Inom Tysklands riksdag förevar d. 25 dennes slutförhandlingen angående Eleas och Lotbriagens intörlifning. Furst Bismarck höll härvid ett tal, som ur flera synpunkter är ganska märkligt och till någon del öfversvallar af sjelfkänsla. Efter det han gentemot en annans påstående förklarat, det inga hemliga bestämmelser funnes i tredsfördraget, de hade alla offentliggjorts, yttrade han: Det är först och främst af vigt att gifva elsassarne tyska medborgarerättigheter och införa handelsfrihet med Tyskland. Det är bättre, att Elsas betraktas som en provins af riket, än att det införlifvas i Preussen, derför att innevånarne hysa större sympatier för Tyskland än för Preussen. Det är äfven nödvändigt att göra sig förvissad om elsassarnes Asigter angående de nya institutioner, som skola upprättas. Val till generalråden (landstingen) skola anställas, så att dessa departementsförsamlingar kunna vara till bands, för att upplysa regeringen angående landets behof. Tal. sade sig icke heller hysa den ringaste fruktan för följderna af ett val af kommunalmyndigheterna medelst distriktomröstning. Det mål, som jag föresatt mig, då jag öfvertog utrikesministerns portiölj, neml. upprättandet af ett tyskt rike, har utförts på kortare tid än jag hade väntat. Jag anser nu mina politiska förpligtelser till fäderneslandet vara i viss grad uppfyllda, och och om jag med min törsvagade helsa och minskade arbetsförmåga icke fruktar att åtaga mig de föreliggande arbetena, så kommer det sig deraf, att jag dritves af en viss känsla af ansvar för dessa båda provinsers öde, derför att jag deltagit i deras lösryckande från Frankrike. Jag anser mig manad att vara deras förespråkare inför det nya samfund, i hvilket de skola inträda. Det nästa uppdrag, som hör utföras, skall vara att skapa en pålitlig embetsmannakär ur den infödda befolkningen, hvilken skall erbjuda samma garantier som den i sjelfva Tyskland. Det är nödvändigt, att Elsas och Lothringen möta mig på halfva vägen och att det tyska parlamentet hyser det fullständigaste förtroende till mig,