Från Utlandet. Upproret Paris är slut! Så lyder den trösterika underrättelse, som telegrafen bragte oss i Måndags afton. Ordvingstrupperna blefvo pingstdagen herrar öfver den lilla del af hufvudstaden, som ännu var i de upproriskas våld. Huruvida slutkampen varit mycket våldsam, känner man icke; men troligt är det väl. En ofantlig massa tångar har gjorts. Då detta nedskrilves, ba vi ännu icke erhållit något senare telegram än det som förtäljer upprorets fullständiga undertryckande. De igår ankomna utländska tidnirgarne bära vittne om den feber, som i dessa dagar bemäktigat sig hela vår verldsdel. Tyvärr angifva de, att de för ett ögonblick underhållna förhoppningarne om, att förödelserna icke voro så stora som de första telegrammen antydde, blifvit i någon mån gäckade. Med oro atvakta vi dock tilltörlitligare uppgifter, ty ännu är naturligtvis allt blott ett ryktenas kaos. Det framträder emellertid såsom ett förfärande faktum, att, likasom qvinnan ur dräggen förut spelat en framstående roll i de franska revolutionerna, hon nu äfven gjort det. Alla korrespondenser skildra i starka färger dessa furier, hvilkas yrsel ej känt några gränser och hvilka icke skytt något medel att fullstän