blefve ordentligt försvarade och vore i stånd att lemna hvarandra ömsesidigt understöd, för ögonblicket skulle ha vunnit mycket med att vara några hundra alnar inom Paris. Det troddes af ganska många — kanhända just derföre att det blifvit så ofta och med sådan tillförsigt försäkradt af kommunisterna — att den andra enceinten, såsom den kallades, var, om ej lika stark som den första, åtminstone tillräckligt stark att skaffa Versaillarne fullt upp att göra att hålla bugt på dem tills en tredje och en fjerde enceinte hunnit uppföras. Orsaken till att dessa beräkningar blifvit så fullständigt gäckade har jag ännu ej baft tid att utforska. Hela sanningen skall sannolikt ej bli känd förrån man får tillfälle att jemföra båda partiernas uppgifter med hvarandra; för närvarande är det ej lätt att få en fullt tillförlitlig utsago ens från det ena partiet. Såsom jag i början nämnde hyste alla opartiska personer i går den öfvertygelsen att 24 timmar skulle vara en tillräckligt lång tid för att göra slut på striden, utom möjligtvis vid en eller ett par starka, af insurgenterna besatta positioner. Senare på dagen inträffade dock en märkbar förändring. Om det härledde sig af att trupperna ej tillräckligt hastigt fullföljde sin framgång eller derifrån att ett par timmar gåfvo kommunisterna tid att åter hemta sig, kan jag ej säga; men på qvällen såg det helt annorlunda ut. Det stora antalet extempore-barrikader, hvilka till en början uppförts i allt för stor hast för att vara mycket värda, hade sedermera gjorts tillräckligt starka för att vara verkligt fruktansvärda, och de män som voro ställda till deras försvar tycktes ej endast vara kallblodiga utan tillochmed vid mycket godt mod samt liknade föga slagna trupper, hvilkas sista höpp är ute, och som, antingen spelet blir utspeladt etter en dagg förlopp eller först efter flera dagar, äro fullkomligt säkra på att förlora. Underligt nog voro de flesta af dem nyktra, åtminstone så vidt jag kunde döma af mängden bland de skildtvakter hvilka jag förliden afton måste passera. Man hade blifvit så ofta anropad, trakasserad och påmint om att en icke-stridande knappt hade rättighet att vara ute på gatorna, att jag ej kunde stanna länge; men jag såg tillräckligt mycket för att öfvertyga mig om att kommunens försvarare voro i oväntadt godt skick, och att striden torde räcka mycket längre än jag och mina vänner beräknadt. Om Versaillertrupperna äro stadde i framryckande -— hvilket jag slutar till af det växande antalet kulor som komma hvinande öfver hotellet — är det blott ett långsamt f.amryckande, och det oupphörliga exploderandet af granater samt mitrailleusernas ständiga smattrande förkunna att striden är hårdnackad. Parisarne få ändtligen tillfälle visa att det ligger sanning i deras favoritskryt: att de förstå konsten att strida på gatorna, trån hus till hus, från barrikad till barrikad. Den hastighet hvarmed barrikaderna uppfördes igår var verkligen förvånande. Ena timman passerade man utan svårighet nedför en gata, men då man kom igen den nästa, fann man en tre å fyra fot hög barrikad redan höjande sig från ena husraden till den andra, och det är föga rådligt att närma sig en sådan, alldenstund man fordrar att hvarje medborgare som kommer nära skall biträda vid uppförandet. Detta var verkligen morgonens problem — huru man skulle kunna gå omkring utan att bli gripen och tvingad till barrikadbyggande. Man lade ordentligt försät för oförsigtiga vandrare, och det var rätt nöjsamt att på afstånd åse det sätt hvarpå de blefvo gripna. En skildtvakt, placerad så långt från barrikaden att han ej kunde väcka misstankar, tycktes ej fästa någon uppmärksamhet vid dem då de passerade fram mot densamma, men när de, efter att ha hunnit upp till den och märkt sin fara, försökte att vända om, underrättade han dem helt artigt om att det ej fanns något hinder för att de stannade qvar der de voro, men att det deremot ej kunde komma i fråga att de fingo vända om. Under tiden kommo hans kamrater fram och afförde sitt offer i triumf till barrikaden, emellanåt tystande hvarje argument eller opposition genom att hålla fram sina bajonetter eller revolvrar. Jag blef fångad i en sådan snara då jag försökte komma tillräckligt nära för att taga i skarskådande en barrikad af ett slag som jag aldrig förr sett, men hvilket ej är någon nyhet för parisarne. Den var inom några minuter uppförd af sängkläder och möbler som kastats ner trån fönsterna i Louvrens barracker, och fastän konstruktionen såg klumpig ut vet jag ej om jag icke lika gerna skulle ha velat vara bakom den som bakom det med stor omsorg uppförda fäste — ty ett fäste kan det nästan kallas — som reser sig vid ändan af Rue Rivoli nära Place de la Concorde och hvilket den synbarligen var ämnad att understödja. Madrasserna, dynorna och bolstrarne, uppstaplade mellan stolar och bord, sågo visserligen ej ut som om det skulle fordras mycket för att rifva isär dem, men så länge de varade skulle de sannolikt erbjuda ett bättre skydd än stenbarrikaderna, af hvilka de flingor som kastas omkring då en kula träffar dem äro nästan lika farliga som granatskärfvor. Hvarje icke-stridande som passerade tvangs till tjenstgöriug vid bolsterbarrikaden och äfven qvinnor och barn arbetade på densamma, fast jag ej kan säga om det skedde frivilligt eller af tvång. Qvinnorna voro sannolikt frivilliga, ty många af det svagare könet äro bittrare